Skum debatt
Jag har skrivit en del om "allmän(o)nyttan", om framför allt skola och vård som i offentlig regi blir exponentiellt dyrare samtidigt som kvaliteten sjunker i samma tempo. Åtminstone känns det så när man läser om det. Jag vet att det inte är så. Men det känns så ändå. Poängen är i alla fall att kostnaderna är stora och valutan för pengarna liten.
Sen kommer privata aktörer in på marknaden. Man lyckas göra saker bättre, effektivare och billigare. Mellanskillnaden blir vinst. Det finns aktörer som förenar vinst, effektivare organisation OCH högre kvalitet än offentligt drivna alternativ. Internationella Engelska skolan är ett sådant exempel. Men det finns fler.
Då tänker man att en intelligent allmänhet börjar ifrågasätta det offentliga. Hur det drivs, hur det fungerar. Istället ser vi mängder av rubriker om hur privata aktörer "täljer guld" och gör jätteprofiter på våra skattepengar. Skolgranskningen jag tipsat om tidigare är bara ett exempel bland många där media ger sig på att svartmåla profiterna och upphöja det statliga. Jag vet inte riktigt varför media, vars huvudsyfte är att ge oss objektiv information plötsligt går i vänster-flummets ledband, men så har det blivit.
Det är en onyanserad debatt. För den som är intresserad kan man läsa en liten analys omkring diskussionen i en artikel i SVD. Det rekommenderar jag. Det handlar om vårddebatten, men resonemanget kan enkelt översättas till att handla om skolan också.
Så som jag ser det finns det två delar i frågan. Dels handlar det om en skum uppfattning om vad man får profitera på. Om ett sjukhus köper in 20 000 sprutor gör något företag vinst på varje spruta. Detta ifrågasätts inte alls. Svenska skattepengar blir till miljardvinster i några bolagsägares fickor!!! Var är DN's avslöjande granskning??? Det anses allmänt accepterat att företag profiterar på offentliga pengar om profiten läggs på konkreta produkter som en offentlig utförare köper in, alternativ tjänster som läggs ut på entreprenad (skolmat, städning och liknande). Om istället jag startar ett sjukhus, det vill säga instansen närmast skattepengarna, och gör vården billig och kvalitativ för mina patienter är jag en ond utsugare, en blodigel och svulst på det svenska samhället. Jag profiterar på offentliga skattepengar och hängs ut i SVT, DN, SVD, lokalpressen, radio, och allt annat. Varför? Är jag ondare för att jag gjort någonting bättre än offentlig sektor? Är det orättfärdigt av mig att profitera på skattepengarna? På vilket sätt är i så fall mitt sätt att profitera orättfärdigare än företaget som säljer sprutor? Eller företaget som säljer annan sjukvårdsutrustning?
Den andra delen i frågan kan beskrivas med en enkel liknelse. Antag att jag i flera år anlitar samma firma för att byta däck på min bil (i verkligheten så byter jag mina däck själv, men för diskussionens skull så att säga). De behöver 2 timmar på sig och fakturerar mig ett fastpris på 500kr/bil. Sen en dag hittar jag en annan verkstad som gör samma jobb på halva tiden för halva priset. Och då är frågan vilket företag som jag egentligen borde ifrågasätta...
I princip handlar den delen om en skum inställning. Istället för att se på de som gör någonting bäst börjar man med långa argumentationer och med näbbar och klor försvara det dyra och ineffektiva. Man tar inte upp en förändringsdiskussion, man börjar inte fundera på att kanske eventuellt lära sig något av de aktörer som är bättre. Det man istället gör är att slå dövörat till och försvara idiotin. Privatisering garanterar inte bättre vård eller bättre skola eller bättre någonting, men när vi har privata exempel som gör saker bättre; varför inte ta chansen att lära av dem? På samma sätt som privata aktörer ständigt lär av varann. Utveckling handlar om att sno den bättre konkurrentens koncept och bygga vidare på det. Det finns exempel på det inom alla branscher. Moderaterna snodde Sossarnas politik och mixade med några coola ekonomiska teorier och tänkte lite själva. Vips så vann de valet. Nokia tog mobiltelefonen, slängde in några spel, och vips så var man störst på mobilmarknaden. Lite förenklat, men faktum kvarstår, utveckling är en iterativ process där alla lär av varandra. I alla branscher utom den offentliga tydligen.
Jag har ännu inte hört ett vettigt argument för varför offentlig sektor inte bör lära av de privata aktörer som gör ett bättre jobb. För dessa aktörer finns. I privata näringslivet benchmarkar man mot de bästa. I offentlig sektor bryr man sig inte. Man kör sitt race. Man tror att man axiomatiskt är bäst. Och när man är bäst kan man ju inte bli bättre, så varför utveckla sig?
Varför?
Bloggat: Björndal-Moderat, Jesper Svensson, Pesto Silvestri, HakanWL
Lite ytterligare skrivet: http://www.dn.se/ekonomi/vardjattar-vaxer-allt-snabbare
