Min Vision

Det här är så härligt fantastiskt att jag inte vet hur jag ska börja. Jag går nästan på moln. Det är nämligen så att ledande politiker i Stockholm har beslutat sig för att försöka göra något åt cyklisters situation. Aftonbladet, DN artikel 1, och DN artikel 2 rapporterar om detta fantastiska, att politiker äntligen vill satsa på cyklismen.

Än så länge är det mesta luddigt. Men ett förslag är att ge cyklister möjlighet att under vissa omständigheter köra mot rött, ungefär som det i vissa Amerikanska stater existerar turn right on red". Detta är dock egentligen en formalisering av ett utbrett beteende hos cyklister. Eftersom man som cyklist är intresserad av rörelseenergins bevarande (det är ren självbevarelsedrift när man cyklar längre sträckor) så stannar man inte gärna i onödan. Det finns många korsningar där man får rött bara för att bilister får det, trots att man kan göra en högersväng och komma upp på en korsande cykelbana, utan att på något sätt ens komma in på den korsande bilvägen. Lika så finns det ställen där man blir ståendes i flera minuter för att trafiklösningen är gjord på så sätt att man korsar flera olika vägar som alla samtidigt måste ha rött för att cyklisten ska få grönt (ett exempel på detta är korsningen utanför Scandinavium i Göteborg, ett annat en korsning i Olskroken i samma stad).

I kommentarsfälten till de olika artiklarna kan man läsa hur folk, antagligen bilister, upprör sig över hur cyklisternas i deras ögon vansinniga trafikbeteende ska legaliseras. De skyller allt världens ont, såsom döda och skadade i trafiken med mera, på cyklister. Det är inte speciellt konstigt att cyklister konsekvent bryter mot regler, för som vi alla vet så "blöder det inte när vi bryter lagen, när det är lagen självt som bryter oss" (fri omskrivning av ett citat av Emil Jensen). Det är faktum att trafiken inte är planerad eller konstruerad för cyklister. Både lagstiftning och hela samhällsplaneringen visar på att bilismen sätts i främsta rummet. Cyklism-anarkin är helt enkelt ett resultat av att man inte tagit tag i att göra ett regelsystem som är anpassat även för cyklar och cyklister. Sen måste jag säga å min sida att jag upprör mig på alla bilister som kör fram och ställer sig på cykelöverfarter när de ska svänga ut, inte väjer för cyklister där cyklister har företräde (bevakade korsningar där cyklisten och högersvängande trafik samtidigt har grönt och cykelöverfarter). Ytterligare en irriterande grej är att diverse folk och företag får för sig att det är okej att parkera lastbilar och skåpbilar mitt på cykelbanan och effektivt blockera hela cykelbanans bredd.

Vad man kan utläsa av stycket ovan är egentligen att bil och cykel är två olika trafikslag som bör hållas lika separerade som tåg och bil. Endast i nödfall bör de korsa varandra i samma nivå. Att röra sig nära bilar i stadstrafik är mycket otryggt för cyklister, och jag lovar att det känns ganska obehagligt många gånger trots att man har grönt ljus. Eftersom cykel är det miljö- och klimatsmartaste bör mest plats och de fördelaktigaste sträckningarna reserveras till förmån för cyklisterna. Cykelbanornas sträckning är också betydligt kinkigare än bilväg då man inte kan ha lika mycket backar och kurvor om cykling ska kunna ske effektivt.

En annan åsikt som framförs är att fotgängare ofta känner sig otrygga när cyklister kommer farandes. Jag förstår dem. Jag begriper inte varför man valt att låta fotgängare och cyklister dela på samma yta. Det är ungefär som om traktorer skulle tillåtas köra på motorväg. Det funkar inte. Upp med rejäla räcken så att man håller cyklister och fotgängare fysiskt åtskiljda. För trafikslagen stör bara varandra annars. Cyklister irriterar sig på grupper med fotgängare som sprider ut sig över trottoar och cykelbana och fotgängarna irriterar sig på cyklisterna. För att detta ska fungera krävs en breddning av cykelbanorna, men då dessa trots att de tillåter körning i två riktningar inte ens är lika breda som en normalbred bilvägsfil så är det inte heller så konstigt. Det är bara att göra liksom. Cyklister behöver också plats att vara på.

Ett rationellt argument som presenteras mot att satsa på cyklismen som transportlösning är att det blir vinter i Sverige. Dock har jag personligen svårt att förstå varför det skulle vara mera kallt att cykla den ungefära halvmilen (vilket är ungefär en halvtimma i tid om man cyklar i ett normaltempo) som många idag använder bilen för att åka än att först skrapa bilen i fem minuter och sedan sitta stilla i den iskalla bilen i ytterligare en kvart. Det är fullt möjligt att cykla även under vintermånaderna. Det är bara en fråga om att klä sig rätt, och att se till att snöröjning och underhåll fungerar.

Man menar också på att man inte kan planera efter utopin att folk skulle cykla. Detta bemöts lätt genom studier av människors resvanor. Där konstaterar man enligt John Holmberg, vicerektor vid Chalmers och professor i fysisk resursteori, att människor väljer det som är smidigast. Han väljer att uttrycka det ungefär som att den rent fysiska möjligheten att ta sig fram avgör människors val. När det inte går att ta bilen så kommer människor att välja att ta tunnelbanan eller cykeln beroende på vad som är flexiblast och smidigast för individen. Detta betyder att om man sätter cykeln i främsta rummet kommer flera att cykla till jobbet. Och det är både hållbart och fantastiskt.

En sista aspekt på det här med satsning på cyklismen är de hälsoeffekter det har. Cyklismen minskar inte bara utsläpp och löser upp infrastrukturella infarkter, den kortar dessutom vårdköer. En cyklande befolkning är en friskare befolkning visar forskning på. Alltså finns det egentligen inget, bortsett från vår individuella bekvämlighet som hindrar oss från att göra innerstäder nästan helt bilfria. Jag hoppas att politiker verkligen inser värdet i detta transportmedlet och börjar planera efter det. För jag tror inte vi har råd att negligera det.