Min Vision

Jag lyssnade för ovanlighetens skull på nyheterna igår och får höra lärarförbundets nya lönekrav för alla sina medlemmar. Man kan ju lungt säga att förbundet tappat kontakten med marken. Man kräver 10 000 kr lönelyft för alla lärare. Smaka på den. Det innebär ungefär 40% påslag för den generella läraren (som tjänar 25000 kr brutto idag). Tittar man på siffror om löneökningar brukar det för "vanliga" arbetstagare röra sig om ett par tre procents ökning, dvs ungefär inflationen. Visst, det finns individer som har lyckats med att skapa sig ökningar på tusentals procent också, men dessa kan man räkna på ena handens fingrar och de har alla exceptionella uppdrag.

Det krävs ingen Einstein för att begripa att lärarförbundet kommer att få en minst sagt utmanande förhandling. Ska sanningen fram så finns det inga 10 000 extra till varje lärare i månaden. Vidare så har man ett minst sagt krångligt förhandlingsläge. Svenska skolans resultat går i botten, elever kan snart sagt inte räkna multiplikationstabellen ens när de ska "ta studenten". Är det i ett sådant läge realistiskt att kräva ökningar? Jag gillar verkligen att lärarförbundet faktiskt säger ungefär "vi har misslyckats så kapitalt med att vara lärare så därför kräver vi lönehöjning!" (min högst personliga tolkning).

Nu ska sägas att lönerna behöver öka, främst för de lärare som faktiskt lyckas bra med att lösa sin uppgift. Det finns ett gäng med engagerade och brinnande eldsjälar, klassrums-zlatans, som kan ta varje elev till sin fulla potential. Tyvärr är de inte så många. För varje eldsjäl går minst 10 lärare som harvar runt, som inte lyfter elever och för vilka skolan blivit en skyddad verkstad, en möjlighet att lyfta lön ett år till utan att utveckla sig namnvärt. Det är också så att jobb inom offentlig sektor är tryggare och säkrare än jobben inom privat sektor. Det finns ju skäl till talesättet "Statens kaka är liten, men säker". Detta har ett pris.

10 000 kronor i löneökning per lärare är ett helt orimligt krav och det vet förhoppningsvis lärarförbundet om. Det finns flera skäl. Om man bortser från det tyngst vägande skälet, att det inte finns ekonomi till det, så finns det ändå en hel del som direkt stjälper fackliga krav på högre lön. Är nuvarane lärare värda det generella påslaget? Jag menar att de inte är det. Det räcker med en snabb titt på statistik. Svensk skola dalar, milt sagt. Faller fritt är mera träffande. Resultaten är katastrof. En del är självklart dåliga läroplaner, styrdokument och dålig organisation, men man kan inte gärna hävda att lärarkåren är oskyldig. Det är pinsamt uppenbart att trots "fina" universitetsutbildningar så är många lärare helt eller delvis inkompetenta att genomföra kunskapsförmedling. Statistiken skulle inte se ut som den gjorde annars.

Självklart ska man kunna kräva högre lön, om man faktiskt är värd den. En helt annan fråga för staten, kommunerna och skolorna är att fundera över hur man ska få fram bättre lärare. Det är från arbetsgivarhållet en drive för att försöka locka fler drivna och duktiga studenter att välja lärarbanan, genom exempelvis lönelyft, ska komma. Jag ser det inte som fackets sak. Fackets sak är att kämpa för de nuvarande medlemmarnas intressen. De vill ju få till en statushöjning. Men hur ska de lyckas med det när deras medlemmar underpresterar så kapitalt? Jag vet att jag generaliserar. Det finns såklart bra lärare. Jag har haft förmånen att träffa några av dessa. Men statistiken talar ett tydligt språk. Vi kommer inte ifrån det faktum att många lämnar skolan utan godkänt ens i kärnämnena. Allt kan inte skyllas på omständigheterna. Lärarna har en framträdande roll i kunskapsförmedlandet. Man kan inte kräva löneökningar med så usla resultat helt enkelt. Hybris eller galenskap, eller rent av smart positioneringstrix? Avgör själva.