Min Vision

Tydligen ska ett intressant mål upp i hovrätten. En "flicka" på 16 år har valt att av egen fri vilja ägna sig åt BDSM med en 32 år gammal man. Jag vet inte hur många som är införstådda i vad BDSM handlar om, men i korthet så är det en sexuell lek där en part agerar dominant och den andra undergiven. Rep, smärta, psykologiska maktspel med mera förekommer lite beroende på vad parterna kommer överens om. I det aktuella fallet så ingick parterna, dvs flickan och mannen, ett avtal som reglerade hur det hela skulle ske, ett så kallat "slavkontrakt". Jag har inte sett kontraktet, men vanligt är att så kallade "safe words" (svensk översättning blir "stoppord") som rent praktiskt betyder att båda parterna när som helst genom att yttra något speciellt ord, säg "röd", avbryta lekarna om det går för långt. Vidare brukar man reglera i detalj vad man samtycker till så att inga tvivel uppstår. Utan att ha sett kontraktet är det dock svårt att dra några egentliga slutsatser, mer än att förekomsten av en nedtecknad överenskommelse tyder på stor seriositet från båda parter. Det är ju i alla fall ingen tvekan om samtycket när två namnunderskrifter finns.

Det finns dock andra som är av avvikande åsikt. I en debattartikel anförs att "farligt sex är ett rop på hjälp". Så kan det kanske vara. Man får det då till att det är den andra partens, den äldre partens, skyldighet att ta på sig fulla ansvaret för den yngre partens beslut. Den äldre parten ska alltså i princip genomföra en psykologisk undersökning som ställer bortom rimlig tvivel att den yngre parten är medveten om konsekvenserna av sitt val och dessutom är i ett psykologiskt tillstånd som gör hennes (för det gäller väl antagligen bara tjejer som har sex med äldre män och inte tvärt om) omdöme "rent" och "gott".

Men det finns ett litet problem. Sex är aldrig någon annans ansvar så länge det sker under samtycke mellan två eller flera individer där alla passerat den så kallade "byxmyndighetsåldern". Är man byxmyndig så är man fri att välja att ha sex på det sätt man önskar, oavsett om man föredrar betydligt äldre partners, betydligt yngre partners, "vaniljsex" eller "kinky" sex. Med det följer också att man själv har ansvaret att säga nej och också då att man måste ta konsekvenserna av sina val. Visst kan det vara så att man använder sex som ett sätt att skada sig själv, precis som att man använder rakblad eller svält, men det kan man inte lägga över på någon annan att ta ansvar för. Föräldrar kan möjligen anses ha ett ansvar att i uppfostran förmedla det där med att säga nej och vad en sund inställning till sex är. Men här är alltså den äldre parten åtalad för att ha gjort något fullkomligt lagligt, nämligen haft sex med en annan byxmyndig person som han inte har några blodsband till (incest är ju som bekant förbjudet oavsett vilket naturligtvis är bra). Notera också som en parentes att det är en man som står åtalad för att ha haft sex med en yngre kvinna. Det omvända hade varit otänkbart i dagens Sverige. Att en äldre kvinna har sex med en yngre man är som bekant inget att oroa sig för. Det anses väl fint att introducera de hormonstinna grabbarna till njutningens paradis och stilla deras krypande lustar... Eller något i den stilen. Ett alternativt sätt att förklara det hela är att det inte förekommer, men det är jag övertygad om att det gör om än i mindre omfattning.

I alla fall, tillbaka till frågan. Vissa anser alltså att den här mannen borde ha sett att tjejen avsåg att missbruka sex i syfte att skada sig själv och därmed kan anses skyldigt till något, oklart vad. Det finns två problem. Det ena har jag redan diskuterat. Hur kan man vara ansvarig för en annan byxmyndig människas sexuella beslut? Det andra problemet gäller bara i det här specifika fallet. Sidoinformation förtäljer att flickan mått dåligare av att åklagaren valt att driva målet mot hennes vilja än av sexet i sig. Hon ska ha skrivit ett brev till mannen och förklarat att hon var ledsen över att det drabbat honom på det här sättet och att hon i själva verket tyckt om det de gjort tillsammans. Det är så vitt jag förstår båda parternas uttryckliga åsikt att allt skedde i samförstånd och att man inte ångrar det som hänt. Så vad handlar rättegången om egentligen?

Min uppfattning är att den antagligen handlar om något helt annat än två personer som hade sex. Den handlar om hur svenskar ska tillåtas ha sex med varandra. Staten vill detaljstyra ännu en aspekt av våra liv. De ska in med sina smutsiga petiga regelfingrar och bestämma vad som är acceptabelt sex och vad som är förkastligt. Man kan ju tänka att jag som är kristen borde förespråka en ganska stram hållning gällande sex, men min uppfattning är att människor ska få ta sina egna beslut och göra sina egna val. Jag har en åsikt om hur jag ska leva mitt liv. Jag tänker inte regelmässigt tvinga alla andra att göra som jag. Vi har kommit fram till att vid 15 års ålder är man mogen att fatta beslut kring sitt sexualliv. Gränsen kan diskuteras och det är nog också ett mål med rättegången. Man vill väl ytterligare kriminalisera ungdomar som väljer att ha sex på sina villkor och enligt sina preferenser. Men att passera gränsen betyder också att man åläggs ansvaret för sina handlingar. Det är ingen annans ansvar och kan aldrig bli det. Jag ser detta som ett försök i raden att förlägga ansvaret för (unga) kvinnors handlande överallt förutom hos dem själva. Precis som de lama bortförklaringarna till att kvinnor väljer deltid och prioriterar upp familjen framför karriären och liknande retoriker. Det är dags att förstå att med frihet följer konsekvens. Man får ligga som man bäddar eller hur man nu ska säga. Med rättigheter följer skyldigheter. Detta gäller alla och kan aldrig någonsin egentligen beslutas bort.

Det märks kanske att jag anlägger lite genusperspektiv på det. Jag har försökt motivera det lite då och då. Jag tänker inte gå in på detaljer. Byt bara ut könen mot varandra genomgående och fundera över om det hade väckt ens diskussion eller intresse... Att självskadebeteende och självmord är mer utbrett bland män diskuteras inte ens (jag avser här alltså hela samhällsdebatten och inte bara diskussionen om den här sakfrågan). Så nog finns det fog för att säga att det handlar om kvinnor även om retoriken som används gör allt för att dölja faktum.

Men tillbaks till slutsatsen. Rättighet och skyldighet är två sidor av samma mynt likosm frihet och konsekvens/ansvar. Man kan inte äta kakan och skylla på någon annan om den smakade bittert eller på annat sätt illa. Är man byxmyndig och fri från grava mentala störningar som gör en inkapabel att ta beslut (nu pratar jag inte självskadebeteende utan tunga bokstavskombinationer som gör att man måste gå särskola och hamnar efter i utvecklingen) så har ingen annan ett dugg att göra med vad man väljer att göra i sängen. Det är inte heller någon annans ansvar att säga ifrån. Sker allt under samtycke så är det lagligt och var och en av parterna har ansvar för sin egen kropp och sitt eget välbefinnande ytterst. Vad vuxna (byxmyndiga) människor gör i sängkammaren är inte något samhället ska lägga sig i. Friheten att välja sitt eget liv efter sina värderingar och preferenser gäller. Med det följer en konsekvens. Och så är det, och det är faktiskt bra.