Cykelregler, revisited
Jag lovade ju att jag skulle ta en rejäl funderare på det här med cykelregler. Frågeställningen handlade om ifall de behövs eller inte och, ifall de behövs, i vilken utsträckning. Nu har jag cyklat några mil till genom Göteborgs cykelnät och har nog äntligen landat i en åsikt.
Jag tror att cykelregler behövs, framför allt i städer, och jag tycker att fokus ska ligga på att ta fram ett regelsystem som är tillämpligt i tätortstrafik. Jag anser vidare att staten bör ordna så att reglerna lärs ut och efterlevs. Det som fick mig att landa i den här åsikten var de uppvaknande mjukcykelpendlarna, de som bara pendlar när det är sommardäcksperiod för bilar. De är ju rätt många och de flesta är ovana. En del av dessa pendlare tillhör också kategorin "de som bara cyklar när vädret är gött ute". Man märker att rutinen skiljer sig en hel del. Samtidigt ökar volymerna vilket gör att utrymmet för misstag och fel minskar drastiskt. Det är en sak att göra småfel när man är ensam, en helt annan sak att göra det när det är fem andra cyklister i närheten. Förutom rutinen då så märker man att missförstånden är många. Vad gäller när två cykelbanor korsar varandra exempelvis? Jag skulle spontant gissa högerregel, men antalet cyklister som kommer ihåg den regeln när de väl satt sig i sadeln går idag att räkna på ena handens fingrar. På många ställen är det fruktansvärt otydligt vad som gäller. När flödet ökar så ökar också följdproblemen av detta. Vad som krävs är alltså tydliga och tillämpbara regler som stöttas upp av den underliggande infrastrukturen.
En sak som är väl värd att notera är att regelsystemet främst bör hantera tätortsproblem. På landsbygd, i mindre samhällen, är flödena lägre, då behövs inte lika mycket regler. Här kan man tillåta friare cykling. Regelsystemet bör alltså inte i onödan komplicera saker och ting, utan snarare fokusera på att hantera de problem som uppkommer när trafikmängden och komplexiteten i infrastrukturen ökar. Dock ska det inte finnas en massa undantag som är svåra och motsägelsefulla. Säger man att högerregel gäller i möte med andra vägar som grundregel så är det grundregeln. Att ha ett undantag om att detta inte gäller exempelvis i småbyar blir bara inkonsekvent. I de fall det finns undantag skall detta skyltas (i exemplet kanske huvudled, eller väjningsplikt) precis som det fungerar för bil. Vad jag försöker säga är att alla regler ska gälla alltid, men att dessa främst ska vara tillämpliga och meningsfulla i stadstrafik. På så sätt kan man behålla cyklistens frihet där det är möjligt samtidigt som man styr upp problemen där det behövs.
Ett ytterligare krav då som inses lätt behöver ställas upp är att regelsystemet ska vara kompatibelt med regelsystemen för annan trafik. Tydliga regler för interaktion mellan trafikslag måste sättas upp. Osäkerheten är idag lika stor där. Zebralagen gäller inte cyklister, men i praktiken gäller den ibland beroende på hur vägen ser ut. Cykelbana längs huvudled brukar exempelvis anses ha företräde mot de anslutande vägar den korsar, vilket inte är fallet märkligt nog. Det finns dussintals andra situationer där bilister och cyklister gör fel helt enkelt eftersom reglerna är missanpassade, krångliga, ologiska och värdelösa. Interaktionen måste styras upp, javisst. Men den måste styras upp på ett sätt så att alla vet vad som gäller. Tydlighet och enkelhet helt enkelt.
Regler bör hantera en hel räcka med saker. Man bör kunna prioritera cykelvägar precis som man kan prioritera vägar (huvudled, företräde mm). Enkelriktade och dubbelriktade cykelbanor bör hanteras. Hur cykeln ska framföras (får man cykla flera i bredd, får man disponera hela cykelbanan eller bara sin egen fil osv). Som jag skrev ovan måste man hantera interaktionen mellan trafikslag. Det finns också mycket annat, men jag tycker trafikverket eller vem det nu är som tar fram den här typen av regler kan få jobba lite själva också. Jag föreslår att en metod i arbetet kan vara att (hör och häpna nu) införskaffa några cyklar och låta utredarna cykla under en period. Så att man undviker det gamla vanliga, att bilister sitter och proffstycker hur cykeltrafiken ska funka.
Som jag skrev krävs infrastruktur för att stötta upp regelsystemet. Med det menar jag saker såsom skyltning, vägmålning, utrymme för kö vid trafikljus mm. Det är idag under all kritik hur detta hanteras. Till bilvägen finns i regel tiotal med skyltar ständigt inom synhåll, medan cykelbanan intill på sin höjd tilldelas en liten skymd och svårupptäckt skylt i diskreta färger. Skyltar ska synas och det ska finnas så många det behövs. När en cykelbana övergår i bilväg finns i stort sett aldrig skyltar. När filkonfigurationen på cykelbanan ändras finns inte heller några skyltar. När man ska cykla i strid med bilskyltningen finns sällan skyltar som talar om detta. Och så vidare. Nu här senast cyklade jag till ett nytt ställe i Göteborg och hamnade tillslut på en trottoar. I efterhand insåg jag att jag genom telepati skulle begripit att cykelvägen på något vänster skulle ut i biltrafiken någonsans ett kort parti för att sedan fortsätta upp någon annanstans.
Bygger man sådana lösningar och dessutom låter bli att skylta så får man kreativa cyklister, cyklister som allmänt börjar skita i trafikregler helt enkelt eftersom de inte fungerar. Det finns någon gräns när man bara tröttnar och lackar ur. Om det ändå aldrig någonsin framgår hur man ska cykla, varför ens försöka? Det kan väl inte vara meningen att man som cyklist ska behöva fotvandra på ett ställe för att begripa hur man ska cykla där? Förutsägbarhet tror jag är ordet jag söker. Jag vill kunna veta vad som händer och hur jag förväntas agera. Det här är ett problem också för cyklister som nu helt utan varning kan bli inskuffade rätt in i biltrafiken och "dyka upp från ingenstans".
Idag är det enbart med god vilja, och jag som säger det här är inbiten året-runt cyklist, man tar sig till nya platser även inom staden. Det är så uselt skyltat att det är med nöd och näppe man begriper var det är meningen att man ska vara och hur cykelstråket egentligen går. Om jag som året-runt cyklist lackar ur trots att jag gladeligen tar både is, snö, regn och kyla så kan man fundera på hur inbjudande cykelnätet egentligen är för icke-cykelfanatiker. Ett skäl gott som något att inte fler cykelpendlar är att det är enormt krångligt att ta sig fram. Cykelnätet är inte byggt för pendling, utan verkar mest vara byggt för att bocka av kilometer eller för syns skull på en hel del ställen.
Min slutsats är i alla fall att det behövs regler som inte inskränker friheten i onödan, men som reglerar upp problemen. Dessa regler måste i sin tur stöttas upp av en fungerande och förutsägbar infrastruktur. Kommuner bör åläggas av staten att fixa till detta. Skyltning, målning och liknande. Se till att cyklisten hela tiden vet vad som händer och se till att det finns gott om destinationsskyltning. Samma nivå av skyltning som finns för bil-nätet ska också finnas för cykelnätet. Se till att det fins utrymme för en cykelkö vid trafikljus och så vidare.
Jag som cyklist kräver, yes jag är inte för feg för att kräva saker (till skillnad från skämtorganisationen Svenska Cykelfrämjandet m fl), att det ska finnas en fungerande infrastruktur och ett fungerande regelsystem så att jag kan ta mig fram på ett säkert och vettigt sätt med min cykel utan att ständigt av misstag hamna på fel ställe eller bryta regler som jag inte uppmärksammas på. Jag kräver att mina behov av framkomlighet och säkerhet som cyklist ska ses som minst lika viktiga som de behov personer som omger sig med nedskitande och livsfarliga plåtburkar på flera ton. I Göteborg avled nyligen en cyklist, dödad av en högersvängande lastbil. Vi alla vet att den personen inte dog i en *olycka* som ingen kunde förutse utan till följd av urusla regler och usel infrastruktur. Trafikplanerare och beslutsfattare, den cyklistens död är ni skyldiga till, oavsett vad ni försöker skylla ifrån er på inför er själva. jag kräver omedelbar tillsättning av en utredning som kan beakta det område som jag tar upp här och föreslå lösningar på problemen. Hur många fler ska behöva sätta livet till innan ni gör något? Hur många liv krävs det på ert samvete? Jag kräver svar!
