Min Vision

Jag tror att vi alla är eniga om att Sverige ska växa (undantaget ett par radikaler som är tillväxtkritiker). Vi vill ha mer företag, mer jobb, starkare ekonomi. Så låter det i alla fall när man lyssnar på vad politiker och annat folk säger. Tittar man på vad de faktiskt gör ser vi att viljan är en helt annan...

En förutsättning för att växa tänker jag är att det finns plats för människor att bo. Jag läste för någon månad sen att Astra Zeneca i Göteborg ville expandera och skulle anställa omkring 200 personer. Man skulle dessutom förflytta ett trettiotal anställda från andra länder till Sverige och Göteborg. Ett litet problem som finns dock är att det inte finns någon som helst chans för så många personer att rymmas någonstans i Göteborg. Det finns nämligen redan 46 600 människor ungefär enligt http://www.boplats.se/, Göteborgs "bostadsförmedling", som inte har ett eget förstahandskontrakt. Och detta är bara ett exempel från en stad i Sverige. Men situationen är likartad i storstäderna och universitetsstäderna. I Göteborg är söktrycket per hyresrättslägenhet ungefär 700 personer per objekt. I Stockholm är det än värre. Läser man riksstatistik så framgår att 1,1 miljoner unga människor är på väg ut på bostadsmarknaden. Samtidigt byggs det ca 20 000 bostäder per år i hela landet, varav 8000 hyresrätter. Det byggs alltså 8000 lägenheter som ungdomar har råd att efterfråga, samtidigt som 1,1 miljoner av dessa är på väg ut.

Det största problemet är att det inom politiken saknas vilja att göra något åt problemet. Nuvarande regering har gjort snart sagt allt UTOM att bygga nya bostäder. Skattesänkningar för villaägare, ombildande av hyresrätter till bostadsrätter i Stockholm och så vidare. Men inget av detta löser grundproblematiken. Vi har inte tillräckligt med bostäder för vår befolkning. Trots att vi lovat att förse hela befolkningen med adekvat bostad i och med att vi skrev under FN's deklaration av mänskliga rättigheter. Jag vill inte göra det här till en blockpolitisk fråga, för oppositionen har inte heller någon lösning på problemet och lyckades under de senaste mandatperioderna de satt vid makten inte förbättra läget. Detta är ett övergripande politiskt problem som ingen vill ta i. Bostadsbristen växer och problemen bara ökar. Och poltikerna låtsas att det inte finns.

För man vinner inga val på att göra stora och kostsamma satsningar. Framför allt inte satsningar som gynnar människor som ännu inte fått rösträtt. Definitivt inte satsningar vars konsekvenser och positiva effekter ligger längre fram i tiden än nästa val. Då är det lättare att sänka en skatt eller öka något bidrag. Den som ger en majoritet mer i plånboken, det är valvinnaren. Tyvärr råkar bostadsproblematiken vara av den arten att det är fruktansvärt politiskt ofördelaktigt att försöka ge sig på att lösa den. Det är mycket kostsamt, kommer definitivt att skapa mängder med lokala konflikter när man försöker ta fram förtätande detaljplaner och det tar väldigt lång tid.

Appro på detaljplaner tar den genomsnittliga detaljplanen 3 år att utarbeta på grund av alla överklaganden. Det motsvarar 14% av den totala kostnaden för ett byggprojekt. Detta sker eftersom systemet tillåter att EN ENDA person har rätt att överklaga planen igen och igen i flera instanser upp till riksnivå. Samtidigt som de flesta detaljplaner skapar bostäder åt omkring hundra sökande familjer och individer. Med tanke på söktrycket på åtminstone 700 personer per objekt i storstäderna betyder det att EN persons konservatism, bekvämlighet eller lyx går före minst 700 personers önskan att få bo där. Demokratiskt? Problemet med att ta fram detaljplaner är just nu den mest begränsande faktorn för utbyggnad av Göteborg. Kapital finns, byggherrar finns. Men detaljplanerna tar 3 år. Är det rimligt att 46 600 människor tvingas bo hemma, inneboende eller i andra hand för att det tar 3 år för en relativt liten grupp att överklaga detaljplanen? Igen är Göteborg bara ett exempel, men jag antar att liknande problematik finns i Stockholm och andra universitetsstäder och andra större städer.

Detaljplanerna måste ta kortare tid att ta fram. 1 år HÖGST från idé till att man kan köra dit första anläggningsfirman. Staten måste våga gå in och börja vara mer bestämda och inte låta detaljplaner falla för att ett fåtal människor inte vill att det ska byggas just bredvid deras trädgård eller att deras gräsplätt blir hyresrätter. Staten måste vidare tillsammans med kommunerna anslå ett paket som bekostar det antal nya hyresrätter som krävs. Visst behövs fler bostadsrätter också, men där sker redan byggandet i relativt okej tempo. Det är hyresrätterna som är på efterkälken. Speciellt måste man bygga lägenheter riktade till studenter och ungdomar som ska flytta hemifrån. Kanske man kan vika en andel, säg 25-50%, till detta ändamål? Och viktigast av allt är att lägenheterna måste byggas där folk vill bo. Är det centrala Stockholm eller Göteborg som är populärt så är det där man ska bygga. Ibland måste man våga förändra stadsbilden lite grann. Inte radera den gamla, men förändra den och göra vår tids avtryck. I alla fall måste detta lösas omgående, då vi absolut inte i modern tid kan tillåta oss att så grovt bryta mot konventionen om mänskliga rättigheter! Vi måste våga se längre än till nästa val och skapa lösningar som är långsiktigt hållbara! Och vi måste ge framtida generationer möjligheter på bostadsmarknaden.