Min Vision

I samband med kopimismens intåg på arenan har en diskussion om religion uppstått, eller snarare om religionsfrihet. Humanister har ett ganska bra tag drivit frågan att religionsfriheten ska anses som överspelad och att de fri- och rättigheter den ger redan täcks av andra lagar och att det är omodernt och icke-sekulärt att ge, som det heter, "religiösa extra privilegier och särställning i lag". Jag vill kommentera den diskussionen lite här dels för att markera min egen ståndpunkt och dels för att på ett lämpligt ställe försöka reda ut många missförstånd om religionsfriheten.

Till att börja med kan det vara bra att dra igenom lite definitioner. Vad är religionsfrihet egentligen? Religionsfrihet finns definierad i många dokument på olika nivåer. FN, EU och svensk grundlag innehåller alla skrivelser om religionsfriheten. Den svenska implementationen återfinns under opinionsfriheterna i regeringsformen och lyder:

"Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
- yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
- informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden,
- mötesfrihet: frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
- demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,
- föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften,
- religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion."

Sista raden haterar alltså religionsfrihet. Vad betyder detta då kan man fråga sig? Lagen är ju som bekant lätt krypisk och svårtolkad. Så då kan man konsultera regeringens hemsida där man har skrivit lite om religionsfrihet:

"Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har varje människa rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor. Dessa rättigheter återfinns även i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och Europakonventionen.

Religionsfriheten får endast begränsas om det är föreskrivet i lag och är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen, hälsa och moral samt andras fri- och rättigheter. Skyddet för religionsfriheten innebär ett förbud mot bestämmelser som uttryckligen riktar sig mot någon viss religionsutövning eller som uppenbart syftar till att motverka en viss religiös åskådning.

Religionsfriheten är grundlagsfäst i Sverige och kampen mot diskriminering på grund av bland annat religion är en mycket högt prioriterad fråga för regeringen. Se vidare avsnittet om skydd mot diskriminering."

Då är det dags att ta itu med att reda ut de missförstånd som finns. För det första: Ger religionsfriheten religioner eller religiösa människor större rättigheter än andra.

Svaret är nej, det gör den inte. Religionsfriheten är definierad för alla individer, inte bara religiösa. Alla har samma rättighet att själva välja och inom ramen för vad som inte inskränker på andras säkerhet och så vidare utöva sin religion ensam eller i grupp. Detta täcks förvisso delvis av yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet, men ingen av dessa grundlagar ger något som helst skydd mot lagar som uppenbart är till för att motverka religionsutövning. Exempelvis skulle man kunna utfärda ett förbud att bygga religiöst betingade lokaler. Detta strider inte mot någon annan grundlag än religionsfriheten och skulle starkt inskränka vissa religioners möjligheter att samlas och utöva sin religion.

Nu har jag egentligen också svarat på den andra uppenbara frågeställningen, ifall religionsfriheten har spelat ut sin roll. Humanisterna påstår ju detta, men som man ser när man granskar det närmre så har den faktiskt inte det. Man ska också hålla i minnet att det inte ens är ett sekel sedan man inte fick lämna statskyrkan hur som helst. Vi minns också förintelsen som rörde sig om aktiva övergrepp på människor bland annat för deras religiösa härkomst.

Men vi behöver faktiskt inte minnas historien om vi inte vill. Än idag förföljs och dödas människor för att de har en viss religion. Mest utsatta är kristna. Omkring 100 000 kristna beräknades dödas 2011 med tron som orsak världen över. Detta är optimistiska siffror jämfört med 2010 års siffror på 160 000. Det viktigaste skälet till minskningen är att religionsfrihet implementerats i fler nationer. Riskerna för kristna är som störst i muslimska länder. Där saknas ofta religionsfrihet. Självklart är människor med andra religiösa uppfattningar också förföljda i olika delar av världen. En röd tråd som man kan se är att i länder där det saknas religionsfrihet är människor med avvikande uppfattningar ofta väldigt utsatta. Här är det viktigt att komma ihåg att religionsfriheten skyddar även sekulära livsfilosofier. I en muslimsk stat kan ateisten mycket väl löpa ungefär samma risk som den kristne. Speciellt om han föddes som muslim och vill avsäga sig tron... Vi ser alltså att religionsfriheten är viktigt och att den lika mycket skyddar människor som inte betraktar sig som religiösa som den skyddar människor som betraktar sig som detta.

En ytterligare fråga som kopplas till religionsfriheten är (rituell) manlig könsstympning. Men religionsfriheten som sådan medger inte könsstympning på barn eller andra övergrepp. Barnet har ju en egen religionsfrihet. Alltså har föräldrarna inte rätt att begå övergrepp för att det stämmer med deras religion, eftersom barnet har rätt att själv få välja. Barnet lyder ju faktiskt inte under föräldrarnas religonsfrihet. De enda undantagen är att föräldrarna har rätt att förmedla läror och värderingar, men det är ju knappast samma sak som att karva i någons penis (eller vagina för den delen). Detta är också tydligt i lagstiftningen eftersom det finns en egen lag skiljd från religonsfriheten som medger manlig könsstympning av rituell art. Den hade ju inte behövts om religionsfriheten hade medgett detta.

Som man lätt ser så är religionsfriheten en viktig frihet, en frihet som vi borde lära oss att tillämpa bättre. Det finns idag saker som motsäger religionsfriheten, exempelvis könsstympning av pojkar, som med stöd av religionsfrihet borde förbjudas. Religionsfriheten täcks bara delvis av andra grundlagar varför den inte heller har spelat ut sin roll. Slutligen ser vi en röd tråd i avsaknaden av religionsfrihet och förföljelse med religiösa förtecken runt om i världen. Alltså ser det ut som att lagen faktiskt gör nytta eftersom vi har den lagen här i Sverige och samtidigt inte har någon utbredd förföljelse av religiösa. I ett fritt och modernt samhälle känns religionsfriheten som en väldigt naturlig rättighet. I en värld där hundratusentals människor förföljs och dödas för sin tros skull varje år borde lagen vara helt självklar. Allt annat känns som ett steg tillbaka mot det totalitära och ofria, även om religionen inte längre heter "Kristendom" utan kanske "Statsfeminism" eller "Genus'vetenskap'", eller varför inte "Naturvetenskap"? Jag tror alla håller med om att man ska få tänka och tro hur man vill. Detta är religionsfriheten i ett nötskal. Därför ska den vara kvar.