Min Vision

Jag beslutade mig för att försöka titta lite på varför det bland bilister tycks vara ett så stort motstånd mot att skapa utrymme för lösningar som avlastar bilvägnätet och därmed skapa bättre framkomlighet för alla. Varför många bilister tycks hysa någon slags aversion mot särskilt cyklister trots att varje cyklist är en person som inte bidrar till de långa bilköerna. Och relaterat.

Det finns ingenting rationellt i att prioritera bilism i städer. Den stora mängd nya svårigheter och kostnader som bilen för med sig motiveras inte av vinsterna och fördelarna. Inte ens ur bilisters synvinkel är det rationellt att vika stora delar av den tillgängliga ytan till privatbilism. Att underlätta för bilism betyder nämligen att fler tar bilen, avstånden blir längre vilket tvingar in fler i bilberoende vilket i slutändan medför att trängseln på vägarna blir värre. Vilket gör att alla, särskilt bilisterna, får det sämre.

När man räknade på den berömda så kallade "förbifarten" så beräknades 3 alternativ. Det alternativ som enligt SIKA skulle medföra förbättrad framkomlighet för flest människor, bilister inkluderade, handlade om att bygga för kollektivtrafik och inte underlätta för biltrafik. Det alternativ man nu ska genomföra förväntas inte förbättra läget namnvärt. Beräkningarna visar på att framkomligheten på själva förbifarten möjligen är något bättre under den första tiden, men å andra sidan visar erfarenheter från ett liknande projekt, Essingeleden, att det sannolikt kommer bli igenkorkat på dagar eller veckor snarare än månader och år. Essingeleden skulle när den beräknades inte korka igen förän långt framåt i tiden. Det tog några veckor i verkligheten. Det är inte utan att man kan dra paralleller till "förbifarten". Det bör också nämnas att förbifarten inte beräknas ha någon som helst påverkan på trafiksituationen i Stockholm, den avlastar inte namnvärt utan kommer orsaka sin egen biltrafik genom bilberoende exploatering längs med förbifarten.

Hur som helst, det som verkligen ger framkomlighet är att i staden göra det attraktivt att välja yteffektiva transportslag. Den rationella bilisten borde välkomna nya bussfiler och cykelbanor, ja till och med omfamna trängselskatter och dyrare parkeringar. Vår rationella bilist inser nämligen att denne faktiskt tjänar på omfördelningen av yta eftersom möjlighet och incitament skapas för fler att välja transportslag som tar upp mindre plats. Då blir det mer plats över till vår rationella bilist att köra sin bil på. Det här hänger ihop med transportslagens yteffektivitet. En bil tar 15 gånger så mycket plats som en cyklist, 50 gånger så mycket plats som en kollektivtrafiksresenär och 100 gånger så mycket plats som någon som endast promenerar. Detta enligt Todd Litman, VD för Victoria Transport Policy Institute, som tar upp siffror på det på sin blogg.

Men även om man bortser från att yta är en högst begränsad resurs i städer så finns goda ekonomiska skäl till att det är helt irrationellt att prioritera bilism. Detta är något som jag berört då och då, men jag har varit tvungen att titta på detaljer. Litman går igenom en mer heltäckande bild. I USA visar det sig att för varje dollar en genomsnittlig bilist lägger på transport måste samhället lägga ungefär en dollar. Den som kör bil ofta blir alltså subventionerad till hälften utav de som kör bil sällan.

Innan någon förekommer mig så ska jag naturligtvis påpeka att man inte utan vidare kan överföra amerikanska resultat på Sverige. Här har vi valt att internalisera en större del av kostnaderna till bilisten. Det ger dock en fingervisning. Det kanske inte är rakt av en dollar per dollar i subvention. Det kanske är en femma per tia (dvs hälften av amerikanska subventioner). Men vi har till stor del liknande system, och vi har samma osunda bilberoende rent strukturellt. Bland subventionerande system bör nämnas parkeringsnormen och att en oproportionerligt stor del av kommunalskatten går till bilväg jämfört andra transportslag.

Men trots alla subventioner visar det sig att hushållen ändå inte riktigt har råd med bil. Oberoende inkomstgrupp visar det sig att amerikaner lägger ner en stor del av sin budget på transport. Från tidigt 1900-tal har andel av budget medelamerikanen lägger på transport ökat från några få procent till cirka en fjärdedel. Som jämförelse har boendekostnaden inte ökat mer än cirka 7 procent under ungefär ett sekel. Detta förklarar mycket av bilisters märkliga själviska irrationalitet. Bilisten tänker "jag spenderar redan lite mer än jag har råd med på den där förbaskade bilen, högre kostnader skulle göra riktigt ont". Därför kräver man hårdnackat att få behålla förmånerna, subventionerna.

I själva verket så är "affordable automobile dependency", dvs ett bilberoende människor har råd med, en självmotsägelse, i nivå med "äckligt gott". Det går att bygga för bilberoende eller att bygga för ett transportsystem som folk har råd med själva. Inte båda samtidigt.

Vi kommer också något intressant på spåren. Problemet är inte bara att individer gör irrationella val, utan det är strukturellt och hänger ihop med bilberoende. Att bygga för bil framtvingar ett bilbehov, det blir en återkoppling där fler bilister kräver mer utrymme vilket leder till mindre utrymme för andra samt utglesning och fler bilister som kräver mer utrymme. Tills vi står där vi är idag, med städer som mer liknar motorvägsmot. Och ändå kommer ingen fram. Och alla måste betala mer än vad de egentligen har råd med för transport. Många svenssons därute är fast i ett bilberoende som de egentligen inte har råd med eftersom samhället är byggt som det är. Bilberoende driver utglesning vilket driver bilberoende. 

Det är inte ekonomiskt att slösa resurser på att flytta runt på saker helt i onödan. Att lönearbetare varje morgon och kväll måste åka flera mil för att kunna arbeta är inte på något sätt ekonomiskt om man med ekonomi avser den reala ekonomin, dvs naturresurser. Att det kan vara förmånligt av andra skäl som härrör från snedvridningar i vårt marknadssystem är en helt annan sak som har lite med verklig ekonomi att göra. Dock tenderar de flesta att blanda ihop det som försigår på Wall Street och i The City med ekonomi bara för att de som jobbar där kallar sig "ekonomer". 

Man kommer alltid tillbaka till att en sund stad minimerar avstånden, och då behövs inte någon dyr bil. Det räcker med kollektivtrafik, cykel och apostlahästar till vardags. Vi får ett transportsystem som alla har råd med. Sen kan vi ha bilpooler, hyrbil, taxi och hemköring för resten. En bilpoolsbil ersätter cirka 15 privatbilar till exempel. Då räcker utrymmet till åt alla utan att riva staden i etapper för att bygga fler och bredare dyra motorleder. Och dessutom kommer alla fram fortare än om vi hade kört bil överallt eftersom framkomligheten är högre i och med att transportslagen som används mest är effektiva.