Piratkopior och original
Expressen rapporterar i en artikel om att Socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholt använder ett piratkopierat skärp. Han berättar att han köpt det billigt på en marknad utomlands, för "någon hundring". Resten av artikeln går ut på att man försöker förklara exakt hur fel det är med piratkopior.
Frågan är dock hur fel det är med kopior...
Jag har varit i Kina och där handlat kläder på marknader i Bejing. Silk Market känner de flesta till, och av den anledningen är det svindyrt för alla vita att handla där (priset sätts generellt sett efter den förväntade plånboksstorleken). De som är lite rutinerade väljer istället "Ya Shaw" som inte direkt tillhör turiststråket. Då slipper man pruta lika länge för att få vettiga pris.
Man lär sig en hel del av att vara ute i världen. Fabrikernas säljpris ligger på hundralappen för jackor. Under femtiolappen för t-shirts. Faktum är att uppköpare från större märken inte sällan ger betydligt mindre än det per plagg. Exakta siffror är svårt att få tag i, men en rapport från Fairtrade sätter fingret på problemet. Och det är egentligen inte piratindustrin.
Läser man på om vad "piratindustrin" egentligen är så kan man i en artikel från sydsvenskan läsa:
"Det finns två sorters pirattillverkning. Det vanligaste är att andra fabriker producerar sämre kopior. Men så finns också "tredje skiftet". Då gör den riktiga kinesiska underleverantören en extra laddning på natten och säljer vid sidan av. Det är i princip samma varor som du köper för tjugodubbla priset hemma i Sverige."
Arbetsvillkoren och lönerna är i princip samma. Troligen tjänar fabrikerna mer på att sälja inhemskt än till större uppköpare då volymerna per inköpare sjunker. Kontrakten blir inte skillnaden mellan liv och död för fabrikerna och man kan välja lite friare de man tycker är okej. En tes jag skulle vilja undersöka är om den vanliga arbetaren på fabriken gynnas mest av märkenas uppköpare och den så kallat "vita" klädindustrin eller av piratkopieringen. Jag har köpt t-shirts för femtiolappen. Tillverkningskostnaden och uppköpskostnaden är antagligen hälften för säg HM. Samma t-shirt kostar mellan 199 och 299 i butik i Sverige. Cirka 10ggr mer. Det är ingen nyhet att merparten av dessa pengar hamnar i globala företags ("märkenas") fickor. I alla fall går mer av mina pengar direkt till arbetaren och till människor som faktiskt är i behov av dem när jag köper kopior. Det krävs inga höga betyg i matte för att klara av att räkna ut det. Men för den som är intresserad går i fallet att jag köper "originalkläder" i Sverige går ca 10% till fabriken. Köper jag dem i Kina på en marknad går 90% till fabriken. Per investerad krona gynnar jag alltså mer om jag köper piratkopierat. De verkliga bovarna är de stora märkena som på en global marknad pressar sina inköpspriser på bekostnad av arbetares villkor. Jag bär stolt min fejkjacka som det står Peak Peformance på. För jag vet att de pengarna jag använde till den i stor utsträckning hamnade i arbetares fickor. Inte i något svinigt globalt företags.
Jag håller med om att piratkopiering är ett problem och den dagen jag har råd ska jag anlita en skräddare att sy mina kläder som jag själv kan påverka hur mycket jag betalar. Men tills det sker ser jag ingen större skillnad på att köpa jackan innan den passerat märkets prishöjningar eller efter sett ur producenternas perspektiv. Det är värt att tänka på när man tar den här diskussionen om piratkopiering. Ska man prata arbetsetik så är det ingen större skillnad. Alla är svin och det finns inga "rena" eller "vita" kläder. Det är samma smutsiga skit oavsett om det säljs på JC i Sverige eller på Ya Shaw i Kina. Skillnaden är att i det första fallet profiterar några löjligt rika ägare dessutom på lidandet på tillverkarens och köparens bekostnad. Och personligen föredrar jag att inte stödja de verkliga bovarna; märkena...
