SSUs lösning på ungomdsarbetslösheten

Jag brukar inte kommentera så värst mycket vad gäller den dagliga nyhetsrapporteringen runt politiken. Jag tycker det blir för ytligt, för mycket och för dålig fokus på vad som är relevant. Det slutar nästan så illa att man diskuterar färger på slipsar eller dagshumör istället för att försöka fördjupa samtalet inom de viktigaste frågorna. Men jag gör ett undantag idag. Det förhåller sig så att en SSU-företrädare, ordförande Gabriel Wikström, har plitat ihop 6 förslag som han tror kommer lösa arbetslösheten och fått dessa publicerade i en debattartikel i SvD. Hans förslag visar i stort sett problemet med unga ungdomsförbunds-broilers så det är ett skäl till att jag tar upp den. Ett annat är att förslagen bör sågas så att folk ser vilket snömos det är.

Första förslaget går ut på att ge alla möjlighet att komplettera sina betyg om man nu råkat lämna gymnasiet eller grundskola med ofullständiga sådana. Det är inte ett dåligt förslag i sig, men Wikström glömmer av något skäl det mest väsentliga, nämligen att se till att så få som möjligt lämnar skolan utan fullständiga betyg. Jag vet att det är en av Sveriges absolut krångligaste frågor, skolan, men ska sanningen fram så är "yeild-rate" alldeles för låg. Man kan ju alltid "lösa" detta genom att pytsa ut ytterligare miljarder på fler utbildningsår, kompletteringar, men det är generellt sett dåligt använda pengar. För det betyder ju att stora delar av de investeringar man gör i tidigare år kan anses slängda i sjön. Vidare om man beaktar hur människans inlärningsförmåga varierar med åldern så får man att ju senare man lägger basala moment desto längre tid tar de. Det är lätt för ett barn att lära sig ett nytt språk jämfört med att som vuxen ta till sig nya språk. Och det är bara ett exempel. Problemen ligger egentligen längre ner, i grundskolan som inte gör sitt jobb. En snabbfix som Wikström föreslår kanske ser bra ut på pappret, men är i stort sett bara en metod att undvika det verkliga problemet och medför i sig egentligen inga långsiktiga fördelar för "produktionen" av godkända elever, snarare stora onödiga kostnader.

Förslag nummer två handlar om att skapa bättre koppling mellan yrkesprogrammen och näringslivet. Det är ett bra förslag. Varför inte lägga ett större ansvar på näringslivet att hjälpa till med utbildningen? Kanske kan man införa en lärlingsanställning också där företagen tar fullt ansvar för utbildningen? Kanske kan då yrkesgymnasierna utgöra en rekryteringsbas? Jag tänker mig att yrkesutbildningen inte behöver vara i offentlig regi inom gymnasieskolan mer än 1 till 2 år. Sen kan företagen utbilda vidare samtidigt som eleverna kan växa in i företagen och få in en fot. Som sagt är förslaget konceptuellt bra, men jag saknar genomtänkta idéer för att till fullo dra nytta av alla fördelar.

Tredje förslaget handlar om att höja kvaliteten inom högskolan. Här menar Wikström att det handlar om bland annat undervisningstid på humaniorasidan. Vad han inte nämner är att många professorer menar på att kvaliteten på ingående elever försämrats avsevärt så att man får börja med allt mer grundläggande utbildning och därmed också tvingats sänka kraven för att få ta ut examina på andra sidan. En stor bov i dramat är den socialdemokratiska idén om att alla ska gå högskola. Alla är inte stöpta i den formen, alla gillar inte att sitta i hörsalar under maratonföreläsningar med inbundna föreläsare. Alla vill inte bli akademiker. Om vi kunde bygga ut yrkesutbildning/lärlingstjänster så skulle det troligen avlasta högskolan något. Fixar man också till effektiviteten inom grundskola och gymnasie som idag är låg så kan man höja nivån rejält när högskolan väl börjar. Det vore kvalitetshöjning på riktigt. Kanske behövs fler undervisningstimmar också, men min uppfattning är att detta är långt ifrån det viktigaste att lösa. Egentligen handlar förslaget som Wikström lägger enligt mig om att pytsa in ännu mer pengar i något som inte fungerar. Kvalitet i högskolan handlar för mig mer om undervisningsnivå, kunskapen man får med sig. Detta ignorerar Wikström helt.

Förslag fyra går ut på att "kvalitetssäkra praktikprogrammen". Det är ett förslag helt utan substans. Det framgår inte vad "kvalitet" är i sammanhanget, hur man skulle "kvalitetessäkra" och vilka fördelar det skulle ha. Ett fint förslag som låter kraftfullt, men som visar sig vara snömos vid närmre granskning. Hela stycket är fyllt med floskler som jag har svårt att förstå vad de betyder i verkligheten. Jag tror inte Wikström vet det själv heller.

Förslag nummer fem har samma brist som föregående. Här är det arbetsförmedlingen som ska "effektiviseras". Vad detta innebär rent konkret är svårt att förstå. Förslagen han lyfter fram verkar mest handla om att slussa ungdomar vidare till arbetsförmedlingens åtgärdsprogram snabbare. Några förslag på hur arbetsförmedlingen ska förmedla nya jobb, och alltså bli effektivare med sin kärnverksamhet, finns inte. Kort och gott: snömos.

Sista förslaget är det enda helt konkreta förslaget i hela artikeln. Wikström vill införa något han kallar för "Umeåmodellen" som gick ut på att Umeå kommun använde överskott till att anställa ungdomar långt från arbetsmarknaden i offentlig sektor. Om detta betyder att kommuner ska anställa ungdomar till nonsensarbete i stil med vissa sovjetiska projekt för att hålla sysselsättningen uppe är det en vansinnigt dålig idé. Om det däremot finns arbetsuppgifter att fylla undrar jag varför man inte anställt någon att göra uppgifterna redan innan. Finns uppgifter så går det alltid att plocka ihop en arbetsbeskrivning. Om kommunen går med vinst är det en gåta för mig varför man inte gjort det.

Framför allt lider dock SSU-broilern av ett grundläggande problem, och det är att han fått för sig att det är politiker som skapar jobb. Detta är en missuppfattning som är vanlig bland politiker. Den bistra sanningen är dock att det är entreprenörer, företagare och näringsliv som skapar jobb. Lösningen på arbetslösheten måste väl ändå vara att skapa förutsättningar för ett aktivt och blomstrande näringsliv? Jag undrar var förslagen om hur man ska stärka Sveriges innovation, stimulera till mer företagande och skapa bättre förutsättningar för företagare att driva företag under. Bland Sveriges 50 största bolag är de flesta grundade innan 1930. Det är inte en slump att väldigt få bolag har vuxit sen den tiden. Jag tror de verkliga frågorna som vi borde jobba med handlar om detta snarare än om att anställa några ungdomar till nonsensjobb i offentlig sektor eller dylikt. Om arbetslösheten ska kunna lösas behöver vi ett mer levande näringsliv. Åtminstone tror jag det...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0