Singelplayer är billigt, men är det bra?
Den ständiga debatten om vad som är bäst, offentligt eller privat, är ju som bekant något av en evighetsmaskin. Om man kunde finna sätt att utvinna nyttig energi ur allt orerande så skulle vi lösa stora delar av världens energiproblem misstänker jag. Skämt åsido, men tycker inte någon mer än jag att diskussionen är lite märklig? Det man dskuterar är oftast ifall ett privat eller offentligt bolag i monopolsituation tillförskanskat genom att bjuda under alla konkurrenter och prisdumpa marknaden gör den bästa produkten. Är det möjligt att skapa en bästa produkt om incitamenten för effektivsering utan avkall på kvaltiet är noll? För det är ju vad detta tidsbegränsade monopol betyder. Den som har billigast skit att kränga vinner. En helt klart spännande modell.
Detta kallas "singelplayermodellen" och sköts genom offentlig upphandling. Idén är att en hel marknad läggs ut på en entreprenör som ger det skamligaste budet. Denna entreprenören kan vara privat eller offentlig. Ett företag ges alltså en tidsbegränsad monopolställning på en minimarknad. Det kan vara alla eleverna på en skola som tvingas att äta en viss entreprenörs mat eller ett äldreboende som tvingas stå ut med en viss entreprenör. Det som är utmärkande för marknaden är att billigast vinner.
Sen så sitter man och klagar högljutt på alla privata entreprenörer för att de gör vinst. Alla privata entreprenörer har som mål att göra vinst. De vill göra så mycket vinst som möjligt. Och när vi bestämt oss för att premiera lägst pris över allt annat så är det precis vad företagen specialiserar sig på, att presentera billigast möjliga produkt. Det säger nästan sig själv att det inte blir oxfilé när maten kostar 20kr inklusive personalkostnader per portion, dvs i själva verket snarare 5kr per portion. Det är inget att bli förvånad över. Hela grejen blir väldigt märklig när man dessutom återfinner precis samma elende som alla privata entreprenörer beskylls för även i den kommunala världen. Pengar saknas till precis allting och någon allmännytta för ögonen finns inte. Det är dags att skrota den idén. Det funkar inte så. Man får vad man betalar för, varken mer eller mindre.
Ett multiplayersystem, dvs vanlig marknadsekonomi ger ofta dyrare priser. Låt oss ta mat. Skolmat kostar runt 20kr per portion, men en lunch på stan kostar mellan 60 och 70kr. Det är cirka 3 gånger så mycket, men maten på en lunchresturang är otvivelaktigt betydligt bättre än i många skolmatsalar. Är de jämförbara så har skolan satsat extra på skolmaten, såsom det högstadie jag gick på en gång i tiden som hyrde in oss på Konsert och Kongress i Linköping. Det är inget konstigt om multiplayer blir dubbelt så dyrt eller ännu värre. För i multiplayersystem blir priset på varan inte den enda konkurrensfaktorn. Kvalitet är något som man väger in, tillgänglighet likaså och många fler faktorer. Visst är priset fortfarande en del i beslutet, men jag lovar att om vi lät våra äldre själva välja ifall prislapp eller kvalitet skulle prioriteras inom äldrevården så skulle de välja det sistnämnda. Samma sak med skolmat.
Min slutsats är helt enkelt att singelplayer förvisso är billigt, jag har svårt att tro att det går att göra billigare system, men betyder det verkligen att det är bra?
