Min Vision

Att svenska skolan bara blir allt sämre är ingen nyhet. Det har åtminstone jag vetat i 10 år. Kanske beror det på att jag under dessa 10 åren också befunnit mig i skolans verksamhet och upplevt en hel del. Jag har upplevt en del av vad som står i rubrikerna. Jag har varit "utanför" blivit "fälld" eller "nedslagen" och även om jag var såpass liten att det inte genererade mer än några skrubbsår så har det ändå hänt. Jag har varit med om åratal av tråkiga och sega lektioner som helt verkade sakna mål och mening. Jag lärde mig inte särskilt mycket på vissa lektioner. Snarare letade jag efter pennan som jag slarvat bort.

"Det värsta man kan göra mot sina barn är att skicka dem till skolan."

Det skriver Jana Holmberg från ung vänster i en insändare på barometern. Hon fortsätter med att kritisera skolans ibland nästan hycklande arbete mot mobbning:

"Min skola hycklade med att tycka sig vara ledande mot mobbning och det skrevs så mycket pampigt om den i tidningen. Men ”antimobbningsgruppen” var en brevlåda där man kunde lämna en lapp om man ville ändra på något."

Och jag förstår precis vad hon menar. För det var så många fall som aldrig nådde de vuxna. Så många barn som råkade illa ut när lärarna satt i lärarrummet och fikade. Åtminstone på min tid. Och även om artikeln sedan börjar skylla allting på raster och alltmer framstår som en klagosång för klagandets skull så har hon en poäng i det hon skriver. Skolan har misslyckats på många fronter, inte minst vad gäller den sociala situationen för många elever. Alldeles för många barn känner sig otrygga på sin arbetsplats, skolan. För många barn misshandlas, mobbas, kränks, och utsätts dagligen för andra former av övergrepp. På sin arbetsplats, skolan.

Universallösningen just nu för alla problem i skolan är att förstatliga driften, höja lärarlönerna och avskaffa det fria skolvalet. Förstatliga för att det skulle höja lärarnas status eller något i den stilen. Det var i alla fall "bättre förr" när allt var statligt enligt de som säger sig varit med då. En ökning av lärarlönerna innebär tydligen magiskt att elevernas resultat ökar för att lärarnas inspiration och motivation är en funktion av lönen? Någon exponentialkurva som närmar sig ett toppvärde asymptotiskt kanske? Det fria skolvalet avskaffas för att elever idag flyr den kommunala skolan och väljer friskolan. Sättet man säger det på är att "friskolan profiterar på våra gemensamma skattepengar". Fast det betyder ungefär samma sak.

Jag vet inte om ni var med på tiden när det fria skolvalet inte existerade? Den tiden då de familjer som kunde köpte sig en bostad i ett rikt område med en bra skola och de sämre skolorna fick de som hade det sämst ställt ekonomiskt. En av de bakomliggande orsakerna till bostadssegregationen vi ser i dag är att skolvalet en gång i tiden inte var fritt. Nu är en av orsakerna borta. Segregationen är kvar. Men potentialen finns att luckra upp det.

Lösningen är i alla fall som alltid att satsa mer pengar. Jag vet inte vad jag ska säga om det. Jag vet att friskolor, i alla fall de enskilda exemplen som jag träffat på, har bättre resultat och större trivsel bland eleverna samtidigt som de gör vinster. Det betyder att det är möjligt att driva skolan kostnadseffektivare samtidigt som man ökar kvaliteten. I ett inlägg på lararformedlarna.blogspot.com kan man läsa följande:

"Det är min absoluta övertygelse att mer pengar till skolan inte är lösningen. Med det är inte sagt att bra lärare inte bör få högre löner. Men det är snarare en fråga om organisation och ledarskap i skolan. Sverige tillhör den lilla klick länder i världen som spenderar absolut mest pengar på skolan. Trots det saknar vi en korrelation mellan mer pengar och bättre resultat. Kalla fakta - även om de är obekväma."

Och kanske är det så, att mer pengar inte är ekvivalent eller ens implicerar bättre reslultat. Det kanske är så att det är organisationen och ledarskapet, sättet man sköter driften på, som i verkligheten inverkar på resultatet. Bara att välja en lämplig organisationsmodell kan spara miljoner i stora företag. Man visade nyligen i en empirisk studie i Indien att företag som fick hjälp av en managementkonsult lyckades mycket bättre än företag som inte fick det. Alltså betyder det att just management har stor inverkan på resultaten, inte pengar in. Faktum är att om man nu jämför mot företag att man ser en tendens att mindre företag till större del än de större driver branschutveckling och innovation trots att man har betydligt mindre kapital i förhållande till de större. Detta för att man tvingas att hitta bättre och smartare lösningar än om man har 20 miljoner som kan användas till en dyrare men sämre lösning. Föga förvånande så är det just småföretag som står för tillväxten, enligt artikel i privataafärer. Det är inte mer pengar som ger utveckling utan snarare motsatsen, en konkurrenssituation där man måste utnyttja varje krona på ett smart sätt.

Samma sak borde gälla i skolan. Jag tror inte vi löser problemen i skolan genom att anslå miljard efter miljard. Det är inte pengar det handlar om. Det handlar om ineffektiva organisationer och dåliga ledningar. Det handlar om stagnerade och konservativa organisationer som är tröga, tunga och svåra att genomföra ändringar och nytänk i. Det handlar om lärare och rektorer som inte vågar pröva nya metoder och harvar runt slentrianmässigt. Istället för att sätta sig ner och göra kommunala skolan bättre sitter man och klagar på att friskolan "snor" deras elever. Konstruktivt....