Äntligen riktiga sosseförslag!
Socialdemokraterna har börjat fatta hur man bedriver politik igen. Det tog ett tag, men nu tror jag det gått upp ett liljeholmens för ledningen. Äntligen har man börjat lägga egna förslag och inte dansa efter den blå regimens pipa. För demokratin är det ett stort steg framåt.
Håkan Juholt lanserar socialdemokraternas nya "valvinnare". I en artikel i DN kan man läsa om att S vill att alla ska kunna ringa över hela vårt avlånga land. Självklart duger inte vilket sätt som helst, utan man måste kunna ringa med mobiltelefon. För att uppnå detta vill han dock inte satsa några pengar. Han vill tvinga alla telefonoperatörer att erbjuda hundraprocentig täckning eller nått i den stilen. Han vill i alla fall åstadkomma det hela med regleringar.
Problemet är väl bara att det redan finns täckning där människor rör sig. Det som är kvar är otillgängligt, det är höjder, berg och fjäll, och samhällsnyttan är på sin höjd marginell. Det är därför också löjligt dyrt. Visst kan bolag sänka sina vinster lite grann, men till stor del så blir det medborgarna, eller kunderna (hur man nu ser på det), som valt tätorter som kommer få betala prislappen.
Jag tycker det hela är lite spännande. För jag betraktar det som en ekvivalent till ett storstadsfenomen. Ett typiskt landsbyggdsfenomen. Alla storstadsbor ska som bekant ha som mest 200 meter till närmsta större grönområde, 200 meter till närmsta dygnetrunt öppna butik, 200 meter till närmsta T-bana eller spårvagnshållplats, och max 3 minuter in till en pulserande urban stadskärna med kollektivtrafiken samt inga för höga byggnader i närheten som stör utsikten. Med andra ord vill man bo både i staden och på landsbygden samtidigt.
För landsbygden gäller att man vill ha samma service som en storstad kan erbjuda i det lilla samhället man bor i. Det ska finnas apotek, sjukhus, handlare, ett levande centrum, full mobiltäckning överallt, bredbandskablar dragna fram till minsta stuga... Kort sagt, man vill bo på landsbygden fast i staden.
Jag förstår inte vad som är så fruktansvärt svårt med att begripa att en stad har vissa fördelar och att landsbygden har andra fördelar och att man inte kan få allt utan faktiskt måste göra ett val? Väljer man en stad så bör man ju inse att hela paketet ingår, inte bara de roligaste delarna. Samma sak gäller landsbygd. Ett problem är dock att man bygger efter den här märkliga paradoxen att stadsbon vill bo på landet. Det gör att många inte får plats i städerna, speciellt Göteborg och Stockholm. Antalet "skrapor" (dvs lite högre höghus) i Göteborg är 3 om jag räknat rätt: Läppstiftet och Gothia Towers. Precis bredvid stadskärnan så breder små låga hyreshus ut sig med typ 6 våningar och mitt i centrum finns stora öppna ytor. Inom en radie på någon kilometer från Hard Rock Café på Avenyn finns ca 10 fotbollsplaner, nämligen Heden, Valhalla, Nya Ullevi och Gamla Ullevi. Jag håller med om att eventområden och fotbollsplaner har sin roll i staden, men 10 stycken mitt i centrum?! Varför kan man inte bygga lite rejäla moderna höghus med lite glasfasad och minst 30 våningar med bostäder på någon av fotbollsplanerna?
Och vad gäller mobiltäckningen då. Jag tycker det är typiskt socialdemokratiskt. Något ska göras, bara jag slipper finansiera det. Så håller man på tills man slösat bort alla andras pengar. Då är det inte lika roligt längre...
