Min Vision

För den intresserade kan man läsa en tröttsam kolumn i Aftonbladet. Det är Åsa Linderborg som har plitat ner en RUT-kritik som känns lika aktuell som förr-förra valets reklamblad. Hon väljer att utifrån exemplet Johanna Koljonen, som använder RUT genom att ha anställd städhjälp, försöka anlägga något slags klassperspektiv på RUT. Den kritiken kom redan från rött håll när RUT började diskuteras förra mandatperioden, och den kritiken var viktig. Men idag kan man se att den inte var befogad. Det förhåller sig nämligen inte på så sätt att RUT är en överklassgrej. Avdraget används istället av bland annat småbarnsföräldrar och pensionärer enligt en företagare som driver ett städföretag, http://www.rutupproret.se/.

Till stor del har RUT utnyttjats av medelklassen. Med RUT's hjälp har svarta jobb blivit trygga och vita jobb som genererar skatteintäkter. Man har också lyckats få människor att spendera mera pengar i tjänstesektorn, vilket ur ett hållbarhetsperspektiv är väldigt bra eftersom det skapar en tillväxt utan att påverka materialanvändning namnvärt. Det finns många positiva historier att dra om RUT, och en sak är säker: Det är inte en överklassgrej.

De mest slående historierna jag har läst dock är de om pensionärerna. Med hjälp av RUT har många gamla i Sverige kunnat öka sin livskvalitet markant eftersom privata aktörer till skillnad från hemtjänsten kunnat erbjuda dem skräddarsydda lösningar som passar just dem. Äldre människor har kunnat få bättre hjälp med sitt dagliga liv där staten tidigare misslyckats med att leverera en flexibel och anpassningsbar tjänst. Detta är något som radikalt förändrade min syn på RUT och som berörde mitt hjärta. Det ska också sägas att RUT också ger handikappade och funktionshindrade bättre möjligheter till skräddarsydd hjälp med sitt dagliga liv.

Det finns dock ett väldigt bra argument mot RUT. Och det är att det principiellt är fel att ge en bransch bättre villkor än en annan i samhället. I alla fall anser jag att konkurrens ska vara balanserad och likvärdig. Och då blir RUT något som sticker ut, som inte passar in i min idé om hur samhället ska fungera. Detta är för övrigt det enda rimliga argumentet mot RUT numera. RUT har nämligen bevisat att det inte bara var en överklass grej, utan något för vanliga medelsvenssons.

Jag ser nyttorna med RUT, framför allt för pensionärer och funktionshindrade. Därför tycker jag att RUT ska få finnas kvar för dessa grupper. Men jag kan inte med att en bransch ska premieras framför andra generellt. Däremot är jag för att man prioriterar tjänstesektorn, då en omstyrning av konsumtionsmönstrena till denna sektor är en viktig del i omställningen mot ett hållbart samhälle. Det är viktigt att vi försöker komma ifrån den materialintensiva konsumtionen till en mindre materialkrävande tjänstekonsumtion. Därför kan man motivera en generell sänkning av tjänstemomsen med att man anpassar ekonomins spelregler i syfte att skapa en grönare ekonomi, en ekonomi som också tar hänsyn till hållbara värden. Med lite tur räcker detta för att det som RUT gjorde vitt ska fortsätta få vara vitt, samtidigt som pensionärer och andra människor som behöver mera hjälp kan få möjlighet att välja en bättre och mer flexibel aktör än hemtjänsten. Man skulle också för övrigt kunna kombinera sänkningen av tjänstemomsen med en ökning av varumomsen för att ytterligare göra ekonomin mera hållbar.

Det finns ingen anledning att se RUT som en klassfråga eller säga "vem städar hos städaren?", man kan lika gärna fråga vem som snickrar hos snickaren eller vem som mekar bilar hos bilmekanikern. Det finns däremot anledning att fråga sig varför man ska premiera en viss bransch. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser en tidning som Aftonbladet tillåta en sån här pinsamt dålig kolumn. Den var liksom aktuell för 4 år sedan, och då sysslade vänsterblocket enbart med svartmålande spekuleringar. Välkomment till verkligheten, verkligheten där RUT faktiskt både ger jobb och frihet för en diversitet av människor.