Köpcentrum är inte framtiden
Hittade en två år gammal artikel om externhandelns konsekvenser på Newsmill. Man får ju inte kommentera på Newsmill längre (så klicka för absolut inte in på Newsmill, deras besöksstatistik ska DALA, undvik stället och låt dem betala för sina misstag). Jag har berört saken lite grann då och då i inlägg. Jag tog exempelvis upp Sydsvenskans cykelbloggares upplevelse av att cykla och handla, och snuddar vid det i min numera hyfsat uppmärksammade krönika om Stadens Ekonomi. För att nämna några av mina försök att närma mig ämnet.
Så vad finns mer att säga som inte är sagt? Jag tror det finns en sak till att säga, en aspekt kvar att beröra. Och det är att diskutera framtiden. Det finns några saker som är väldigt bergsäkra, nämligen att alltifrån stål till olja är ändliga resurser som är på upphällningen. Det kanske inte ligger 5 år bort, kanske inte ens 50, men alla som begriper lite matematik inser att en exponentiellt ökande utvinning av en ändlig resurs är omöjlig i oändlighet. Sannolikt kommer det finnas metaller och olja kvar i jorden som helt enkelt inte är kommersiellt gångbar att utvinna. Det blir exempelvis lite märkligt om man bränner mer olja i processen än den olja man utvinner. Så ingen seriös forskare hävdar att saker fysiskt kommer ta slut. Det kommer bara inte vara lönsamt eller ekonomiskt försvarbart att framställa det längre.
Det som ofta populärt används för att beskriva saken är uttrycket "peak". Framför allt används det om olja. "Peak-oil". Det innebär punkten då flest liter olja produceras per tidsenhet, och med stor sannolikhet är den punkten passerad. Säker kan man dock aldrig vara. Det finns optimister och pessimister. Att passera en "peak" innebär att resursen kommer att bli successivt svårare att få tag på. Samtidigt förväntas efterfrågan öka fortsatt exponentiellt. Alla som kan elementär marknadsteori vet att tillgång och efterfrågan dikterar pris. En ökad efterfrågan och en minskad tillgång medför ökade priser.
Men "peak" gäller inte bara olja. Det gäller också exempelvis metaller, och världens alla begränsade naturresurser. Vi har inte mer än en fix mängd och förr eller senare tar de slut eller ekonomiskt oförsvarbara att utvinna.
Vad detta betyder i praktiken är att det inom en hyfsat snar framtid, säg en eller två generaitoner, kommer att inträffa ett läge då resurserna blir mycket knappa och man måste utnyttja varje resurs till något verkligt värdeskapande. Man kommer inte ha råd rent fysiskt med tramsiga extrakostnader exempelvis bilberoende. Det kommer antagligen att bli ekonomiskt omöjligt. Helt enkelt därför att de resurser som krävs töms allt snabbare av dagens kraftigt växande efterfrågan.
Och då infinner sig frågan om vilket samhälle vi vill lämna till våra barn och barnbarn. Vill vi lämna ett samhälle som fungerar utan massbilism eller vill vi lämna ett samhälle som den dagen bilismen inte längre fungerar kollapsar?
Externhandel, köpcentrum, tror inte jag är framtiden. På grund av ovan nämnda faktorer kommer handeln att flytta tillbaka till människorna. Förr eller senare beroende på hur framsynt politik vi för. Mer eller mindre dramatiskt beroende på hur stor samhällskollaps som krävs för att initiera processen mot ett hållbart samhälle, mot hållbara städer som på allvar minimerar transportkostnader.
Jag tror att jag kommer vilja kunna se mina framtida barnbarn i ögonen och säga att jag såg, jag förstod och jag agerade. Jag vill kunna lämna över en värld som är bättre än den jag föddes in i, jag vill skapa samhällen som är robusta nog att stå emot energikriser och materialkriser men som ändå medger bättre levnadsstandard än vad vi har idag. Externa köpcentra har ingen plats i ett sådant samhälle, helt enkelt därför att konceptet är uselt när det gäller att skapa högeffektiva och täta städer fritt från bilberoende. De skapar långt fler problem än de löser. Det är bättre att använda resurserna till att bygga något mer långsiktigt hållbart som kommer vara gångbara idag, men främst imorgon. Det är nämligen framtidens utmaning, att skapa det som är gångbart inte bara idag, utan också imorgon.
