Allmän(o)nytta
Det är omval i Göteborg i hegen. Till landstinget. Över hela stan sitter valaffischer. Socialdemokraterna, exempelvis, arbetar under parollen: "vården ska tjäna människor, inte storkovan". Vänstern arbetar med liknande slagord. Högern däremot vill privatisera helt oreglerat och låta, som det heter, "marknaden styra". Det är en inte speciellt förvånande analys av dagsläget. Så har det alltid varit.
Vänster-sidan om mitten förfasas över vinstdrivande verksamheter och tror att staten sköter allt bättre. Vänsterpartiets dröm får man nästan utgå ifrån är en helt statligt styrd planekonomi á la Soviet där inget utrymme finns för valfrihet eller för individer att växa. Människan reduceras till en i mängden som ska tryckas igenom en massa apparater som en mängd, folket eller om man så vill; kollektivet.
En fråga som jag ställer mig är om staten verkligen är den bästa att driva olika saker. Är det verkligen så att en verksamhet som inte är vinstdrivande är samma sak som en bra verksamhet? Är det inte snarare så att så fort staten blandas in i verksamheter och valet förflyttas från individen till staten att det har blivit sämre? Jag tänker exempelvis på skolmaten. Först drevs den inom offentlig sektor helt. Sen beslutade man att öppna upp för konkurrens. Men man lät inte individen välja bland alternativen. Istället valde kommunen vem som skulle få servera mat. Och den tydliga tendensen har varit att man valt den som presterat billigast möjliga mat. Inte den näringsriktigaste, inte den godaste, utan den billigaste. Så var det med den illusionen om att kommun eller annan del av offentlig sektor bryr sig om annat än att pressa kostnader. Och när man dessutom sätter sig i monopolställning, elever får inte välja någon annan skolmat, så kan man välja rent ut sagt svinaktig mat för att kunna höja politikerarvodena eller liknande.
Ett annat exempel är vården. Väntetiderna på akuten är långa, och det ska vara bra illa innan en ambulans skickas. Och när den väl skickas är den inte sällan fel utrustad visar någon granskning SVT gjorde för en tid sedan. Om jag behöver vård så måste jag gå på en undersökning. Sedan dröjer det minst ett par veckor innan man har tid att åtgärda problemet. För problem med exempelvis ätstörningar kan man få vänta flera år om man inte har så akuta problem att man bokstavligt talat är nära döden. Så om jag går sönder tar det månader att få vård.
Går istället min bil sönder så kan jag ringa assistanskåren. Inom en timma ungefär brukar de kunna vara på plats för att bärga bilen till en verkstad, eller i de fall det är möjligt faktiskt avhjälpa problemet på plats. Verkstaden löser i annat fall de absolut flesta vanliga problem på under en vecka. Studerar man de två exemplena är de inte så olika. Något går sönder, person eller bil, och någon måste rycka ut för att hjälpa till, samt troligen genomföra någon operation/service på sjukhus/verkstad. Den enda skillnaden ligger i att den privata bilservice-branschen löser mina problem utan flera veckor, upp till månaders väntetid. Då kan man argumentera för att det är lättare att serva bilar. Visst, men det är inte problemet. Problemet är väntetider, problemet är att ingen kan komma hem till mig för att undersöka min kropp när jag inte mår helt bra, men om min bil, som är oändligt mycket MINDRE värdefull, går sönder löser det sig på max en vecka - och under tiden kan jag ha lånebil.
Det här exemplet visar med all önskvärd tydlighet att vården, som skett i offentlig regi, är undermålig. Klinikerna ligger för långt från människan, och har inte ens flexibilitet nog att kunna komma ut på plats och hjälpa, om man inte kapat en artär då vill säga. Visserligen betalar jag via försäkring på bilen och självrisker ett pris för servicen, men jag betalar å andra sidan skatt för min vård. Och då ska man komma ihåg att både försäkringsbolaget och de service-företag jag anlitar är vinstdrivande, och alltså borde ha mindre pengar över till att komma ut på plats och de borde ha längre köer...
Dessa iaktagelser gör att jag börjar fundera över verksamheter i offentlig regi. Ger det verkligen bästa möjliga service och kvalitet? De exemplena jag studerat gav ju motsatt effekt. Sämre kvalitet och service. Är det då privata bolag som är problemet? Eller är det i själva verket så att staten inte borde driva verksamhet, och att det som vi så vackert kallar "allmännyttan" i själva verket är en stor "allmän-onytta"?
