Min Vision

Det finns ett spännande fenomen i skolan, världen över. Jag har ingen aning om varifrån det kommer, men från någonstans dök idén upp och spriddes som pesten en gång spreds över världen. Jag pratar om fenomenet läxor.

Det är ganska mystiskt egentligen, det där med läxor. Genom historien har det bland annat motiverats med att eleverna måste ta eget ansvar eller att läxor bara är det som eleven misslyckats med att hinna klart på lektionstiden. Men samtidigt vittnar många om att läxorna blir fler, sakerna som ska hinnas med på lektionerna blir fler och tiden man lägger på läxläsning blir allt längre. En forskare som citeras i en undersökning menar på att så mycket som 8 timmars fritid i veckan tas i anspråk för läxläsning i dagens skola, och menar på att inräknat läxa blir skolans arbetsvecka över 40 timmar för en elevgrupp som i avhandlingen inte specifieras närmre. Samma forskare gör sedan en koppling till att allt fler elever börjar visa tecken på utbrändhet i skolan.

För mig är läxor, åtminstone de jag minns (dvs högstadiet och frammåt), knappast något annat än ett sätt för skolan att slippa ta ansvar för att eleverna ska hinna lära sig allt man planerat. Det man ser inte hinns med på skoltiden läggs ut på eleverna. Det sker en ansvarsförskjutning av inlärandet från skolan till eleven. När sedan eleven inte lyckas är det inte skolans, utan elevens, fel eftersom denne inte klarade av att ta eget ansvar. Utöver dessa läxor ska man dessutom ha prov, vilket många gärna frivilligt vill hinna med att studera till.

Om man jämför skolans förhållningssätt med rådande regler i arbetslivet så börjar i alla fall jag ställa mig lite intressanta frågor. Vilken arbetsgivare förväntar sig att deras anställda ska arbeta på sin fritid? Visst förekommer övertid, men den är betald och får inte förekomma annat än undantagsvis. Faktum är att arbetsgivare inte får planera in mer arbete per dag än vad som är rimligt att hinna på åtta timmar. I skolan däremot är det helt okej att ta barnens fritid i anspråk, rent tekniskt sett hur mycket som helst av denna "fritiden". Det hela blir lite mera intressant när läkaren Ståle Fredriksen går ut och öppet kritiserar läxor. I aftonbladet kan man läsa om hans debattartikel där han visar på att läxor är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Även om man bortser från detta så finns det ännu fler problem med läxor att diskutera. Ett problem som ofta diskuteras är jämlikhetsaspekten. När alltmer ansvar läggs på eleverna för inlärandet blir faktorer såsom hemförhållanden, föräldrars tid och möjlighet till engagemanag, och föräldrarnas utbildningsnivå och ekonomiska situation allt mera betydande för barns möjligheter att lyckas i skolan. Undersökningar, exempelvis redan nämnd, tar också upp att läxor utgör ett stort konfliktämne i familjer. I och med införandet av RUT har det för bemedlade familjer att köpa sig ur problemet. Man betalar helt enkelt för att någon ska hjälpa ens barn med läxorna, och får dessutom göra avdrag för det.

Det största problemet med detta är att konsekvenserna av alltfler läxor är att de direkt motverkar ambitionen att skolan ska ge alla lika möjligheter. När skolan slutar ta ansvar för hela inlärandeprocessen och lägger över arbete på elever och hem för inlärandet skapas en klyfta mellan de som har föräldrar som antingen betalar eller själva kan och har möjlighet att hjälpa sina barn och de föräldrar som helt enkelt inte har den möjligheten. Översatt i lite enklare termer skapas och cementeras i större utsträckning klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare. I och med läxor i kombination med RUT blir det löjligt tydligt att vi är på väg tillbaka till ett klasssamhälle där ens möjligheter dikteras av vilka föräldrar man har.

Så min fråga är om det verkligen är ett samhälle vi vill se? Där barnens möjligheter begränsas när resurserna inte räcker till? Där föräldrarna tvingas ta skolans ansvar för att skolan inte kan ta det själv? Ska inte skoltiden räcka för inlärandet? Ska vi verkligen fortsätta bryta mot FN's konvention av mänskliga rättigheter? Är vägen in i framtiden baklänges? Eller ska vi samla kraft och göra slut på det löjeväckande men djupt tragiska som försegår i skolan och som segregerar elever efter föräldrars förmåga och cementerar klasser? För mig är det självklart att läxor borde tillhöra historien och att skolan ska ha ansvaret för all inlärning. Föräldrarnas förutsättningar ska inte utgöra någon betydande del av de möjligheter vi ger varje barn!