Min Vision

Det har kommit hem en informationsfolder om västsvenska paketet. Det framgår att man ska göra massiva satsningar på infrastrukturen. Det ska grävas tågtunnel, biltunnel och byggas bilbroar. Man har faktiskt också valt att satsa lite pengar på cykelbana. Och det är ju glädjande måste jag som cyklist säga! Det finns nämligen otroligt mycket att göra för cyklismen i Göteborg! I samband med detta tänkte jag dra mitt strå till stacken och i alla fall skriva en kort lista med ödmjuka förslag som jag som året-runt cykelpendlare (omkring 2 mil dagligen) tror skulle förbättra situationen.

Det jag tänker måste vara ledstjärnan för cykelleder är hastighet, jämt flöde och säkerhet. Vad menar jag då med detta? Jag tänkte att jag skulle gå igenom varje punkt lite kort:

Hastighet
Cykeln är ett fordon som är kapabelt att hålla god hastighet när förutsättningarna är de rätta. Med god hastighet avses inga fantastiska 200km/h utan snarare den i jämförelse med bilen blygsamma 50km/h i nedförsbacke och medvind. Detta är dock en hög hastighet i relation till hur cykelbanor är utformade och det är idag oftast omöjligt att hålla en sådan hastighet. Detta beror på att cykelbanorna inte har en rak sträckning utan tillåts ha skarpa svängar, exempelvis för att få plats med någon parkeringsficka, busshållplats eller helt enkelt för att cykelbanan slaviskt ska följa trottoaren runt korsningar på ett mycket märkligt sätt. Det har gjorts undersökningar i Lund om hur många hinder den genomsnittlige bilisten respektive cyklisten möter och cyklisten möter ungefär 10 gånger fler. Jag misstänker att situationen i Göteborg är liknande. Exempel på platser som kan vara värda att titta på är nedförsbacken till Götaplatsen. Cykelbanan är där så pass livsfarlig speciellt om vintern att jag oftast väljer bilvägen precis intill. Ett annat exempel är cykelbanan som löper parallellt med Ullevigatan. Där är bilvägen spikrak men cykelvägen är det absolut inte. Det är bussfickor och liknande Ingen skulle komma på idén att göra en sådan lösning med en bilväg tänkt för någon trafikvolym över ett par fordon per dygn. Ett tredje exempel är en korsning ovanför Vasaplatsen, upp längs Aschensbergsgatan om jag inte minns fel. Där måste cyklisten inför korsningen svänga från vägen i en s-kurva för att sedan efter trafikljusen svänga tillbaka i en likadan s-kurva medan bilvägen intill är spikrak.

Ett ytterligare hinder för hastigheten är fotgängare, eller snarare är det så att cykelnätet är konstruerat på ett sådant sätt så att konflikter mellan fotgängare och cyklister är oundvikliga. Det är oftast extremt dålig separering mellan fotgängare och cyklister, och respekten för cykelbanan är extremt låg. Det är vanligt att fotgängare går på markerad cykelväg, till och med föräldrar med barnvagn har detta beteendet. Grupper har också tendensen att sprida ut sig över hela cykelbanan + trottoaren som då helt enkelt uppfattas som en trottoarhelhet av fotgängarna. Detta gör att det blir mycket svårt att hålla samma tempo som bilisten intill på bilvägen trots att cykeln faktiskt ofta kan göra detta. Konkreta exempel finns överallt. Exempelvis är sträckan från Mölndalsån till Scandinavium (en tvärgata till Skånegatan) ett ställe där separeringen är helt ofungerande. Men konflikter kan inträffa precis vart som helst. Jag skulle önska att man tittade på metoder att separera cykelvägen effektivare från fotgängare. På en del ställen har man valt att inte separera alls, exempelvis längs Göteborgsvägen genom Sävedalen, vilket ger upphov till risk för kollissioner, otrygghet för alla inblandade och igen detta problemet för cyklisten att hålla ett rimligt tempo.

Jämt flöde
Detta är inte lika självklart vad det handlar om. Här avser jag flödet under en cykeltur, med andra ord hur väl man kan bevara sin rörelseenergi som cyklist. Här kan man bland annat titta på hur man har löst korsningar för cyklister och fundera på om man kan lösa dem på ett bättre sätt. Många korsningar kräver att cyklisten forcerar två trafikljus medan bilisten intill bara behöver forcera ett. Ofta är också signalprioriteringen utformad för att skapa ett jämt trafikflöde för bilister vilket sällan sammanfaller med vad som är lämpligt för cyklister. Konkreta exempel är korsningen vid Scandinavium och korsningarna precis innan Olskrokstorget (alltså bron över motorvägen och frammåt).

Självklart spelar också separering från fotgängare in i bilden. Det är som redan beskrivits lite lätt en stor anledning till att det är omöjligt att hålla hastigheten. Det är inte helt ovanligt att man måste tvärnita eller sakta in ganska kraftigt för att cykelbanan är blockerad av långsamtgående fotgängare. Fotgängaren håller mellan 5 och 10 km/h medan cyklisten kommer i mellan dubbla och femdubbla hastigheten. Trafikslagen fungerar helt enkelt väldigt dåligt tillsammans. Den dåliga separeringen påverkar många faktorer, bland annat som sagt flödet, både för fotgängare och cyklister.

En ytterligare aspekt är prioritering vid obevakade cykelöverfarter. Idag har cyklisten egentligen väjningsplikt mot bilar egentligen oavsett vartifrån de kommer. Rätta mig om jag har fel, men jag tror cykelfart är underordnad utfart i hierarkin. Märkligast blir det på cykelbanor parallellt med huvudleder. Här har cyklisten väjningsplikt mot anslutande vägar, och om jag inte har fel även utfart från parkeringar, och bilar på anslutande vägar väjningsplikt mot huvudleden.

Detta tar oss också till den sista aspekten. Många trafiklösningar är byggda så att bilisten måste stanna på cykelöverfarten för att få god sikt i korsningen. Exempelvis är Göteborgsvägen genom Sävedalen ett mönsterexempel på detta. Det är tämligen självklart att detta medför att bilister då och då, det vill säga ofta, står och blockerar cykelleden och orsakar stora störningar i flödet. En lösning på detta vore att börja lägga cykelbanan exakt längden av en normalstor personbil före korsningen när den ska gå parallellt med huvudled och införa väjningsplikt mot cykelleden och sedan väjningsplikt mot huvudleden och införa stoppförbud under alla omständigheter på cykelöverfarten. Detta löser förvisso inte lastbilar som ju är längre, men det skulle innebära en radikal förbättring. Lastbilar är som tur väl är en relativt ovanlig företeelse på de flesta ställen man väljer att dra cykelbanor.

Säkerhet
Här tycker jag inte att jag behöver skriva så mycket. Det är dyster läsning att ta del av hur det ser ut med trafiksäkerheten för cyklister. Många osäkra situationer uppstår på grund av att bilister visar bristande hänsyn, men flest olyckor inträffar på grund av att det är fel på cykelbanan. Beläggningen kan vara sprucken, det kan vara förädisk isbeläggning, det kan vara löv, snö eller grus och kurvor kan vara feldoserade. Underhållet av cykelbanor är något som inte får glömmas bort, och det är också viktigt att säkerställa att alla cykelbanor byggs korrekt från början och med avsikten att de ska hålla för naturkrafter och annat, dvs inte spricka upp i första taget. Det är inte riktigt värdigt ett land som säger sig vilja satsa på cykling att hålla sig med cykelbanor som är rena dödsfällorna. En utredning av samtliga cykelbanor borde göras genom att ansvariga själva i alla väder testar och cyklar på cykelbanorna ett par år. Förstå då tror jag att insikten tar sig hela vägen upp till beslutsfattarna.

Övriga förslag
Jag har såklart uppslag med olika förslag utöver de ledstjärnorna jag pekade ut. Ett förslag är att skapa en bättre avskiljare mellan motorväg och cykelväg längs E20. Där finns idag bara gallerstaket eller låga betongblock stora sträckor vilket utsätter cyklisten för höga bullernivåer och överhängande risk för nedskvättning, eller vintertid kanske att bli träffad av iskockor och liknande, vilket är direkt livsfarligt. Mitt förslag är att göra som vid den nybyggda bron, att sätta upp plexiglas hela vägen. Alternativt sätter man upp trä-palisader, som man gjort med bullerskydd bitivis längs sträckan.

Ett annat förslag är att bygga bättre cykelparkeringar i centrum. På strategiska platser skulle man kunna uppföra mindre garage eller i alla fall regnskydd över lås-stolparna. Ett fungerande minimalistiskt exempel är huset EDIT på Chalmers där det finns utrymme för cyklar att i alla fall stå under tak under dagarna. Göteborg ligger vid havet och det regnar. Men det behöver ju inte innebära att man måste sätta sig på en genomblöt cykel. Jag tror detta skulle kunna öka attraktiviteten för cyklism, att veta att man inte behöver ha cykeln ståendes helt exponerad för elementen utan att man kan lita på att sadel och ram är torr när det är dags att cykla hem. Det skyddar ju cykeln också och minskar slitaget.

Ett sista förslag är att skapa bredare cykelbanor där det är möjligt. Cyklism kan för många vara en social grej och det borde vara ett minimikrav att man ska kunna cykla två i bredd i varje riktning. Det är också väldigt bra att bredda eftersom det skapar marginaler, speciellt i kurvor där det annars kan bli tight. Bredare cykelbanor möjliggör också ett bättre flöde oavsett om människor vill hålla lite olika hastigheter.

Jag ska fundera på om jag ska mejla över dessa till ansvariga. Den som lever får se. Men det kan vara viktigt att säga att detta faktiskt skulle kunna fungera som grund för att all vidareutveckling av cykelnätet. Jag tror att människor väljer transportmedel på rationell grund av vad som är smidigast. Tänker man efter och ser till att för stadsmiljön lämpade transportmedel är smidigare så tror jag att fler kommer använda dessa. Cykeln är väldigt lämpad för staden eftersom den är tyst och ren samtidigt som den är någorlunda snabb. Dessutom får man träning och motion som bonus. Samhällsvinsterna är faktiskt enorma. Tar man mina tips på allvar är jag övertygad om att man med små medel kan åstadkomma stora saker. Jag tycker det är värt att testa...