Det osynliga
"Ser du en grym programmerare, eller en kille med aspergers syndrom". Ungefär de orden formulerades av en reklam på TV. Jag tror den reklamen hade något viktigt att säga, förutom vad det nu var den sålde. Arbetsförmedlingen vill jag minnas att det var. "Se kraften" är en slogan jag kopplar till samma reklamsnutt.
I en artikel i DN skrivs det om en arbetsförmedling för unga med funktionshinder i Stockholm. Många av deras inskrivna är just människor med olika osynliga handikapp. Ofta människor som är väldigt kompetenta, jag menar Einstein hade aspergers har jag hört, och en entreprenör med visst mått av ADHD måste vara oslagbar, men som kräver lite andra strukturer på arbetsplatsen för att det ska fungera.
Ett stort hinder för alla som har olika former av psykologiska diagnoser är att det sällan syns utanpå. Man ser ut som "vem som helst" men inuti är man inte det. Det kan handla om att det är svårt att hantera alla intryck, att man reagerar på ett sätt som inte är förväntat, att man har svårt med sociala situationer eller liknande. Problemet blir att emedan man aldrig skulle begära av en rullstolsbunden att promenera upp för trapporna så är det lätt att ställa motsvarande krav på en person med exempelvis ADHD. Hans eller hennes hinder syns inte utanpå. Det är osynligt.
Många arbetsgivare är rädda för människor som inte är som alla andra. Det är jobbigt med förändring. Och så sitter folk med stora begåvningar och får inte tillföra allt det de har att tillföra. Jag känner personer som är riktigt högkompetenta. Ungefär som programmeraren i reklamen fast på andra ämnesområden. Men det finns inte så mycket jobb för dem eftersom de tyvärr råkar ha lite andra svårigheter än det som anses vara normalt. Jag tycker det är slöseri och jag känner uppriktig sorg över att vi ännu inte har hittat former där allas kompetens utnyttjas till max. Jag längtar efter det samhället. Det är en del av min vision, att forma ett samhälle där alla får plats och får bidra. Vi är alla olika och just därför har vi massor att tillföra, eftersom vi kompletterar varandra.
