Min Vision

På ett forum som jag är aktiv på blossade det upp en gammal diskussion om slöjan. Det har ju blivit en intressant symbolfråga som blivit väldigt polariserad och väldigt svartvit. Att ta avstånd från slöja har blivit liktydigt med rasism och sverigedemokratisk invandringspolitik. Att vurma för den har blivit det politiskt korrekta. Jag vill med det här inlägget försöka skapa någon form av nyans i detta svartvita. Jag vill skriva lite om tolerans och integration och hur en välmenad tolerans kanske åstakommer motsatsen till vad man tänkte. Mitt resonemang kommer att hålla sig på ideologisk nivå snarare än realistisk. Mycket av det jag skriver kommer kanske bli svårt att implementera. Men jag tycker tanken är värd att beaktas ändå, om inte annat för att nyansera diskussionen lite.

Jag kan börja med att prata om min inställning till invandrare. Att säga att jag är för invandring är kanske fel sätt att säga det. Jag är för att alla människor ska åtnjuta fri rörlighet i världen. Nationer och gränser är inskränkningar i människors rörelsefrihet, ett sätt för ett litet antal människor att utöva makt över stora människogrupper. Detta får som konsekvens att jag vill öppna Sveriges gränser, jag vill öppna världens gränser. Jag vill att människor själva ska få välja var de vill bo och leva.

Men man väljer inte bara plats när man väljer vart man vill leva. Man väljer också en kulturell kontext. Det betyder att om en svensk kvinna väljer att bosätta sig i Saudiarabien bör hon vara beredd på att acceptera att bära slöja. Deras kultur är sådan att det förväntas. De har all rätt att ha sin kultur. På samma sätt bör kvinnan från Saudiarabien vara beredd att inte bära slöja om hon väljer att bosätta sig i Sverige. I vår kultur ingår inte slöjan. Och vi har all rätt att ha den kulturen. Vill någon flytta hit så tycker jag att de har all rätt i världen att göra det, men då måste det finnas en insikt om att hos oss gäller våra seder och bruk, precis som jag måste ha respekt och tolerans mot deras seder och bruk om jag väljer att flytta till deras samhälle.

En anledning att jag tycker så här är att jag är för integration. Vill man bo någon annanstans ska man självklart få göra det, men under förutsättningen att man också vill leva i den kontexten. Det ställer krav på att anpassa sig till den platsens kultur och liv. Annars uppstår segregation, eller som det heter idag "multikultur". Det låter säkert jättefint på pappret, men vad det betyder är att det existerar flera parallella samhällsstrukturer med markant divergerande värderingar. Dessa blir som små bubblor. Olika folkgrupper hamnar på sin kant och gör sin grej och väldigt få har kontakter över dessa bubblors gränser. Det skapar spänningar och våld, marginalisering och fördomsfullhet. Den så kallade "toleransen" mot andra kulturer i Sverige har lett just till detta, att integrering blivit omöjlig. Istället för att hålla hårt på att vi i Sverige valt att ha en viss kultur med vissa normer har vi valt att som det så vackert heter "tolerera" olikheterna. När en muslimsk man tvingar sin kvinna att bära nikab så vågar vi inte säga ifrån, för det är ju deras kultur som ju ska respekteras. När dessa segregerade bubblorna uppstår vågar vi inte säga ifrån för att vi vill ju tolerera alla kulturella yttringar. Den så kallade "toleransen" skapar förutsättningar för ett samhälle där det inte finns någon känsla av något gemensamt som binder oss samman. Och med detta försvinner också statens legitimitet. Om inget binder oss samman varför ska vi då ha gemensam stat och gemensam välfärd?

Jag tycker inte sämre om andra kulturer. Jag uppskattar många andra kulturyttringar. Men här gäller vår kultur. Jag är för rörlighet och alla människors rätt att välja plats att bo på. Men det är under en förutsättning: Vill man flytta måste man vara beredd till integration i det nya samhället man flyttar till. Så ser jag det i alla fall.