Sluta tjafsa om den där boken!
Jag har försökt. Helt ärligt. Verkligen försökt att avhålla mig från att blogga om den just nu största grejen i politikbloggarna. Eller politikbloggar... En hel del av dem verkar mest kommentera lite godtyckligt valda politiska händelser och klaga i oändligheten över att allt inte är antingen helt avreglerat eller helt statligt. Det är ju det som skiljer blocken åt. Förstatligande kontra privatisering. Och detta uppblandat med politiskt skvaller. Upphetsande...
Men nu går det inte längre. För jag är så fruktansvärt trött på att hela den politiska bloggsfären bara ordar om samma värdelösa grej dag efter dag. En avdankad politikers bok. Bodströms bok. Det hela började när tokmoderaten.blogspot.com för över en vecka sedan släppte (läckte) lösrykta stycken ur vad som påstods vara Bodströms nya biografi. Sedan var det ganska lungt. Men release-datumet närmade sig. Och intresset ökade. Blogg efter blogg släppte sin syn på hur boken passar in som historiskt samtidsdokument bland andra i vår samtidshistoria. Hur bokens budskap bör hanteras, och hur man bör tolka den. Det mesta handlade nog om försök till att minska skadeverkningarna på röd sida och utnyttja situationen på blå sida. Fast det var mest röda som blandade sig i. Dagen innan release släpptes boken till media och tidningar börjar skriva om den.
Sen kommer releasedagen. Och alla politiska bloggare sprang till närmsa bokhandel (utom jag som lungt låg hemma och sov i sängen, det var faktiskt väldigt skönt). Och varenda en blir mött av budskapet att hela upplagan är indragen eftersom Bodström är missnöjd med omslaget. Så undra när de skvallarande kafferepstanterna till politiska bloggare får tag på ett eget exemplar.
Själv bryr jag mig inte ett dugg om politiska biografier. Jag äcklas av att en biografi blir mer uppmärksammad än åtminstone riktiga politiska nyheter. Vad gör det att SCB släpper att löneskillnaderna mellan könen minskar när Bodström har en bok på g? Eller att vi har 3 härdsmältor i Japan? Men framför allt undrar jag vart visionerna finns. Bloggande om Bodströms bok må vara gott nog åt en politisk kommentator eller en skvallerjournalist, men det räcker inte för mig om man ska blogga politik på ett djupare plan. Var är bloggarnas egna idéer? Är det så att man ersätter sin idétorka och visionslöshet med meningslöst pladder om biografier eller snabba kommentarer av dagsfärska nyheter? Sverige behöver visionärer, inte fler proffstyckare utan egna lösningar.
