Lite tankar runt lunch
Jag lyssnade på radion imorse. Det är alltid en trevlig upplevelse. Idag hamnade jag på MixMegapol, ingen favoritkanal, men det var rätt avesome ändå. Det visade sig nämligen att rivstartsgänget från Bandit fått ny arbetsgivare. Jag har saknat deras fantastiska energikick på morgonen ett antal månader nu. I alla fall så har det tydligen blivit en grej med att en 83årig dam blivit tvungen att gå upp till åttonde våningen där hon bor i sitt hyreshus för att hissen inte fungerat några dagar. Och det är ju inte mycket att säga om det, mer än att det är tråkigt att grejer inte fungerar. Är man över 80 anser jag att det är tillåtet att ha slitit ut sig lite och då måste ju hissar och andra hjälpmedel fungera!
Det var dock inte det som jag började fundera kring. Nej, inte alls faktiskt. Det var nämligen så att den här damen i förbifarten nämnde en intressant faktauppgift. I hennes hyreshus (med minst åtta våningar) någonstans i Göteborg bor totalt 24 personer över 80 år. När man tänker efter är det rätt många. I den åldern har de flesta av olika skäl blivit ensamstående så det är rimligt att anta att minst 20 lägenheter i hyreshuset ockuperades av personer över 80 år. Man funderar ju på hur många ytterligare som är över 70, över 60. Det blir inte så många lägenheter kvar till personer under 30 som ännu inte kommit in på bomarknaden.
Den här damen illustrerar ett intressant faktum, nämligen konsekvensen av "behovsfördelningen" av lägenheter. Jag ska inte säga att jag läst på metervis med statistik på det här, men det vore intressant att undersöka hur lägenhetsbeståndet i städer så som Göteborg eller Stockholm fördelar sig över olika grupper. Jag tror man kommer finna att vita äldre kvinnor ofta disponerar centralt belägna attraktiva lägenheter med väldigt låg hyra. För eftersom byggnationen inte marknadsanpassats så är det de som först fick lägenheten, när brist inte rådde, som än idag disponerar den. Normalt sett trillar mannen av pinn långt innan kvinnan så ofta är bara kvinnan kvar. Eftersom marknadspriser inte varit rådande har det varit väldigt förmånligt att bo kvar där. Stora lägenheter inte sällan anpassade för familjer används alltså av gamla tanter som egentligen inte alls behöver den stora ytan. Jag säger inte att det är fel på tanterna, men jag tror att utrymmet skulle kunna nyttjas mycket effektivare. Men framför allt är det en intressant konsekvens av artificiellt låga priser. Det medför konstant brist och katastrof för den som står utanför som får finansiera att den som är innanför ska få extra låg hyra. Jag tycker inte systemet är rättvist och det är ett utmärkt exempel på åldersdiskrimineringen som finns inbyggd i bostadsmarknaden. I studentstäder och storstäder tvingas ofta barn bo hemma tills man fyllt 25.
Man kan fundera på om detta är värdigt. En välfungerande bomarknad borde kunna erbjuda alternativ för alla i prislägen människor har råd med. Detta åstadkommer helt uppenbart inte dagens system. Det är alltid någoon som "förlorar" på alla modeller, likväl som det finns "vinnare". Förlorarna i dagens system är ungdomarna som aldrig får en ärlig chans att komma in på bomarkaden, bli vuxna, mogna och bilda familj. Ungefär en miljon unga är på väg ut på bomarknaden. För att möta det behovet nationellt byggs 8000 lägenheter, de flesta på platser som är oattraktiva för ungdomar. Vi säger ofta att ekonomin inte ska begränsa vem som kan studera. Men det hotar faktiskt att bli precis just så än en gång. För övre medelklass och överklass är det inte ett problem att skaffa fram en bostadsrätt i närheten av ett bra universitet såsom CTH eller KTH. Det finns hus att belåna och andra tillgångar att ta till. Det går att slanta upp det som krävs för att köpa sig fri från problemet. Arbetarbarn har dock inte den förmånen. Kanske blir det mer utpräglat så att de bra universiteten befolkas av "överklass" och de mindre bra av de som inte föddes med guldsked i munnen helt enkelt därför att bostadssituationen är så katastrofal? Vi måste tänka om vad gäller bostäder i Sverige. För som vi tänker nu så nekar vi människor deras mänskliga rättighet till tak över huvudet. Det är inte anständigt Sverige!
Oj, liberala marknadshyror och kollektivistiska välfärdsrättigheter på samma gång. Så svenskt lagom det blev; ett tydligt fall av att både ha kvar kakan och äta den.
Utveckla gärna dina tankar om rättigheter.