Den offentliga (o)vården
En sak som debatteras hett tydligen är vården. Vänstersidan upprör sig över att vissa "köper sig" förtur. Det är mest det debatten handlar om. Att vissa "köper sig" förtur. Vad man missat är att fundera på frågorna "vem?" och "varför?". Slutligen har man också missat att fundera på vem det "drabbar".
Man skulle exempelvis kunna öppna tidningen. I DN finns nämligen en eminent artikel som granskar just fenomenet med privata sjukförsäkringar. Det som framkommer är att det i störst utsträckning handlar om arbetsgivare som tecknar försäkringarna för sina anställda. Jag vill minnas att fack också börjat titta på möjligheten att låta sina medlemmar teckna försäkring genom dem. Lärare exempelvis erbjuds den möjligheten. Från början handlade det om småföretag vars verksamhet står och faller med en eller ett par personer som ville försäkra sig om att deras anställda kunde få bästa möjliga hjälp så snabbt som möjligt för att företaget skulle kunna fortsätta jobba så fort som möjligt. Men nu är alltså alltfler arbetsgivare intresserade.
Dessa försäkringar rör inte akutsjukvård. De rör i regel planerade operationer, specialistvård. Istället för att tvingas vänta på att landstinget ska ha tid väljer företag att se till att den anställde kan leverera igen fortast möjligt. Det är arbetsgivarens perspektiv. Det handlar alltså inte om att en liten klick bemedlade "tränger sig" i köerna (den marknaden finns visserligen och har alltid gjort och kommer alltid att göra, det är inget nytt fenomen utan existerade redan under socialdemokrantins glansdagar), utan det är istället arbetsgivarna som är måna om sitt företags produktivitet.
Då kan man fråga sig varför det är så här. Anledningen är enkel. Arbetsgivarna litar inte på att den offentliga vården levererar. När något behövs göras är det inte aktuellt att behöva vänta i månader på en operation. Arbetsgivaren vill ha det överstökat så fort som möjligt. Annars kostar det massor pengar i sjukfrånvaro och sänker företagets produktivitet (vilket kostar ännu mera pengar). Arbetsgivare är antagligen väldigt ointresserade av att betala massor med pengar för att en anställd ska köa i månader. Då är det intressantare att betala en (känd) summa pengar för att se till att det går fort när något väl händer.
Så vem drabbar det då? Det handlar ju inte om att man "köper sig" en bättre plats i kön. Man går till ett ställe utan kö istället. Detta avlastar i själva verket offentliga vården och hanterar man det rätt kan det utnyttjas till att ge alla en bättre vård. I alla fall är det inte de privata sjukförsäkringarna som är problemet, utan köerna. Vänstern kriminaliserar här ett symptom på en sjukdom de själva varit med att skapa. Hade den offentliga vården levererat hade arbetsgivare inte haft behovet av att teckna privata försäkringar. Det är köerna som är problemet. Och det är dessa som vi måste ta tag i. För oavsett om vi ska ha en privat / offentlig hybrid eller ett heloffentligt system gagnar det alla om köerna försvinner. Man ska inte behöva vänta i månader på behandling. Man ska få rätt vård med en gång utan väntetider. Vårdgaranti på 3 månader är ett skämt. Vårdgaranti på 3 timmar är vad jag som vårdtagare vill ha för enklare specialist vård. Max 30 timmar om det är svårare operationer. För helt allvarligt; Min bil blir lagad fortare än vad jag får vård om den går sönder och jag drabbas av något elakartat. Det är sjukt. Köerna måste bort!
Fler bloggar diskuterar: konservativatankar, Mitt-i-steget, annarkia
