Genuin politik
Av någon anledning halkade jag in på piratpartiets listor för valet 2010 och hittar mot alla odds ett namn jag känner igen, ett namn som dessutom jag tycker är ganska intressant. Carl Johan Rehbinder heter snubben och han är verksam inom utbildning och konstnärliga områden. Han har också varit med i Kanal 5s "Fråga Olle dokumentären". Han har nämligen både själv och tillsammans med sin fru gjort sig något av ett namn inom erotikområdet och har bland annat kurser för par i erotik och sexualitet.
Bortsett från att jag tycker att han verkar vara en väldigt vettig människa och att jag tycker att han har en ovanlig bakgrund så fanns det dock ett seriöst och bra skäl till att jag ville lyfta fram det här på bloggen. Vissa av kandidaterna hade besvarat tre frågeställningar, så också Rehbinder. Hans svar kan man läsa här. I en passage berör han politikers trovärdighet och formulerar något jag har försökt formulera i några månader, nämligen vad jag längtar och tror att många runt om kring mig ocks längtar efter:
"Det behövs inte fler ungdomsförbundsbroilers i politiken. Det behövs inte fler likriktade, självgoda, kissnödigt inställsamma karriärister och röstningsfår i lagoma kostymer. Det behövs riktiga människor, med livserfarenhet, mogna tankar, nyfikenhet och integritet, som kan tänkas ge några år av sitt liv till det parlamentariska arbetet, det visionära, det upprätthållande, det pliktfyllda tjänandet av människorna i det land vi bor i.
Det behövs inte fler oförvitliga nykterister, korrekta ja-sägare med pressveck och portföljer i rätt färg. Det behövs (skarpa) vildhjärnor, rebeller, kreativa visionärer, problemlösare, folk som kanske har en och annan fläck, ett och annat fel, en och annan prick i något register. Vilken sant levande människa har inte det? Misstagen gör att vi växer och lär oss. Människor som aldrig gör fel gör sällan rätt.
Det behövs inte fler maktmän och maktkvinnor, som söker överlägsenhet och undersåtar, som vill skapa ”det perfekta samhället” efter eget huvud, eller gamla ideologier. Det behövs inte fler som vill styra, straffa, manipulera och bestämma över andra, som en kompensation för egna själsliga brister. Det behövs mogna, ödmjuka, flexibla, lyhörda, kreativa fredssträvare, kärleksfulla och empatiska människor med respekt för människors egen förmåga, samt en önskan att göra verkligt gott.
Det behövs inte fler som slickar uppåt och sparkar nedåt – det behövs män och kvinnor med integritet och eftertanke, med förmåga till långsiktigt och lateralt tänkande, med tålamod och ihärdighet, självövervinnelse och en önskan att komma överens för allas bästa."
Jag tror och hoppas att fler människor vågar kräva mer genuin politik av mer genuina och riktiga människor. Jag tror detta är kärnan till det politikerförakt som finns i Sverige, alla dessa ungdomsförbundsbroilers som i första hand är professionella maktspelare och först kanske i andra hand människor med visioner och kanske i tredje hand är lite Svenssons. Denna ytterst homogena klick som fostrats in, matats partipropaganda och diskurs med nappflaska samt nätverkat sen tidiga tonåren för att kanske någon gång få representera "folket", ett folk de aldrig umgåtts med. Jag vill inte vara den som är den, men hur många politiker i riksdagen har haft något riktigt jobb? Jag tycker analysen av dagsläget är smärtsamt träffande och ett Winnerbäckscitat känns inte långt borta:
"Vi vill ha ett bättre Sverige,
åh fan..."
