Det där med sommarjobb
Och så var det sommar. Skolorna slutar en efter en och för treorna på gymnasiet blir det extra kännbart, för när man lämnar skolans trygga värld bakom sig och tar studenten så betyder det samtidigt att man blir arbetslös. Vissa pluggar vidare, men man blir antagen först i juli någonstans. Alltså infinner sig en period ofrånkomligen som inte är sommarlov utan arbetslöshet. Man kanske väljer att inte göra det officiellt. Men man saknar jobb.
Även yngre personer från slutet av högstadiet och upp till slutet av gymnasiet vill gärna ha sommarjobb. Det är ett sätt att skaffa sig arbetslivserfarenhet och ett sätt att dryga ut sin knappa personliga ekonomi på. Vissa lägger undan pengarna, andra investerar dem, och ytterligare en grupp förslösar dem. Men det viktiga är inte pengarna utan erfarenheterna i den här åldern. Jag menar inte att vi ska sänka lönerna eller så, men det viktigaste man bär med sig är just erfarenheter och kontakt med näringsliv, företag och arbetsgivare. Kort sagt: nätverk.
En tredje grupp som i många fall är nästan helt beroende av sommarjobb är studenter. Det beror självklart hur det ser ut med föräldrars förmåga att hjälpa till ekonomiskt och om hyrorna är på 10 eller 12 månader. Men i praktiken förväntas studenter efter 10 månaders hårt plugg leva på nollinkomst av bidragssystemet. Eller ja, bidragssystemet antar att alla får sommarjobb. Tyvärr är inte verkligheten sådan. Jag hade tur som hittade något att göra. Alla har inte den turen.
Sommarjobb är viktiga för alla ungdomar. Men det skapas allt färre sommarjobb. Kommunerna får inget stöd för att tillhandahålla sommarjobb av staten och det privata näringslivet erbjuder i stor utsträckning enbart jobb till antingen anställdas anhöriga eller personer som pluggat omkring 3 år eller mer. För alla dem som inte är där är det extremt svårt att få ekonomin att gå ihop.
Problemet är inte brist på saker att göra. Problemet är snarare lagstiftning som hindrar ungdomar att komma in tidigt på arbetsmarknaden och dyr byråkrati. Att anställa någon under 18 är en omöjlighet i de flesta branscherna idag. Är man under det får man knappt gå och kopiera ett papper själv. Och det är så komplicerat och dyrt att anställa personal att småföretag, som utgör en stor del av Sveriges näringsliv, inte har en möjlighet att anställa trots att dessa företags anställda och ägare jobbar hårt. En tredje inverkande faktor är att det saknas bra plattformar för företag och ungdomar att mötas på. Det finns inte ens en vettig kategori på arbetsförmedlingen, "SOMMARJOBB". Istället ska man leta bland alla korttidsuppdrag. Lyckat. Företag vet antagligen om de vill ha en sommarjobbare eller en korttidsanställd från juli till november.
Så hur löser man problemen?
Jag är ingen ekonomiare eller jurist så jag ska inte ge mig på att försöka komma med massor detaljer på de områdena. Jag nöjer mig med att säga att jag tror att det behövs en förenkling av regelsystemen och att vi behöver lätta lite på säkerhetskraven som råder för ungdomar under 18. Förenklingen är dock viktigast. Det är en fin balansgång mellan att skapa trygghet och hämma anställandet. Men jag tror man kan göra saken bättre.
Det andra viktiga är att man skapar en sommarjobbsförmedling. Jag vet inte om det är rekryteringsföretag eller staten eller ett samarbete som ska åstadkomma det. Men "sommarjobb.se" eller nått sånt bör vara portalsida för en sommarjobbsförmedling eller liknande. På så sätt underlättar man för arbetsgivare och arbetstagare att hitta varandra. Kan man få med de stora rekryterarna och staten på tåget så kan det bli bra. Nyckeln är att se till att det blir det naturliga stället att leta folk eller arbete på. Det ska inte vara en site, en plattform, utan PLATTFORMEN. Bakom siten bör självklart en rekryteringsorganisation finnas som kan hjälpa företag att hitta rätt personer att kalla på intervjuer och sånt.
Det sista viktiga är att vi startar någon grupp som arbetar med dessa frågor och som kan komma med mera djupgående förslag. Att anslå miljarder hit och dit hjälper inte, för vi måste ha något vettigt att göra med pengarna. Därför anser jag att vi bör ta fram en sommarjobbspolitik. Sverige har inte råd att stå still bara för att det råkar bli semester för en del av befolkningen. Det finns ju andra som kan se till att skeppet får styrfart!
