Cykelhinder i min vardag
Jag cykelpendlar, som den inbitne läsaren redan förstått. Och typ igår bloggade jag om att en analys visade att den genomsnittliga cyklisten i Lund mötte 10ggr fler farthinder än den genomsnittliga bilisten. Jag bestämde mig för att ta reda på hur det är i min egen stad. Så jag passade på att räkna hindrena på min mellan 8km och en mil långa hemresa. Helt ovetenskapligt, men resultatet är ändå värt att begrunda.
Jag valde att bara räkna rödljus med tryckknapp, eller konstiga korsningar där man som cyklist måste passera flertalet rödljus för att kunna ta sig igenom, sjukt långvariga omdirigeringar till följd av vägarbete (typ över 6 månader), lösningar där cyklisten måste korsa vägen för att cykelbanan gör det helt omotiverat och samtidigt måste lämna företräde till bilar och liknande. Jag fick fram siffran 10. Om man räknar med avstickaren till ICA så blir det 12 hinder. Så nu vet ni det; 10 cykelhinder finns i min cykelvardag.
Notera att jag inte räknade vägbulor, rödljus eller lösningar där det var ekvivalent för bilister och cyklister och sådant, utan här är det alltså det som bara drabbar cyklisten. Stora delar av vägen kan en bilist välja att åka motorväg som skär rakt genom staden och effektivt tar en stora sträckor. Jag räknade inte på hur sträckorna hade skiljt sig om jag istället tagit bil och så vidare. Utan datan ska tolkas precis som att jag möter 10 till 12 hinder i min cykelvardag som bara drabbar cyklar.
Det är synd att frågan inte diskuteras mera. Varför ska bilen hela tiden stå i centrum när stadsdelar ska planeras? Varför väljer man att premiera en osolidarisk, omiljövänlig och ohållbar livsstil framför en hälsosam, modern och hållbar? Jag vet att allt inte kan lösas med cykel, men om vi kunde halvera antalet bilresor skulle vi nå långt. Och eftersom hälften av alla bilresor beräknas vara resor på sträckor under halvmilen så känns det faktiskt genomförbart, om vi slutar placera bilisten först hela tiden och ger den miljövänlige, miljömedvetne, hälsosamme, ansvarstagande och världsförbättrande cyklisten de snabbaste och smidigaste rutterna. Det finns koncept för att öka cyklingen. Köpenhamn är ett bra studieobjekt. Vi behöver inte ens uppfinna hjulet. Det finns redan färdigt för kopiering. Det är bara att göra. Så varför dröjer det?
