Min Vision

Jag blev rätt förvånad när jag skulle kolla newsmill igår efter den dagens labbande och arbete. För helt plötsligt står det något om cyklar! En hel artikel som tyvärr tar upp ett väldigt tråkigt problem. Ska man vara balanserad så skulle man kunna kalla det friktionen mellan trafikslagen cykel och bil men i själva verket handlar det om att det i trafiken kan vara riktigt otrevligt att vistas som cyklist. I artikeln finns en hel del tragiska exempel, och det är inte de vanliga dispyterna vid innerstadskorsningarna som tas upp. Istället fokuserar författaren, som bland annat träningscyklar, på ett problem jag aldrig hört talas om, nämligen att bilister tydligen visar dålig hänsyn ute på små landsvägar. Han tar upp flera exempel där bilister missat att titta ordentligt, blinka, göra idiotiska omkörningar eller helt enkelt valt att gena i kurvor trots att han befunnit sig där. Det är en ganska deprimerande läsning som visar på att trots att cyklister precis som alla andra trafikanter har lagstadgad rätt att vara på vägar där det inte finns cykelbanor tillgängliga så respekteras de inte. Det har gått så långt att entusiasterna inte längre vågar vara ute och köra.

Nåväl, det var en artikel det. Men hur ligger det till med den allmänna uppfattningen om hur det är att vara cyklist? Världen är ju lite större än en artikel på newsmill. Jag begränsar mig så klart till Sverige. Jag googlar på "cyklism" och ramlar in på lite intressebloggar och -siter. Bland annat "Cycleville Stockholm". Där finns mycket smaskig läsning för den som är intresserad. Bland annat går en man som tidigare jobbat som cykelplanerare i Stockholm till hård attack mot hur man arbetar med cyklism där. Om detta kan man läsa i den här artikeln. En annan man tar upp ett stort problem, nämligen att cyklister ofta måste dela yta med fotgängare. Detta fungerar väldigt dåligt. Cyklister svischar fram i höga hastigheter bland människor som går i låga hastigheter och det saknas regler för hur man ska uppföra sig. Frågan är egentligen ett trygghetsproblem hävdar en publikation (vägverket), men det gör den inte mindre viktig. Samma publikation menar också på det vi redan vet, att dålig separering påverkar framkomlighet och hastighet. En annan person som intervjuats av Cycleville Stockholm sällar sig till dem som är negativt inställda till kombinationen fotgängare/cykel: "Cyklister hör mer hemma bland bilister" säger han.

Jag gräver vidare på Cycleville. En cyklist ursprungligen från Holland, som anses vara ett föregångsland på cykelområdet, ger många tips till hur man enkelt kan underlätta för cyklister. Han är också inne på samma grej. Avskaffa kombinerade gång/cykelbanor. Vidare så har han många andra bra tips, bland annat att bygga cykelbanor med röd asfalt, vilket ger en tydlig avgränsning. Här kan man också flika in något som jag kommer till senare, nämligen trafiksäkerhet. Många cykelolyckor sker för att beläggningen är urusel. Sprickor och gropar alltså. Det är alltså inte bara en fråga om att underlätta, det är också en ren säkerhetsfråga. Hela artikeln kan man läsa i sin helhet om man vill veta mera om hans eminenta förslag.

Här är det intressant att stanna upp och fundera två sekunder. Googling på ordet "Cyklism" ledde helt oväntat in på många artiklar som tar upp mycket problem. Cyklister upplever sig ofta som undanskuffade i trafiken. Jag undrar hur bilister generellt sett upplever sig. Det hade varit intressant att jämföra hur intressesidor för de olika sfärerna ser ut. Vad som diskuteras och så vidare. Men jag lämnar det därhän.

Då kommer vi till den mörkaste av alla hörn av cyklisters vardag. Säkerhetsaspekten. Jag kommer använda en wikipedia-artikel om trafiksäkerheten i Sverige som utgångspunkt och referens. Man behöver inte läsa långt för att konstatera att det är med livet som insats man rör sig utomhus utan en bil runt sin kropp:

"Valet av färdmedel är bland de viktigaste sätten att påverka trafiksäkerheten. Att åka buss är cirka tio gånger säkrare än att åka bil, räknat som dödsrisk per personkilometer. Gång och cykling medför bägge en dödsrisk som är cirka 4-7 gånger så hög jämfört med att åka bil, medan motorcykel och moped är cirka 30 gånger farligare än åka bil, allt räknat per personkilometer."

Det är lite tragiskt faktiskt. Nu räknar man inte på häsloriskerna med stillasittande bilkörning här tyvärr så man ser ju inte riskerna med bilkörningen. Men i direkt dödsrisk så är det alltså livsfarligt till och med att gå! Jag brukar annars säga att jag vill ha en stad för människor där man ska kunna ta sig fram säkert utan deformationszoner. Det kom jag på innan jag läste den här artikeln. Det känns ju som att argumentet är helt relevant och viktigt. Det tråkiga är att detta används för att skrämma cyklister. I en artikel i DN uttalar sig en myndighetsperson på följande sätt om en cyklist som blivit dödad av en lastbil:

"– Det var en hemsk olycka. Jag hoppas att cyklisterna tar till sig det här. Kör aldrig framför eller till höger om en lastbil. De sitter så högt upp att de inte ser cyklister eller folk med barnvagn framför nosen, säger Hans Lindegren, trafikinspektör i City."

Med andra ord är det cyklistens eget fel att denne numera är framliden. Sverige år 2011 sägs detta. Trafikmaktsordning känns som ett laddat ord, men är det så fel i det här fallet? Köp dig en större och tyngre leksak nästa gång så att trängselproblem och miljöproblem ökar exponentiellt, då är det inte ditt fel längre... Man tar sig för pannan! Detta är en åsikt som ofta framförs, att cyklister har sig själva att skylla.

Artikeln tar också upp en annan lätt intrssant sak, nämligen cykelbanor som... slutar i tomma intet. Det verkar väldigt spännande att cykla i Stockholm... Det har inte så mycket med säkerhet att göra kanske, men det är ju minst sagt komplicerat att cykla på vägar som plötsligt tar slut helt utan skyltning eller varningar.

Något som däremot har helt med säkerhet att göra är ett stycke om den vanligaste olycksorsaken, som visar sig vara dåligt underhåll av cykelbanor. För mildare olyckor gäller att man inte plogat, sopat, och så vidare. För otäckare olyckor gäller det att beläggningen är under all kritik. Definitionsmässigt nästan så handlar det här ju om singelolyckor som kan bli minst sagt otrevliga. Detta för att kommuner inte underhåller cykelbanor! Man ska komma ihåg att det är smått olagligt att inte använda cykelbana om den finns, men det är tydligen direkt livsfarligt att använda dem.

Om man inte pratar singelolyckor så kan man ju fundera på hur det ser ut med cyklism/bilism. Här finns också många otäcka olyckor, exempel på det har jag ju redan tagit upp. If har gjort en liten undersökning som visar att tre fjärdedelar av alla olyckor i deras underlag, dvs deras kunder som försäkrat sina bilar hos dem (det rör sig om drygt 400 fall), har vållats av bilisten. Detta kan man läsa om i ett intressant blogginlägg på Cyklistbloggen. Corren gör en intressant vinkling på detta, vilket också förklaras närmre på bloggen. Detta leder också fram till ett ganska otrevligt case på Cycleville, en man som överlevt en kollision med bil. Läs vidare om det här.

Det är förståeligt att fler inte väljer att cykla. Här måste krafttag till för att underlätta, och för att göra det hela säkert. På Cyklistbloggen nämns kort utan referens en siffra på ungefär 70% som andel olyckor som är singelolyckor till följd av undermåliga cykelbanor. Alla dessa 70% skulle kunna förebyggas väldigt enkelt genom att se till att cykelbanor håller hög kvalitet. Det görs inte idag tyvärr. Det är den enskilt viktigaste saken att ta tag i just nu. På Wikipedia anförs ett förslag om ökad separering från biltrafik som ett effektivt sätt att minska bilolyckorna. Alltså kan vi rationalisera bort ännu fler olyckor och dödsfall enbart genom att bygga säkrare och underhålla. Vi pratar alltså inga stora pengar ännu, utan bara en godtagbar nivå av underhåll på det som finns och reparation av det som är dåligt samt då ökad medvetenhet när man planerar vidare på cykelnätet. Jämfört med alla förbifarter och gud vet vad som man bygger för att öka framkomligheten för bilar är det kaffepengar, kaffepengar som RÄDDAR LIV. Jag kräver som medborgare i Sverige och året-runt cyklist att min pendling till mina studier ska kunna få vara säker utan att jag omger mig med ett ton plåt!