Demokratins, eller partiernas, misslyckande?
Gustav Fridolin, Svensk politiks egen oneliner-fabrik, har tillsammans med två andra ledande miljöpartister jag inte kan namnet på författat en lång debattartikel. Den är egentligen typisk för miljöpartiet. Inte på det sättet att den handlar om miljön, utan att den handlar om gräsrötter och vikten av att inte toppstyra. Det är en samhällsanalys som är lika svidande som självklar. Miljöpartiet sätter ord på det jag länge burit inom mig, de sätter ord på varför jag bloggar politiskt men inte är med i ett politiskt parti. Partipolitiken har misslyckats. Partierna har misslyckats. Aldrig någonsin har intresset för politiska frågor varit så stort. Trots detta dalar partiernas medlemsantal. Det är detta som genom en lång text byggd av oneliners i sann Fridoliniansk stil sätter finget på.
Jag är en av alla dem som är politiskt intresserade men som ändå vägrar vara med i något parti. Jag föredrar att helst slippa rösta på dem. Just nu finns inget parti som värderar mig och min åsikt. För alla stora partier är jag en "väljare" som ska lockas att rösta på dem med snabba slogans på valaffischer vart fjärde år. Valet handlar om vem som ska administrera bygget nästa mandatperiod. 90% av politiken förblir samma. För där är alla pratier överens. Under mandatperioderna ska jag helst vara tyst och inte tycka någonting för att sedan vakna upp inför nästa val, se på valaffischerna och baserat på en klatchig textrad och ett välsminkat leende välja igen. Valen jag har är kompromisser och uppgörelser som gjorts långt i förväg i rum som jag inte bjuds in till. Min åsikt är inte viktig. Min röst däremot ska köpas så billigt som möjligt.
Klart som korvspad att folk inte rusar efter medlemsblanketter. Folk har mer information idag, vi har Internet. Vi kan själva bilda oss en uppfattning. Och vi ser allt tydligare hur politiken är ett rävspel som handlar mer om att sitta kvar på sin plats tills pensionen är säkrad och mjölka systemet på groteskt stora förmåner än att bygga framtidens Sverige, det Sverige där jag får plats, det Sverige där jag ska leva och verka.
Politiken har helt tappat förankringen med verkligheten. Man är mer intresserad av "väljare" och kortsiktiga strömningar som om vi människor vore fiskstim som ska mutas åt rätt håll med ett bete. Längst upp sitter en liten grupp kvinnor och män och toppstyr partierna, den vanliga människans makt och inflytande är noll.
Miljöpartiet har fattat detta. Det går inte hur länge som helst att exkludera folket från folkets styre, demokratin. Jag går så långt som att säga att vi inte lever i en demokrati. Vi lever i en politikratur, en slags aristokrati där partibok och rätt dagis är förutsättningar för politiska maktpositioner. Jag gillar inte Miljöpartiets politik alltid, men när de säger att 250 000 svenskar ska vara med och utforma deras politik så får de min respekt. All makt utgår från folket. Tack för att något parti äntligen tar det på allvar. Gräsrotsförankringen är livsviktig för att politik och parti ska vara intressant och relevant. Politik måste vara tillgängligt och ske på människors villkor. Människor är intresserade och vill förändra världen. Det är inte demokratin som falerar. Det är parterna och partipolitiken som ertappats med byxorna nere. Folket har insett att röstningen bara är ett spel för gallerierna. Och istället har man sökt sig till organisationer där man kan förändra. Man har bildat nya organisationer och på många sätt manifesterat sitt intresse. Det är dags att inse att blockpolitiken vi sysslar med både är omodern och odemokratisk. Något nytt måste till. Frågan är om MP har fått tag i detta nya. Jag håller tummarna.
Vi har inget val alltså? Antingen eller? Har dock väldigt svårt att se kopplingen mellan ett samhälle för 2000 år sedan och dagens http://sv.wikipedia.org/wiki/Romerska_rikets_fall). Varför skulle illasinnade stammar invadera oss för att vi skulle sakna en fungerande demokrati?
Men visst, allt kan hända, ryssarna tror ju på att nästa meteor förstör hela världen, Nord Korea kanske startar ett kärnvapenkrig men om vi bortser från alla "Worst case" scenarier så återstår frågan : vad är alternativet till dagens demokrati?
Konkret, vilka andra system än det Schweiziska syftar du på? Vad menas med "förutsättningar för fria kandidater"? Maktdecentralisering har vi på sätt och vis genom det kommunala självstyret samt landstingen. Konkret, vad menas med regionalisering av vissa typer av frågor? Omfattande möjligheter? Vilka då? Tänker utanför detta system? Hitta andra? Vilka då? Jag skulle önska att du var mer konkret? Personligen anser jag den representativa demokratin är att föredra framför direktdemokrati av det enkla skälet att de flesta människor varken har lust eller tid att sätta sig in i alla politiska frågor som berör nutid och framtid. Om folkomröstningar skulle vara bindande skulle det kunna leda till felbeslut. När detta med demokratifrågor dyker upp utnämns alltid Schweiz som fördömet men t ex när det gäller rösträtt för kvinnor var de väldigt sena, faktiskt så sent som 1992 då alla kvinnor fick rösträtt i alla kantoner. Eller för all del, ta den stundande folkomröstningen i Göteborg avseende trängselskatten, det är mycket den egna plånboken och personliga skäl som styr folkets politiska tänkande, inte vad som är bäst för samhället i stort. Jag tror inte folket har möjlighet eller ork att ständigt sätta sig in i alla detaljfrågor, därför behöver vi proffspolitiker som på heltid sätter sig in i stora som små politiska frågor. Bokslut görs vart fjärde år. En direktdemokrati är inget jag önskar se. En stor grå massa som likt omröstningarna i tidningarna slentrianmässigt klickar för det man känner för stunden. Det Schweiziska systemet har förövrigt kritiserats av övriga Europa i synnerhet i frågor som rör integrationen.
4. Frågan är vad alternativet till demokrati är? Politiskt kaos med ständiga folkomröstningar? Diktatur? Som vanligt när någon ifrågasätter dagens demokratier (oavsett om det är från höger eller vänster) undrar jag i mitt stilla sinne vad alternativet är? Tester av olika dikaturer, kungadömen etc har testats i historien med förödande resultat som konsekvens. Jag brukar säga att demokratin vi har idag inte är perfekt men å andra sidan har ingen presenterat ett alternativ som håller. Demokrati handlar heller inte enbart om partipolitik utan om yttrandefrihet, diverse folkrörelseorganisationer, kommunernas självstyre mm. Jag tror det är lätt att hänga upp sig på detaljer i dagens demokrati men man måste även se helheten och förstå konsekvenserna av ett ev avskaffande. Samtidigt kan jag undra lite över vilka de som beklagar sig över att demokratin inte fungerar är egentligen. Vad är problemet? Om vi jämför med hur vi hade det för 70 år eller längre tillbaka så har demokratiernas innevånare aldrig mått bättre. Eller med andra ord, mannaminnet är kort och allt var inte bättre förr. Jag tror att majoriteten i västvärldens demokratier trots allt känner att det har det bra mycket bättre än tidigare generationers innevånare och därför är majoriteten inte intresserade av några nya experiment när det gäller statskick. OM majoriteten vore intresserad av stora förändringar och att majoriteten känner att de inte kan förändra något genom de fria valen, ja då skulle det säkert ha blivit revolution för länge sen, typ den arabiska våren.