Lite olustigt att bli jämförd med massmördare
Jag är en flitig debattör på bland annat http://www.newsmill.se/ och man kan om man vill läsa och se mitt namn figurera i kommentarsfälten av och till. Jag intresserar mig främst för frågor som berör skolpolitik, skattepolitik, "den svenska modellen", infrastruktur och sånt. Men det är egentligen ointressant.
Det är egentligen oundvikligt för den som har åsikter som inte delas av det politiska etablissemanget att förr eller senare bli utsatt för olika ganska olustiga jämförelser. Det finns en lite småintressant debattregel på internet. Den som först jämför sin motdebbatör med Hitler förlorar. Det intressanta med den är inte vad den innebär utan snarare hur det kommer sig att den kom till... Man börjar fundera över de retoriska greppen som används. Själv drabbades jag nu till sist av den nordiska motsvarigheten, jag blev jämförd med den norska massmördaren Breivik. Ni som följt bloggen vet redan att jag olikt många andra inte ägnade spaltmeter efter spaltmeter åt mångordiga fördömanden och liknande. Jag såg det som behövde ses och skrev det som jag behövde skriva, nämligen att det är hemskt det som inträffade. Jag gjorde nästan en grej av att inte plocka billiga politiska poäng av det. Det känns av den anledningen väldigt surt att bli indragen i en diskussion jag försökt hålla ifrån mig.
" Dina åsikter återfinns vanligen bland samhällets inte så lyckade medborgare. Just dom som verkligen behöver andras solidaritet och andras pengar.
Det här skulle man ju kunna betrakta som oförarglig dumhet men dina formuleringar om "en exklusiv elit" när du skriver om våra politiskt valda företrädare ger en kraftig Breivik-varning. Du framstår som kraftigt alienerad och anmärkningsvärt paranoid.
Börja umgås med andra än dina extrema meningsfränder. För både vår och din egen skull."
Detta är ett utdrag från en kommentar på en tråd som handlar om arbetslöshet. Det slutade i att jag och några till diskuterade ifall vinst var stöld eller inte. Några menade att vinst är stöld eftersom man "stjäl" ett värde från någon annan utan att informera dem om det verkliga värdet. Jag menar att man inte har rätt till fler värden än de värden man själv förmår upptäcka och nyttja till sin fördel. Naturligtvis syltar den här typen av frågor in sig på skatter. Och jag anförde då i ett sammanhang att "Skatt är stöld", vilket är ett ganska provocerande påstående tydligen. Det var detta som föranledde ovan kommentar.
Jag kan hålla med om att det är provocerande att säga det. Men det är inte fel. Skatt implicerar i själva verket stöld. Skillnaden är att skatt är legitimerad rent juridiskt. Men den drivs in under hot om fängelse, jag tvingas praktiskt taget att betala skatten med en gevärspipa riktad mot mitt bakhuvud. Om skatt sen är bra eller dålig är en annan fråga. Det är fortfarande stöld, att utan medgivande tillförskansa sig annans egendom. Skatt är ett, förvisso helt demokratisk, systematiskt rån av alla medborgare. Men bara för att det är demokratiskt betyder det inte att det är rätt. Betänk att Hitler hade folkets stöd att avrätta miljoner judar och andra marginella grupper. Är det rätt för att majoriteten ansåg det just då? Är det rätt överallt eller bara i nationen där man röstat igenom det. Kan man på två olika platser ha olika defintinioner av vad som är rätt och fel rent moraliskt?
Men det känns ändå lite märkligt och olustigt att bli jämförd med en massmördare bara för att man konstaterar det uppenbara, nämligen att definitionen på skatt implicerar definitionen av stöld. Att också insinuera att jag skulle ha en risig ekonomi eller ett ensidigt extremistiskt umgänge tycker jag känns väldigt tråkigt och olyckligt. Jag kan glädjande nog konstatera att jag både har en helt okej ekonomi och ett brett umgänge. Det känns skönt!
Detta är dock utmärkande för den politiska debatten. Man får välja vilken färg på bilen man vill, bara den är svart - så att säga. Så länge man håller sig innanför ramarna "är politiskt korrekt" är det okej att vara med i samhällsdebatten. Men går man utan för dessa och utmanar etablissemanget råder lika stor åsiktsfrihet som i Kina. I Sverige får man ha vilken politisk uppfattning man vill, bara den är röd. Man kan ju hävda att moderaterna är blåa men i själva verket är de rödare än många internationella röda partier. Att utmana socialismen i Sverige är ett självmordsprojekt som legitimerar att andra tillgriper vilka metoder som helst för att tysta det avvikande. Det är skrämmande vilken demokratur som frodas i det här landet!
