Kom du fram ordentligt till julafton?
Nu har julafton äntligen kommit! Paketen ligger under granen, de sista förberedelserna med julbordet är i full gång, och mitt i allt stöket kommer far eller farfar på att han glömt att köpa tidningen. Hela familjen är samlad, man sitter ner och äter tillsammans, pratar och umgås. Det är en alldeles särskild värme i stugorna över jul, i alla fall i de hem jag har haft förmånen att tillbringa mina jular i.
Men man ska ju ta sig dit också. Genom snöstormar och halka, trafikstockningar och inställda tåg. Många kommer fram utan några som helst problem, jag kom fram i år också. Men det är alltför vanligt med komplikationer, olyckor och annat tragiskt. Det är inte lätt att resa på julen.
Detta fick exempelvis en barnfamilj i norra Sverige erfara. De blev enligt artikel i aftonbladet lämnade åt sitt öde i 30 minusgrader halvvägs på sin resa, i samhället Boden. De skulle ha åkt tåg, men hamnade på en kraftigt försenad ersättningsbuss. Och den gick inte hela vägen fram. De blev lovade att en annan buss skulle hämta upp dem, men när det kom till kritan fanns ingen buss att uppbåda. Efter två timmar tog de saken i egna händer och tog taxi sista biten. Vad gör man?
Den här barnfamiljen kom i alla fall fram, dessutom i tid innan Kalle Anka trots förseningarna. Alla är inte så lyckliga. Vissa hamnar på sjukhus. Men jag lyckades inte hitta någon som dött i jultrafiken i år vid en snabb koll av de stora drakarnas löp. Men visst har det varit problem. Mycket problem med trafikolyckor i biltrafiken.
När man tänker efter hade det ju varit bra om fler tog tåget. För tågolyckor är riktigt ovanliga. Tåg är sannolikt det absolut säkraste alternativet man kan välja för sin resa. Men efter ett målmedvetet arbete från SJs och Trafikverkets sida så är folkets förtroende för tågtrafiken kört i botten. Och barnfamiljen som blev dumpade i Boden visar än en gång att förtroendekrisen inte är det minsta oförtjänt. Att detta sker i nationen Sverige år 2012 fyller mig med kraftiga skamkänslor.
Jag skäms som medborgare för den pinsammt usla service vi klarar av att hålla. Varenda vinter är det samma förbaskade visa. Bilderna på tusentals och åter tusentals som snällt får sitta och vänta i transithallar på tåg som aldrig går. Det var väl snö i växlarna, eller något tåg som inte fungerade. Jag nyper mig själv i armen. Sa de att det var Sverige? Var bilderna från Stockholms central? För det ser inte ut som det moderna och välfungerande Sverige, det ser ut som ett U-land i sviterna efter diktatorer och korrumption. Jag känner inte igen mig. Men jag inser att det är Sverige. Det moderna och utvecklade Sverige. Som inte ens klarar av att hålla tågtrafiken igång.
Jag drömmer om ett samhälle där bilen inte behövs i samma utsträckning som idag. Jag kritiserar i stort sett dagligen massbilism och bilsamhället. Men jag äger en bil och använder den ibland. Ett skäl är att jag inte kan lita på att tåget kommer att ta mig dit jag ska när jag behöver vara där. Det går ju inte ens att lita på att det verkligen går ett tåg! Detta trots att jag förväntas betala mer än vad det kostar för mig att köra bilen dit jag ska. Det håller inte. En fungerande tågtrafik tycker jag är det minsta man ska kunna begära!
