Min Vision

Jag har kommit till en viktig insikt om mig själv. Om en av mina grundläggande ideologiska idéer som jag bygger mina åsikter på. Jag har kommit fram till att en av de viktigaste frågorna för mig är att alla människor ska ha rätt att välja sina drömmar, sina mål och sina prioriteringar. Ingen, vare sig stat, myndighet eller andra människor, ska ha rätten att ta fram pekpinnen och slå någon på fingrarna för deras livsval, så länge som det valet man gör inte utsätter andra för fara. Alltså, exempelvis: Vill någon spela på hästar är det dennes val. Vill någon annan plugga industriell ekonomi är det den personens val. De valen har man rätt att göra. Däremot att köra rattfull eller bedriva tjuvjakt på cyklister är något helt annat då.

Men med det följer också ett ansvar. Jag anser att individen själv är ytterst ansvarig för sin egen situation. Och det är någonstans i den här retoriken människor börjar tycka att man blir kall och egoistisk. Men det handlar inte om egoism. Ingen skulle vara gladare än mig om fler insåg nyttan i att göra bra livsval och investera i sig själva. Jag är verkligen för att fler människor blir framgångsrika på det område de vill satsa på, om det är familjen eller karriären eller intressen. Men det jag inte förstår är varför de personer som genom kloka val har en stabil ekonomi och ordentliga buffertar ska bekosta massor bidrag till en stor grupp människor som istället valt att spendera sina pengar på allifrån ciggaretter till lotto, som trasslat till sin ekonomi med ogenomtänkta lån och som inte har den minsta antydan till buffert någonstans i sin ekonomi.

Ett frekvent argument i diskussionen om det här är att det är så synd om människorna som lever på marginalen med bara 20 000 - 22 000 i lön per månad och så vidare. Det kan då vara intressant att veta att höginkomsttagare har studieskulder och måste kompensera för utebliven inkomst under studietiden. Dessutom får man mindre tid att göra karriär på. Så man måste ju räkna in förväntade löneökningar och lite sånt också i kalkylen. Det dröjer till omkring 45 års ålder innan en universitetsutbildning börjar löna sig rent ekonomiskt för de utbildningar som faktiskt ger högavlönade jobb. Ändå visar det sig att högutbildade kan ta ganska bra semestrar och ha en betydligt högre levnadsstandard redan ca 10 år efter studierna (säg 35 års ålder). Varför? Jag tror det handlar om en förmåga att göra bättre ekonomiska val och en större förmåga att bygga en robust ekonomi. Detta premieras inte i nuläget utan STRAFFBESKATTAS! (det är ju så man ser rött...). Detta för att ha råd med bidrag till de stackare som bara tjänar 20 000 i månaden. Trots att de som tjänar ca 20 000 kronor i månaden från gymnasiet och frammåt under sin livstid tjänat betydligt mer pengar än den högutbildade.

Jag tror detta beror på att Sverige förmedlar en bild av att man inte behöver ta ett privat ansvar för sin egen ekonomi. Privata initiativ straffbeskattas. Det är billigare att låna till en ny bil än att spara till den exempelvis. Vidare så envisas man med att lägga på människor med dålig ekonomi offerkofta. Det finns självklart de som är offer, men när man hör historier om rökande 4-barnsmammor som både har deluxe boxerpaket och platt-tv ståendes i vardagsrummet, men som inte kan betala nån hundring till barnens skolaktiviteter så börjar jag undra vart vi är påväg. Det handlar sällan om att man inte har råd i Sverige. Det handlar om att man gör andra prioriteringar och andra val. Det finns en försvinnande liten klick i världen som är ekonomiskt oberoende. Vi andra, höginkomsttagare som bidragstagare måste prioritera. Och vad gäller arbetaren versus den högskoleutbildade så borde rent siffermässigt arbetaren ha bättre möjligheter att betala för sig fram till 47 års ålder. Allting handlar om att staten konsekvent har omyndigförklarat sin befolkning genom att ständigt söka lösningar i bidrag istället för att uppmuntra privata initiativ att skapa sig en robust ekonomi. Det är dags att sluta leka förmyndare för hela befolkningen. Människor ska ha fria val, men ska också vara beredda att ta konsekvenserna av sina val. Vi måste börja få människor att ta eget ansvar. Vi måste myndigförklara folket!