Offentlig upphandling - och dess konsekvenser
Det har varit en hel del skriverier om äldrevård och vissa privata vårdgivares ganska inhumana sätt att tjäna pengar. Listan är tämligen lång och det märks att människor blir upprörda: Girighet uselt motiv för vård, Lars Taxén: Jo, det spelar roll om vården är privat eller offentlig, Kissblöjorna vägs – för att spara pengar, ”Det här är helt klart ett sätt att skära ned på personal”, ”Mamma fick ingen ny blöja”, Carema säger upp tidningen efter DN:s granskning, Margareta B Kjellin, Christoffer Järkeborn: Äldrevård – en kassako för riskkapitalbolagen och slutligen Caremas ökande vinster hamnar i skatteparadis. Och det är bara det som skrivits i gammalmedia. Bloggar, newsmillartiklar och kommentarer finns naturligtvis också i en fullkomligt övermäktig ström. Men jag tycker många missar en viktig aspekt, så därför tänkte jag också blogga om saken.
Grogrunden till hela superdiskussionen är en snedvriden diskussion om privatisering kontra offentlig drift. Vi som tror på marknaden är övertygade om att företag löser de flesta uppgifter lika bra eller bättre än offentlig skyddad verkstad och de som tror på skyddad offentlig verkstad, som då alltså eftersom den inte är konkurrensexponerad kan ha andra värden än pengar i främsta rummet, tror att brukarvärdet blir större och att uppgiften blir löst på ett värdigare och medmänskligare sätt.
I den diskussionen pratar man ofta förbi varandra. Jag som marknadsivrare förutsätter självklart att det finns en fungerande marknad. Det använder jag som en underförstådd premiss. Förespråkare för offentlig sektor kallar inte sällan det vi har nu, dvs offentlig upphandling, för "marknad", vilket är helt osant. Jag kommer till det sedan. Man sätter också inte sällan upp den falska dikotomin vinst eller kundnytta. Det är näst intill en dikotomi av skäl som jag kommer till just nu, men det måste inte vara det. I själva verket så bör vinst och kundnytta kunna vara nästan samma sak.
Det här konceptet är nog det som vänsterorienterade tyckare har svårt att förstå. Det här konceptet med marknadsekonomi. Enkelt sagt är marknadsekonomi systemet där man kan tjäna pengar på att tillfredsställa andra människors behov eller önskningar. Vinst är alltså att tillföra bäst kundnytta. Det finns många exempel på fungerande marknader. Det som kännetecknar en fungerande marknad är att kunden när som helst kan byta till en annan och bättre leverantör/utförare/entreprenör. Man brukar prata om att ett antal olika faktorer kan användas i konkurrensen om kunderna. Pris, Produkt, geografisk Plats, Påverkan (reklam) och slutligen Personal (bemötande) brukar ingå i vad man kallar konkurrensmedel (ibland ingår Personal, ibland inte). RayanAir lever på att hålla priset superlågt medan ICA nära i gathörnet lever på att det är den närmsta butiken. Apple lever på att leverera riktigt bra produkter och ha extremt bra marknadsföring. Personalen är svårare att hitta typexempel på som tydligt illustrerar men för många företag påverkar självklart kundbemötandet företagets så kallade image vilket ger konkurrensfördelar rätt hanterat. Man går ju hellre till ett företag, säg ett hotell, som ger trevligt bemötande än till ett annat företag som är otrevliga.
Idealt så uppstår olika marknadssegment anpassade för olika kunders behov. Vi vill ju inte ha samma sak. Vissa vill ha lagervin, oxfilé och Jaguar men är inte känsliga för pris och andra är väldigt priskänsliga men nöjer sig med en begagnad golf, falukorv och vatten (sista exemplet är jag själv faktiskt). I en marknad kommer för alla behov att uppstå någon form av försök att tillfredsställa det. Företags vinst står i direkt relation till hur väl de tillfredsställer sin marknad. Vinst och kundnytta blir närliggande intressen.
Och med den teorin i ryggen är det dags att ta tag i varför offentlig upphandling inte är en marknad. Det som kännetecknade marknaden var ju att det fanns flera aktörer, det är ett multiplayersystem. Men offentlig upphandling handlar ju om att välja endast en aktör för alla, eller i varje fall väldigt många människor. Det blir ett singelplayersystem. Det kan ju inte rimligen vara en marknad om det för brukaren blir ett tvång att vända sig till en viss aktör? Det brukar annars kallas monopol. Det är inte mer en marknad för att ett tiotal personer väljer ut vem som ska få ha monopolet baserat på en enda faktor, priset.
Det här är offentlig upphandling och dess konsekvens är att osunda små minimonopol bildas, och det utnyttjar företag till max. Det är rätt självklart. Faktum är att de erbjuder efterfrågad produkt. Det är bara att väldigt få fattar skillnaden på efterfrågad produkt och idealvård av äldre. Det som efterfrågas är billigast möjliga produkt. Det som levereras är billigast tänkbara produkt. Sluta skylla privata företag, de gör sitt jobb. Skyll istället på politikerna som skapat motsatsrelationen mellan kundnytta och vinst genom att skapa hela den här sjuka modellen. Konsekvensen av modellen är glasklar. Vanvård, ovärdig äldrevård, dålig mat... och så vidare. Det är ett systemfel som är politikernas. Inför en riktig marknad istället så att människor själva kan välja och premiera andra värden än priset. Felet är inte marknadsekonomin, felet är snarare frånvaron av den. Ett förstatligande eller monopoliserande av äldrevården skulle inte lösa problemen. Vinsten skulle ersättas med motsvarande sparkrav och möjligheterna till förbättring skulle bli än mindre. Det enklaste måste vara att gradvis införa ett system där brukarna själva väljer efter egen ekonomisk förmåga. Säg att samhället bistår med en grundplåt som räcker till en grundnivå x. Vill man ha mer får man spara själv. På så sätt kan vi premiera företag som är seriösa och som faktiskt tillhandahåller det där lilla extra men som kostar mer, genom att låta brukare och köpare vara samma sak.
Den här historien har en sak att lära oss. Så fort vi frångår marknadsprinciperna kommer marknaden inte fungera. Minimonopol funkar inte. Endast den fria marknaden där människor själva får välja och där lösningarna tillåts bli anpassade efter efterfrågan kan sätta kundnyttan i störst fokus. Det beror på att kundnytta och vinst i det fallet är nästan exakt samma sak. Det ska vara lönsamt att göra livet för kunden bättre. Det enda som krävs är att låta människor välja själva. Är det så svårt, egentligen?
