Min Vision

Att cykelsituationen i Stockholm är katastrofal är ju ingen nyhet, och en som har fått nog är Socialdemokraternas Tomas Rudin. Han uppmanar nu cyklister att "take the lane" som det heter på ren svenska, dvs göra anspråk på en bilfil, när det blir trångt på cykelbanorna. "Vi får köra så här tills kommunen bygger ut cykellederna", säger han. 

Det finns två saker som är värda att notera. Först: han säger "köra". Äntligen en politiker som fattat att man "kör" cykel, inte "åker" (om man nu inte är barn och sitter i en barnstol). "Åker" gör man på saker man inte har kontroll över själv, såsom tåg eller buss. Det blir pluspoäng på det ordvalet!

Det andra är kanske av större signifikans. Beakta följande faktum: Detta är en politiker som lackat ihop totalt på situationen och föreslår civil olydnad. Det är mer eller mindre förbjudet att trotsa påbud om cykelbana och kan sluta i böter. Situationen är alltså så usel att till och med politiker verkar resignera inför att det är rena vilda västern. Det kanske kan leda till att någon får idén att förändra. Vi får väl se.

Rudin anser att det satsas alldeles för lite på cyklisterna, något som trafikborgarrådet Ulla Hamilton (M) inte riktigt håller med om och pekar på den där hittepå-miljarden som blir en miljard enbart för att man räknar samman satsningarna som ska ske ett relativt godtyckligt valt antal år. Jättebra att man "satsar" på cyklismen, men det är mer ord än handling. För mycket snack, för lite action. 

Hamilton lyckas också kläcka ur sig en anklagelse att cyklister inte anpassar sin hastighet efter trafiken. Mycket få cyklister passerar 30 km/h, och ännu färre håller det någon längre tidsperiod. 30 km/h är hastigheten som anses lämpligt att bilister håller bland småbarn utanför skolor. Jag funderar på om det är fel på cyklisterna eller infrastrukturen om det är olämpligt med avseende på säkerhet att hålla till och med en så pass låg hastighet längs de centrala och viktigaste stråken samtidigt som biltrafiken intill självklart ska kunna hålla 50 km/h.

Hamilton säger ju i själva verket emot sig själv. Om det satsades på cyklismen skulle det vara säkert att hålla minst 30 km/h överallt. Hisnande 30 km/h. Så hisnande 30 km/h att det anses helt säkert att framföra fordon som väger ett par ton precis invid småbarn på väg till skolan på morgonen. Så hisnande att det är den lägsta hastigheten som skyltas av statsmakten. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det finns i alla fall en fin artikel att läsa:

http://www.direktpress.se/sodermalmsnytt/Nyheter/S-topp-Cykla-i-bilfilen-i-stallet/

Rudin lade också fram en intressant idé, ett koncept att ha en bilfil i varje riktning med ett fält som kan vara någon av riktningarna beroende på behov mellan. Det låter som ett vettigt sätt att ta vara på plats på gator som har väsentlig skillnad på flödet i respektive riktning beroende på om det är morgonrusning eller kvällsrusning. Då blir det en bilfil över på exempelvis Götgatan i Stockholm som kan få bli cykelbana. Ingen dramatisk kapacitetsförändring för biltrafiken utan smartare utnyttjande av tillgänglig yta får ge enorm förbättring för cykelinfrastrukturen. Me like! Jag tror verkligen att vi måste använda varje tillgängligt verktyg för att göra infrastrukturen ytsnålare och flexiblare. Det här verktyget kan hjälpa till att reducera behovet av körfält i staden. Körfält som kan användas till annat. Cykelbanor är bara ett exempel. Ytor kan också användas till bredare trottarer, uteserveringar och kanske lite cykelparkeringar. Allt beroende på läge och behov.