Vem är det som skämtar?
Per Svensson skriver i en artikel i Sydsvenskan om den omtalade rapporten Svenskt Näringsliv publicerat. Han menar att Svenskt Näringsliv måste skämta när de hävdar att många kurser inom konst och humaniora inte ger jobb. Han inleder med att ta tag i den kursen som fått bli något av symbolen för allt "flummande" inom högskolan, Harry Potter kunskap. Jag låter honom tala för sig själv:
"Redan i december 2007 uppskattade branschtidningen Entertainment Weekly att Harry Potter-industrin hade omsatt runt 15 miljarder dollar. Det har blivit ytterligare några dollar sedan dess.
Att investera i kunskap om hur Harry Potters världar är skapade framstår som inte bara försvarligt utan nödvändigt om man vill överleva som industrination i en värld där industrierna i allt högre grad byggs på berättelser."
Jag har inga direkta branschkunskaper inom Harry Potter -branschen men bland annat så är det en massa filmer, datorspel till olika plattformar, samlarobjekt mm. Jag är lite osäker på vilka den typen av produkter sysselsätter, men jag är övertygad om att en och annan programmerare, produktutvecklare, produktionstekniker och ekonom har varit inblandad i det som kanske kan benämnas som Harry Potter -industrin. Det är väl knappast så att en utbildning i "Harry Potter kunskap" premieras eller ens efterfrågas när man letar efter någon som kan koda upp ett datorspel? Eller ska tillverka en halv miljon figurer och andra samlarprylar? Eller ska trycka upp flera miljoner exemplar böcker? Jag förstår inte riktigt vad Svensson menar att "Harry Potter -kunskap" har att tillföra.
Visst har han rätt i att en möjlig utveckling av marknaden och produkterna är att fokus förflyttas från produkten till en "känsla" eller en "berättelse" och att det är i första hand det man säljer och marknadsför. Det finns flera företag som använder detta som sin marketing-strategi. Finn Wikander arbetade med Marketing och PR på Apples Sverige-kontor när iphone skulle marknadsföra och höll förra året en föreläsning om detta på Chalmers. Han berättar om att hans arbetsuppgift blev att skapa "känslan" runt varumärket Apple. Det var inte bara en teknisk mojäng som skulle säljas, utan också en känsla av att ha någonting riktigt coolt. Vi vet ju hur det gick. Apple har på kort tid förändrats från ett typiskt B2B företag till ett konsumentföretag och deras produkter har högt anseende på marknaden, och känns riktigt coola.
Det intressanta är att Wikander gick Handels i Göteborg. Inte Harry Potter -kunskap. Ändå lyckades han leda omställningen för Apple i Sverige. Jag kan inte svara på om det fanns en strateg högre upp i bolaget som faktiskt ägnat sig åt humanistiska/konstnärliga studier av den flummigare arten, men Apple är till större delen ett teknikföretag. Man bygger hårdvaran själv, programmerar mjukvaran själv och så vidare. Jag vågar nästan lova att Apple har betydligt fler teknik-orienterade tjänster i bolaget än vad de har konstorienterade. Visst, grafiker och designer, men å andra sidan har väl ingen påstått att dessa utbildningar är flum? Men jag undrar hur många på Apple som har en kurs inom "porr och splatter" eller "svampkunskap" i bagaget. Två kurser som är fullkomligt möjliga att läsa i dagens högskolesverige.
Ska man återvända till Harry Potter -grejen så har det beräknats att industrin omsatt 15 miljarder dollar. Om det är totalt eller årligen är oklart. Men ska man sätta det i sitt sammanhang så är det vad Microsoft eller Apple omsätter på ett kvartal. Det låter som mycket pengar, men som sagt, det är inte så mycket om man jämför med "riktiga" företag. Jag kan rabbla flera i den divisionen; Nokia, Statoil... Och då pratar vi inte branschomsätting utan om enskilda företags omsättning, PER KVARTAL. Ska vi istället betrakta elektronikbranshen eller oljebranschen eller IT branschen så pratar vi ett antal tiopotenser högre totalomsättningar. Harry Potter industrin är alltså att betrakta som ganska marginell. Speciellt om de 15 miljarder dollarna som Svensson pratar om är den totala omsättningen genom all tid. Snälla Svensson, sätt in saker i rättvisa sammanhang.
Sedan fortsätter Svensson med att rabbla lite olika svenska kulturpersoner som har lyckats bra och vill med det argumentera för att konst och humaniora är viktigt och att vi i Sverige har varit framgångsrika. Dock tycker jag det saknas en tydlig koppling mellan högskolepoäng i konst och de nämnda personerna. Jag är osäker på om någon av artisterna och författarna han nämner har läst konst på högskolan alls. När han dessutom vill mena på att Skype i första hand är baserade på konst och design blir jag mörkrädd. Mjukvaran och företaget är byggt av en Civilingenjör från Uppsala universitet. Sen när blev teknisk fysik en konstnärlig utbildning? Svensson måste väl ändå skämta?
Exemplena H&M och IKEA haltar också eftersom deras designavdelningar är små i relation till deras säljorganisationer. Båda bolagen bedriver omfattande säljverksamhet medan man outsorcar produktionen och sköter produktutvecklingen själva. Visst jobbar säker 1000 designers på varje bolag, men det är ingen stor andel av de 87 000 tjänster som finns inom HM eller 135 000 tjänster som finns inom IKEA. Hur många som sedan arbetar inom själva produktionen är svårt att räkna på. Även om respektiva bolag hade 10 000 designers anställda så hade det varit en liten del. Jag tycker det haltar att säga att designkompetensen är så enormt viktig. Sen är det väl inte heller så att Svenskt Näringsliv kritiserade designerutbildningar. Snarare hobbykurser och utbildningar som helt enkelt inte har någon marknad. Filosofi, eller konsthistoria eller något i den stilen...
Ytterligare en sak man kan påpeka att han inte någonstans argumenterar för humaniora. Jag vet inte riktigt på vilket sätt kurser i litteraturvetenskap eller barn och ungdomslitteratur är efterfrågade på arbetsmarknaden eller varför man ska ägna flera månader åt att studera presentationsteori. Som student på högskolan så har jag varit med om några föreläsningar. Och Civilingenjörer helt utan presentationsretorisk utbildning har stått för några av de bästa. Sen ifrågasätter jag inte enskilda kurser, men om de inte ingår i meningsfulla sammanhang så är de helt meningslösa. Och realiteten är sådan att det är möjligt att plugga år efter år med massor lösa kurser som verkar kul. Man kan fylla sitt schema med lite feministisk teori, barn och ungdomslitteratur, ortsnamn, och Harry Potter. I ett helt år! Det är detta som måste göras mera olönsamt.
Men samtidigt ska väl staten inte vara inne och peta för mycket. Högskolestudier är ju i någon mening en individuell investering som den motiverade studenten förväntar sig ska betala av sig under livet. Kanske borde man avskaffa bidragsdelen helt i alla utbildningar och göra akademikeryrken mera lönsamma genom skattesänkningar. Då skulle fokuset helt flyttas till att välja en utbildning som faktiskt ger jobb och marknadens krafter skulle få större betydelse. Det kanske vore bra. Men det är ju ett alldeles för radikalt förslag för mellanmjölkssverige. Jag gillar det egentligen inte heller. Det skulle inte funger som det är nu eftersom högskoleutbildning ger såpass låg avkastning i vårt Sverige. Och det är ett problem i sig.
Men i alla fall så känns rapporten från Svenskt Näringsliv både genomtänkt och nytänkande. Bara för att man inte tänker i rådande politiskt korrekta mönster betyder inte det att man skämtar. Jag tror att dokumentet är att betrakta som ett sätt att lyfta en fråga. Varför ska skattebetalarna bekosta tusentals människors studier i kurser som borde vara studiecirklar eller hobbyverksamhet. Det är hög tid att börja se över slöseriet med skattebetalarnas pengar. De ska användas där de behövs som bäst. Och behövs de inte som bäst ska skatten sänkas så att varje privatperson får mer i plånboken att leva för, spara med och bygga en trygg privatekonomi med.