Min Vision

Jag läste ett synnerligen osmakligt inlägg på SvD Brännpunkt som jag inte kan låta bli att kommentera. Det är en ordförandekandidat till SSU, Gabriel Wikström, som på fullaste allvar föreslår att införa skolplikt från tre års ålder i Sverige. Nu är det väl så dock att Wikström missat en viktig sak, och det är att man redan med hjälp av ekonomiska styrmedel redan i princip infört en sådan, så på ett sätt är det ju bra att någon socialdemokrat vågar stå upp för vad vänstersidan tycker. Visserligen berör han att 95% av alla barn redan går i förskola, och på en annan blogg kommenterar en anställd inom förskolan att det i verkligheten är många barn som redan från 1 års ålder är inskriven i verksamheten från 7 - 17 varje dag, men han lyckas på något sätt missa att förskoleplikt redan är införd. Inte formellt i ord, men i ekonomisk politik.

Just detta kommenterar en kristdemokratiskt orienterad blogg. Det är nämligen så att med hjälp av en extremt ensidig familjepolitik har socialdemorkaterna tvingat fram dessa "goda" siffror. Redan innan barnen kan cykla rycks de från sina föräldrar för att delta i den nationella indoktrineringsverksamheten. Att detta nu ska formaliseras är egentligen bara en naturlig konsekvens eller något i den stilen. Ett sätt att komma åt de 5% som ännu tycker det är värt att betala de tiotusentals kronor det rör sig om i förlorade inkomster och liknande när man är hemma med barn.

Men jag undrar om det är rätt väg att gå. Jag ifrågasätter att ett statligt övertagande av barnuppfostran verkligen är det som kommer ge våra barn de största konkurrensfördelarna i den framtida globala arbetsmarknaden, för i förlängningen är det det som är syftet. Att "skola arbetskraften". Jag tror utrymme för att få vara barn, tid med föräldrar och insikterna om vad det innebär att vara en värdefull och viktig individ istället för en anonym del av ett större kollektiv ger större konkurrensfördelar. För jag tror att en individ ser större nyttor i att investera i sig själv och satsa på sig själv än vad en anonym del av ett kollektiv gör. Och ytterst är det just detta driv som efterfrågas i verkligheten. Den individuella förmågan och viljan att vara bäst.

Socialismens våta dröm har alltid varit att alla ska tryckas in i samma standardmall, att alla ska tvingas in i samma system och att individerna ska gömmas i stora kollektiv. Att alla ska ha det lika dåligt har ju nästan varit en uttalad vision från rött håll. Det är ju så att man ser rött! Jag tror på ett samhälle som tillåter flexibilitet och individanpassade lösningar. Där utrymme finns för människan och hennes drömmar och behov. Det tror jag ger en mer varierad, kreativ och driven befolkning. Och ska man vara helt ärlig är det just genom överlägsen innovativ förmåga ( = kreativitet) som Sverige har en chans i det globala näringslivet. Detta har flera stora näringslivstoppar pekat på. Och vill vi uppnå detta måste vi sluta tänka att alla ska in i samma mallar. För ingen människa kan reduceras till att passa i en standardmall. Vi är individer. Det är dags att också utforma politiken efter det. Därför anser jag att fler barn bör ges möjlighet att vara med sina föräldrar under småbarnsåren. 95% är inte något annat än ett stort misslyckande i mina ögon. Det är dags att reformera familjepolitiken och ge familjerna VERKLIG valfrihet!