Min Vision

Det satt en och en halv mandatperiod långt inne men nu har det äntligen presenterats och lyfts fram som ett förslag, det vill säga att studentexamen ska återinföras. Bra Björklund! Äntligen ett bra förslag på skolfronten. I DN finns en artikel om det hela.

Det finns väl egentligen både hur mycket och hur lite som helst att skriva om det. Studentexaminationerna ska utföras och utformas oberoende av skolorna och ett av skälen är betygsinflatonen. Ett annat argument är att det ökar möjligheterna att utvärdera de reformer som gjorts och som kommer att göras. Det blir lättare att följa upp resultat, hur skolor sköter sig och också hur enskilda lärare inverkar på elevers färdigheter.

Som du kanske redan gissat så är jag förespråkare av förslaget. För att få någon rimlig möjlighet att diskutera skolpolitik baserat på fakta måste vi ju ha ett objektivt system för resultatutvärdering. Den sekunden vi börjar med sosseriflummet att kunskap är omätbart så får vi direkt en diskussion som enbart baserar sig på proffstyckande. Och vad gör en åsikt bättre än en annan? Nej, vi behöver faktiskt mäta för att veta vad som händer! Dessutom ska väl kunskapsrustningen av vår framtid definitivt basera sig på vetenskap och fakta?

För den enskilda eleven blir livet också bättre. Istället för att som tidigare få betyg efter relation till läraren, kön, klädstil och andra helt ovidkommande parametrar så får man betyg baserat på vad man presterar. Detta är bra. Föräldrar och elever får bättre möjligheter att se hur bra skolor med olika huvudmän egentligen är och det är lätt att se om någon missköter sitt uppdrag markant. Jag tycker examinationer som koncept ska flyttas ner ända ner till högstadiet bland annat för att stävja glädjebetyg och ge föräldrar och elever bättre indikatorer på en skolas kvalitet. Ett annat skäl är att jag anser att varje människa har rätt till rättssäkra betyg. Som jag skrivit tidigare är betygen ett av livets viktigaste dokument, ett dokument som påverkar hela ens framtid. Det är också det enda dokument som absolut inte går att överklaga. Man kan överklaga att grannen målar huset i fel nyans av gult om man vill, dvs helt ovidkommande detaljfrågor, men sina betyg som påverkar hela framtiden sätts subjektivt och godtyckligt helt utan att man kan göra ett dugg åt det. Det är pinsamt.

Det enda som finns att förlora är prestige. De som inte vill mäta kunskap misstänker jag är rädda för att se sina vackra teser falsifieras. Då är det bättre att hävda att det är omöjligt att mäta någonting. Då kan man fortsätta predika sin pedagogiska religion ostört. Börjar vi ta tag i att mäta kunskaper igen så kommer sannolikt många pedagogik-gurus stå där som fån. Det är inte svårt att förstå varför åsikten att kunskap är omätbar är väldigt bekväm för forskningsfältet...

Men nu ska det bli slut på detta "kunskap är omätbart"-tjafs. Äntligen. Enda problemet är att jag redan passerat studentåldern. Jag skulle faktiskt gärna skriva en studentexamen. Men livet är väl orättvist antar jag.