Modern utbildning
Granskningen som Aftonbladet genomför, "skolraset" och senare "skolgranskningen", börjar lida mot sitt slut. Nu publiceras de så kallade "slutsatserna" av undersökningen. Den första revolutionerande slutsatsen var att lärare ska ha högre lön. Den andra slutsatsen var "Bort med B-skolan", vilket i själva verket betyder att man ska ta bort det fria skolvalet. Tredje slutsatsen går i princip ut på att man ska förbjuda investeringar i friskolor, "stoppa lyckosökarna" som det så vackert heter. Resterande slutsatser har inte publicerats ännu, men man märker ganska tydligt på vilken nivå slutsatserna är. Det är inte speciellt långsökt att tänka sig att slutsatserna i själva verket var premisserna man började arbeta efter, och därefter ägnat några veckor att verifiera. Någon falsifikation ägnar man sig dock inte åt tyvärr.
Men nog pratat om Aftonbladets pinsamma misslyckanden och deras på förhand politiskt determinerade slutsatser. För istället för att gräma mig över en uppenbart vinklad rapportering har jag börjat fundera på lösningar till problemen. För oavsett om Aftonbladet överdriver eller vinklar så kommer man inte ifrån att det finns problem. Det var för övrigt tydligt redan innan de började gräva i det. I alla fall kom jag fram till några viktiga åtgärder för att skapa förutsättningar för en bra skola:
Fristående och autonoma skolor
Alla skolor borde i så hög grad som möjligt ha möjlighet att bestämma själva över alltifrån skolmat till vilka man vill anställa till vem som ska ha vilken lön. Skolledningen bör kunna ta alla viktiga lokala operativa beslut. I kommunala skolan stöter man ofta på skolchefer och annan personal som säger "mina händer är bundna, jag kan inte göra något åt det". Man måste till exempel använda sig av kommunens IT-bolag, som egentligen är bra på att förse kommunaltjänstemän med IT, inte skolor och så vidare. Det är ett stort problem och dessutom skapas onödig byråkrati uppåt i stadsapparaten när lokala beslut inte delegeras till det lokala planet. En naturlig konsekvens av detta är att de anslag staten ger ut bör gå direkt till skolorna, utan att klåfingriga politiker ska kunna påverka det. För varje elev ska skolan få X antal pengar. Utan att kommunala politiker lägger sig i. Vidare bör den lokala skolan vara arbetsgivare och inte kommun eller stat. Precis som det fungerar på alla andra företag. Lärarnas fack bör lämna kommunal och ansluta sig till ett vettigt fackförbund, typ TCO. Lärarens roll anser inte jag är olik tjänstemäns. Den är betydligt mer olik kommunal i varje fall, och TCO tror jag skulle driva deras frågor bättre. En viktig punkt är också att ha ett krav på att varje skola följer de styrdokument och regler som finns. Detta visualiseras lätt genom att varje skola måste inneha en undervisningsrätt utfärdad av lämplig myndighet. Denna kan dras in vid missbruk, exempelvis betygsinflation eller för dåliga resultat.
Undervisande lärare
Det kan låta rätt självklart, att lärarna bör syssla med att undervisa. Tyvärr gör de en massa annat också. Vi utbildar eminenta pedagoger och ämneslärare 5 år på universitetsnivå. Dessa ägnar sedan en stor del av arbetstiden till att inte undervisa och vara lärare. Detta är helt orimligt. Lärare ska syssla med just undervisning. Rätt person på rätt plats, framför allt när personen är högkompetent. Avskaffande av förtroende-tiden som finns idag bör också ske. Behöver man tid att rätta gör man det på sin arbetsplats, och vill man inhämta inspiration till sitt ämnesområde så får man hitta på ett vettigt sätt att rapportera de timmarna. Inget annat yrke har en massa timmar som arbetsgivaren inte kan förfoga över. Arbetsgivaren kan utnyttja personalen betydligt mer effektivt om han eller hon förfogar över all tid istället för bara delar av den. Sen är en viktig grundprincip att arbete görs på arbetsplatsen och inte någon annanstans. Många lärare säger att de rättar prov hela helgerna och så vidare. Hur sunt är det att inte kunna ha en vettig fritid? Nej, när man jobbar så jobbar man. När man är ledig är man ledig.
Lärarlönen
Den ständigt omdiskuterade lönefrågan är i själva verket enkel. Lön efter prestation och kompetens, och facket måste våga driva frågan hårdare mot arbetsgivaren. De pengar som viks till skolan ska också ha utrymme för en högre medellön för lärare. De lärare som gör ett bra jobb och vågar pröva nya vägar och undervisa på varierade sätt ska premieras, medan de som harvar runt på samma sätt i 20 år inte ska ha lönelyft. Bara för att man har en högskoleutbildning betyder inte det att man är värd en hög lön. Det är prestationen som ska avgöra. Det ska märkas i lönekuvertet hur duktig man är!
Krav och förutsättningar
Skolan ska ställa höga krav på varje elev, men också ge förutsättningar för eleven att nå upp till kraven. Många kommunala skolor ställer idag inga tydliga krav på eleverna. Detta måste förändras. Men det är också viktigt att skolan ger rätt förutsättningar i form av lärarstöd, material, tid, studiemiljö och så vidare till varje elev.
Arbetsmiljö och kringfaktorer
Skolan är en arbetsplats och den ska vara trevlig att vistas på. Genom att minska elevgrupperna och utforma tydliga regler (med påföljder kopplade, och gärna i samråd med eleverna) kan man uppnå en bra studiemiljö. Fräsha lokaler och material är också en viktig faktor. Om någonting är i skick känns det mer meningsfullt att ta ansvar för det än om det redan är sönder och nedgånget. En viktig kringfaktor är skolmaten. Det är viktigt att erbjuda elever en god och varierad kost, samt tillhandahålla minst två alternativ varje dag. Dessutom ska varje skola erbjuda vegetarisk kost, och specialkost. Kosten ska vara näringsriktig och också så klimatsmart som möjligt. Detta uppnås genom att man satsar pengar på skolmaten och ställer högre krav på den. Skolmaten påverkar elevers prestationsnivå under hela eftermiddagen. Det är halva skoldagen.
Avskaffa läxor
Det tolkas lätt som en skoltrött människas våta dröm snarare än ett seriöst förslag att avskaffa läxor. Dock visar forskning på att läxor har liten eller ingen positiv effekt för barns inlärning i lägre åldrar, och bara viss positiv effekt för äldre barn. Vidare bryter läxor mot konventionen om mänskliga rättigheter, de inkräktar på barns rätt till vila och fritid. Igen är resonemanget att på arbetsplatsen arbetar man, och när man är ledig är man just ledig. Dessutom har läxor en segregerande effekt, som drabbar mindre bemedlade och därmed hotar det faktiskt att delvis skapa ett nytt klasssamhälle. Faktum är att läxor i allt större utsträckning blir ett sätt att stjälpa över ansvaret för inlärandet på eleven när skolan och lärarna själva inte hinner med det som ska hinnas med. Istället bör man införa lärarledd självstudietid redan tidigt i åldrarna. I samråd med lärare beslutar eleven vad som behövs jobbas med och vad tiden på självstudietiden ska läggas på. När eleven sedan mognar får denne ta mera ansvar för att planera studietiden. Det viktiga med självstudietiden är att det inför ett eget ansvarstagande för studierna utan att inkräkta på barnens fritid och utan att kräva att alla föräldrar är välutbildade och har tid att hjälpa sina barn. Istället tar skolan ansvar för barnens inlärande fullt ut.
Dessa ovanstående förslag tror jag kommer reformera svensk skola. Det kommer att skapa en bättre organisation och en bättre miljö och arbetssituation för elever och lärare. Med andra ord kommer sannolikt resultaten bli avsevärt bättre och trivseln större. Dessutom behöver inte notan bli speciellt mycket större. Jag tänker mig att när trivseln i skolan ökar så minskar trycket på elevhälsa och barn och ungdomspsykiatri. Vidare kommer en ökad andel undervisningstid för lärare minska kostnaderna per lektion, vilket gör att man kan ha mindre grupper och maximera inlärningen bättre. De uppgifter som lärare idag gör men som inte är kopplat till undervisning sköts istället av billigare och mer ändamålsenlig personal. Det finns också potential att minska byråkratin. Så inbakat i förslaget finns en rad effektiviseringspotentialer. Man ska också betänka att ett bättre utbildat folk är attraktivare på arbetsmarknaden vilket medför lägre tryck på trygghetssystemen vilket genererar både högre skatteintäkter och minskade kostnader. Så över en längre period är det till och med möjligt att satsningarna visar sig förbättra kvaliteten samtidigt som kostnaderna minskar för samhället. Detta bör man förstås räkna på, men eftersom jag är visionär och inte ekonom eller analytiker så bollar jag det till tjänstemännen. Klart är att det finns potential att göra skolan mycket bättre. Jag har bara skrapat på ytan. Det finns mycket mer. Så inriktningen på svensk skolpolitik bör inte vara att införa skolk i betyget eller att återinföra skamvrån, utan att faktiskt titta på hur vi kan effektivisera organsiationen och hur satsningar påverkar inte bara skolans kostnader utan hela offentlig sektors kostnader. Vägen till en modern skola som ska utbilda för framtiden går inte baklänges. Vägen till en modern utbildning måste vara att gå framåt!
