Min Vision

En debatt som ständigt tycks rasa, åtminstone på newsmill är debatten om skolan. Det har blivit något av ett ställningskrig, därav titeln. Diskussonen nu tycks vara privat versus offentligt, vilket är smått ogenomtänkt egentligen. Senaste artikeln behandlar bland annat ett uppmärksammat fall i Göteborg där en friskola, Fredens skola, fick stänga efter att skolinspektionen funnit brister.

Detta fall tilllsammans med några andra extremfall använder artikelförfattaren för att om än inte uttalat argumentera för ett förstatligande, något som hon sedan faktiskt erkänner i en kommentar. I detta sammanhang kan det vara intressant och på sin plats att ta upp ett annat fall.

En tonårig pojke utsattes under lång tid för systematisk misshandel av sina skol"kamrater". Expressen kan avslöja att trots att det fanns god kännedom om problemet så gjordes ingenting för att stoppa det, för att hjälpa den drabbade stackars pojken. Ja, det är en snyfthistoria i klass med Aftonbladets gråt-artiklar, men det är inte det jag vill komma till. För det verkligt intressanta är att skolan är... offentlig.

Betyder det här att allt offentligt är dåligt? Nej. Naturligtvis inte. Betyder 3 extremfall att allt privat är dåligt? Nej. Naturligtvis inte. Att resultaten sjunker inom skolan, att arbetsmiljön är under all kritik och så vidare, det är inte något som hänger ihop med loggan på fasaden. Man skyller gärna skolans undergång på vinstuttagen inom vissa friskolor, men samtidigt så är majoriteten av de verkliga bottenskolorna kommunala.

Att skolan dalar beror på att det skett en devalvering av kunskap. Det är orsak nummer ett. En socialistisk kunskapsrelativism har under lång tid förhindrat sådana naturliga åtgärder som att skapa ett rättsäkert betygssystem som samtidigt kan användas som kvalitetsindikator för skolor. En övertro på didaktiska messias har fått oss att överge en 4000 år gammal lärandemodell och istället har skolan blivit en stor labbsal för pedagogiska tyckare. Samtidigt har vi haft en misslyckad integrationspolitik som skapat enorma slitningar i samhället och svåra problematiker för skolor. Det finns många skäl till att Sveriges skolor dalar. Är man intresserad kan man läsa Krister Renards fina artikel om Svenska skolan, "anstalt för utbildning eller inbillning?".

Men inget av det han skriver har att göra med loggan på fasaden. Att reducera problemet till att privatisering eller förstatligande löser alla problem är ett hån mot alla dem som far illa i respektive driftform. Det handlar om mer övergripande systemfel varav jag givit några små exempel. Svenska skolan måste ändras från grunden. Svenska lärarutbildningen måste ändras från grunden. Svenska lärarares kompetens måste höjas. Och respekten för kunskap måste återskapas. Att polarisera frågan gynnar inte debatten. Jag vill se en debatt som inte handlar om fasaden utan om innehållet, för det är innehållet som eleverna tvingas möta varje dag. Det är innehållet som eleverna under hot av våld från statsmakten tvingas konfronteras med varje dag. Då är det minsta vi kan göra att garantera att innehållet är bra.  För det krävs en debatt som når längre än fasaden, en debatt som tränger in i innehållet och som vågar konfrontera det som finns innanför. Det är den debatten jag vill se.