Jaha ja... Kläder.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser den här artikeln i SvD. Självklart är den ett resultat av sommartorkan, att ingenting händer, och det är väl fair. Om SvD inte har riktiga nyheter så måste de väl fylla tidningen med något liksom.
Reportaget handlar alltså om politikers klädval i riksdagen. Ett antal politiker uttalar sig om hur illa det är att Carlgren väljer skinjacka istället för kavaj, eller att en kvinna som inte namnges valt gympaskor en dag. Det gör mig mörkrädd. Har verkligen inte politiker bättre saker för sig än att störa sig på kollegeornas klädval?
Ett mycket viktigt skäl som anförs för att man ska klä sig propert är att man ska visa respekt för demokrati. Jag undrar bara i mitt stilla sinne sen när respekt för demokrati blivit att porta de som inte har en PK uppfattning om klädstil? Hur demokratiskt är det att tvinga varje människa som vill arbeta på hög poltisk nivå att se ut på ett visst sätt? Hur demokratiskt är det att göra politiken till en frizon enbart tillgänglig för vissa kostymnissar?
Man skulle ju kunna hävda att nästan varje yrke har en klädkod, så också politikers. Men då missar man en viktig grej, nämligen att politiker inte är anställda för att blint utföra fördefinierade uppgifter. Politiker är utsedda av folket att med sin person och sina åsikter representera folket och leda Sverige. Det är en stor skillnad. Att begränsa de accepterade klädstilerna begränsar starkt vilka som bereds tillträde till politiken. Det begränsar starkt de åsikter och infallsvinklar som kommer fram.
Nu är visserligen stora delar av riksdagen sammansatt av en politisk elit som fötts i rätt familjer, gått på rätt dagis och studerat vid rätt skolor, så diskussionen är väl mera av en principiell art än av praktisk betydelse. Men jag tror ändå att det här behöver sägas. Det är pinsamt att ett fritt land som Sverige fortfarande bannlyser stora grupper människor helt genom att förvägra personer med fel kläder tillträde till makten.
