Kriminalisera folket viktigare än att lösa brott
En intressant bloggpost tar upp något väldigt intressant vad gäller samhällets prioriteringar vid brottsbekämpning. Svart på vitt och med många länkar till tidningar med uttalande från polis och olika typer av orsaksutredningar visar det sig att medan polisen lägger våldsamma pengar på att jaga tonåringar som vill dela kulturupplevelser i det virutella rummet såväl som det fysiska saknas resurser för att utreda riktiga brott, såsom sexuella utnyttjanden och våldsbrottslighet. Det finns inte tillräckligt med resurser att åka på de larm som kommer in under en dag. Resursbristen är så katastrofal att riktiga bedrägeribrott inte kan utredas. I exempelvis Göteborg saknas helt en bedrägerirotel och i Malmö är den som finns så nedtyngd av arbete att det finns över 1000 öppna fall. Fall som inte hinns med på grund av resursbrist.
Man behöver inte vara Einstein för att se sambanden. Det kostar pengar att anställa och utbilda speciella poliser som ska syssla med att jaga och kriminalisera en del av Internets och ungdomars kultur, att jaga vanliga svenssons. Det kostar också pengar att ha speciella åklagare som bara sysslar med en viss brottslighet. Detta sker självklart på bekostnad av annan verksamhet inom polisen.
Visst är det märkligt att man väljer att vika stora resurser till att bekämpa ett brott som på sin höjd kan kallas för ringa och istället prioritera ner brottslighet som drabbar samhället riktigt hårt? Man har prioriterat bort att jobba med att förebygga rekryteringen till den organiserade brottsligheten, prioriterat ner att åka på våldsbrott, misshandel och rån, och har extremt knappa resurser att jobba med bedrägerier. Allt detta för att få nöjet att få springa upphovsrättsinustrins ärenden och täcka upp för bristerna i denna industris föråldrade affärsmodeller. Det är faktiskt riktigt märkligt att det just är upphovsrättsindustrin som blivit så viktig att värna om. Bedrägerier mot andra företag är tydligen helt okej...
Allt det här visar på prioriteringarna inom polisen och inom samhället. Det har blivit viktigare att springa upphovsrättsindustrins ärenden än att värna folkets intressen. Att lösa brott har fått stå tillbaka för den suspekta uppgiften att kriminalisera ett helt folk och dess kultur.
