Det är hemskt, men...

Det har tydligen varit attentat i vår lydstat, nej... grannland menar jag, Norge. Över 80 döda tydligen och minst det fyrdubbla som påverkas på olika sätt direkt eller indirekt. Det är hemskt. Det är vidrigt. Jag känner stor medkänsla med de drabbade, deras familjer och vänner.

Men det finns ett stort men. Nämligen att oavsett hur hemskt det är i Norge så svälter fortfarande miljoner människor. Hundratals skadas och dödas i olika krig som ibland till och med Sverige deltar i. Miljoner människor riskerar att bli offer för klimatförändringar på grund av hur vi utvinner energin vi använder. Snälla människor, sätt in det i sitt sammanhang. Det är en jättegrej för de drabbade men det är inte en jättegrej för världen.

Ändå handla cirka 15-20 artiklar på Newsmill om attentatet. Olika vinklar ska diskuteras och man tävlar om att vara först med att fördömma gärningsmannen. Metadiskussioner ska föras, diskussioner som handlar om att vita män visst kan göra terrorbrott. Inget nytt under solen, men alla ska ändå säga samma sak på olika sätt. Samma sak gäller övrig media. Jag har sett ett tiotal artiklar om historien redan och fler lär det bli.

När hela Sverige samlas i någon form av nationalsorg i sympati med Norge upphör all annan verksamhet. Hur går budgetdiskussionerna i staterna? Hur går räddningen av Grekland? Vad händer med Euron? Det blev visst bara notiser från TT som inte ens lyfts fram i ljuset och diskuteras. Det är viktigare att tända ett ljus för de döda i Norge samtidigt som ännu ett barn svälter ihäl. Ett barn som ingen kommer minnas eller tända ett ljus för. Vi dövar smärtan av att inte kunna göra något på riktigt genom att tända ett ljus och sätta en norgeflagga på vår profilbild på facebook. Samtidigt som värden fortsätter rulla uan att vi märker det. Det värsta är att det nästan är förbjudet att göra något annat. Alla förväntas ta del i den nationella förlamningen.

Men snälla människor, det som hände i Norge, det är hemskt, men det betyder inte att världen stannar upp.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0