Min Vision

Det första företaget som gör verklighet av telecombranschens hot om att börja ta mer betalt för vissa datapaket blev Telia, enligt artikel i DN. Vad det handlar om är att skydda en dålig och föråldrad affärsmodell från att bli raserad av teknikrevolutioner. Lösningen på det problemet är ju att spärra ny och bättre teknik och se till att ta bra betalt för den. Vi såg samma sak i skivindustrin exempelvis. CDn revolutionerade hela industrin och produktionskostnaderna rasade samtidigt som man höjde priset. I det här fallet kommer en Internetapplikation och gör jobbet bättre och billigare. Telecoms svar är: höj priset för kunden.

Men det som stör mig mest är inte företagen. De ska agera så här och bete sig som små egoistiska och småaktiga ungar. Det är helt i linje med deras intressen. Det som stör mig mest är okunnigheten hos beslutsfattare och lagstiftare. De ser inte det absurda i situationen helt enkelt eftersom de inte vet hur telekommunikation och datorkommunikation fungerar. De har ingen aning om att all kommunikation på Internet när den väl skickas ser exakt likadan ut. Det är bitmönster med ettor och nollor som skickas i kablarna och i luften oavsett om det är röst, video, bilder eller text som skickas. Röstkonversationer genererar mer data, men eftersom kunden redan betalar för dataöverföring i termer av kapacitetsutnyttjande (antingen en tillgänglighetsnivå  [bps] eller skickad data [per byte]) så ska inte det vara något problem.

För att förstå hur helt olika information resulterar i likadan information måste man förstå hur Internet fungerar. Data skickas ju mellan två applikationer, exempelvis två olika installationer av Skype på olika datorer. Vad som händer med den här datan som från början är hårt bunden till applikationen är att den delas upp och paketeras så att den i slutändan blir bitmönster. Dessa bitmönster skickas på ett visst sätt helt oberoende om det råkar vara en film-fil eller en webbsida som skickas. Så på Internet är all information likadan. I kablarna går bara ettor och nollor.

Vad det här egentligen handlar om det är att Telia försöker debitera olika för samma tjänst, samma service, samma nivå. En bra analogi kan vara ett rederi som försöker ta olika betalt för två olika exakt likadana bilar. Skillnaden ligger i att den ena bilen är lastad (för sakens skull exakt lika tungt) med elektronik och den andra med kläder (eller vilka olika varor som helst). För rederiet är det samma kostnad för fordonen. Man erbjuder exakt samma tjänst till båda. Ändå ska den ena då alltså betala mer.

Som vanligt så är det här landets ledning okunnig om vad problemet med att debitera mer för "telefonsamtal" över Internet jämfört med vad som debiteras för webbsidor. Som vi såg ovan så handlar det ju om att kunden inte betalar för webbsidan eller för samtalet utan för datamängden. Men vet man ingenting om hur Internet fungerar så ser man bara applikationsnivån, man ser bara att det på en abstrakt nivå är skillnad på röst och text. Detta trots att när datan väl når till infrastrukturen, när den lämnas över till operatören, är strömlinjeformad och exakt likadan oavsett om det råkade vara text eller ljud från början. Problemet är precis som i integritetsdiskussionerna en total okunnighet och ett totalt blint rövslickeri av de företag som svinar runt. Osmakligt.

Dock tror jag det här löser sig. Det kan inte vara speciellt svårt att bypassa spärrmekanismerna tills paketet är identiskt med alla andra paket. Men det är värt att notera tendenserna. Fler och fler branscher förklarar krig mot sina kunder och försöker få staten att tvinga kunderna in i en viss fålla. Staten och kapitalet i samma båt och allt det där. Bevisen blir bara fler.