Min Vision

Efter alla småpinsamma turer med Juholt känns det allt mer som att Socialdeomkraterna har tappat greppet, helt alltså. Diskussionerna om socialdemokraterna bland människor handlar om Juholts senaste klavertramp medan människor ofta när moderaterna diskuteras tenderar att faktiskt prata om idéprogrammet. Ett paradigmskifte har skett i vår svenska politik. Socialdemokraternas maktmonopol är definitivt brutet och nästa smygsocialistparti, "Nya Moderaterna" har tagit tag i rodret. Nu finns inte längre något verkligt regeringsalternativ till Alliansen. Vänsteroppositionen är splittrad. V söker sig tillbaka längre åt vänster. Miljöpartiet försöker ligga kvar där socialdemokraterna traditionellt legat och sossarna själva har inte en blekaste aning om vad de vill göra. Ena dagen ska en skattemiljard åt ett håll och nästa dag ska skattemiljarden i andra riktningen. Jag har skrivit det förut. Det går inte att välja en regering som inte vet åt vilket håll den vill och där förslagen ändras snabbare än vi andra byter underkläder. Detta är tyvärr också då ett väldigt stort demokratiproblem. Att sossarna dalar gör att det uppstår en situation där det bara finns ett vettigt alternativ. Det är inte jättebra.

Men mot den bakgrunden så upphör socialdemokraterna att förvåna mig. Man lever i en 70-talsnostalgi och försöker utforma en politik som ska ta oss tillbaka dit. Man tror att arbetarkampen är relevant och intressant för ett folk där industrin alltmer lämnat plats för tjänstesektor och företag med planare hierarkier. På något sätt känns det som att socialdemokraterna lever i 70-talet och tänker på sig själva som regeringsbärande samtidigt som falangstriderna och positioneringen kombinerat med ett stort väljarras trasar sönder partiet. Det känns lite som Hitlers tredje rike när endast Berlin fortfarande stod, hela tyskland täckt i vrakdelar, störtade flygplan och döda kroppar samtidigt som makthavaren satt och drömde om Germania. Ungefär så känns S just nu. Verklighetsförankring är noll. Politik är noll. Drömmar, illusioner och fantasier är 100.

Juholt vägrar nu senast att delta i en partiledardebatt om han ska tvingas stå bland alla andra oppositionspartier. Han tror att svenska folket uppfattar dem som ett regeringsalternativ där sverigedemokraterna ingår. Det är lite som att om media inte gör exakt som S vill så tänker inte S vara med. Det låter ju demokratiskt. Man nobbar den fria televisionen som ska förse väljarna med korrekt och opartisk information så att demokratin kan fungera för att man inte enväldigt får bestämma exakt hur partierna ska stå i studion. På något sätt är det talande. Det visar ju precis vad Juholt anser om demokratin. Det är som Kommunismen, att passar inte den parlamentariska vägen så går det bra att göra revolution och ta makten med våld istället. Demokrati är bara möjligt för S om majoriteten håller med dem tydligen. Och det låter ju inte som demokrati faktiskt. De en gång välpolerade fasaderna har fallit och svenska folket ser alltmer vilket murket virke betongsossar är gjorda av. Sossarna har tappat det helt. Länk till artikel nedan:

http://www.expressen.se/nyheter/1.2618566/juholt-hotar-att-bojkotta-svt