Min Vision

Om man är alliansanhängare är det idag en mörk dag. Alliansens absolut bästa valarbetare har sagt upp sig. Håkan Juholt har nämligen äntligen avgått som partiledare för socialdemokraterna. Det kan man läsa om i en artikel på DN exempelvis. Ett viktigt steg för (s). Jag har länge sagt att han inte har fungerat på sin post och just nu känns det lite som "vad var det jag sa!". Det är alltid lite ego-boost när man gjort en förutsägelse som verkligen inträffar. Men jag ska försöka hålla mina personliga känslor utanför det här resonemanget.

Som jag skrev ovan så var det ett viktigt steg att göra sig av med Juholt. Men problemen som (s) står inför handlar egentligen inte om Juholt och har heller aldrig gjort det. Den korta och intensiva Juholtepoken har dock skadat (s). Han har gjort för många felsteg. Framför allt hyran tror jag var en stor katastrof därför att den så tydligt visade gapet mellan socialdemokratiska toppen och de väljare man säger sig företräda. Medan toppen får fina och attraktiva lägenheter i Stockholm betalda så säger man sig företräda den ensamstående modern som sliter med vårdjobb eller liknande. Det var ju tämligen omoraliskt agerat att ta emot bidrag för en lägenhet som man delar med sin sambo samtidigt som man redan har en lön på över 100 000 kr. När man dessutom företräder ett parti som har infört så höga skatter att många går på knäna så blir folk förbittrade, det är ingenting konstigt. Folk begriper ju att det är just de ensamstående mammorna som är med och finansierar politikers förmåner. Det blev så tydligt att Juholt inte alls styrs av sina ideal, i så fall hade han inte ens tänkt tanken bidrag. Jobbar man så ska man ju inte gå på bidrag, utan vara med och bekosta de arbetslösas bidrag av solidaritet!

Denna enskilda händelse tror jag var det som skadade partiet mest, för jag tror folk inser att det finns fler partitoppar som lever på samma sätt. Förtroendekrisen blir alltså större än bara någonting centrerat runt Juholt. Det är dock inte heller så att Juholt någonsin har varit problemet. Visst, han har faktiskt bara sig själv att skylla vad gäller alla klavertramp han orsakade (vad än vissa vill säga om falangstrider, smutskastningsdrev och liknande). Men det grundläggande problemet till Socialdemokraternas fria fall i opinionsundersökningar är inte Juholt. Claes Malmberg sa något bra i SVT Debatt, att socialdemokraterna "tappat orienteringen". Man för inte längre politik, man har inte längre någon politik. Det finns definitivt utrymme för ett solidariskt parti som kämpar för en stor offentlig sektor och mycket tvångsförvaltande av befolkningens pengar (förlåt, generösa trygghetssystem menade jag). Det har blivit pinsamt tydligt att socialdemokraterna har blivit ett visionslöst och trött parti med ett gäng makthungrande vargar som mest av allt i hela världen vill ha så stor del av den lilla makt som finns kvar inom partiet. Det är den striden som trasar sönder (s) just nu. Kriget om den minskande maktkakan.

Det man måste ta tag i inom socialdemokraterna är först och främst trovärdighetsproblemet. Det funkar faktiskt inte att de politiker som ska representera sina väljare lever i en helt annan värld. Partiet har varit hårt styrt av en partitopp som inte ens med bästa vilja kan beskrivas leva arbetarens vardag. Här måste man lyckas med konststycket att närma sig väljarna. Jag tror man försökte sig på detta med Juholt. Men det var inte rätt väg. Om man istället skulle ställa sig upp och öppet ifrågasätta politikerförmånerna skulle nog många förbittrade arbetare lyssna.

Man förmår inte heller formulera en politik som ligger nära väljarna. Bidragslinjen är död, men om man exempelvis kunde formulera en hållbar och trovärdig vision för sjukvården, skolan och äldrevården skulle man kunna gå långt. Det finns utrymme för frågorna, det har till och med varit dukat bord, men man har inte lyckats komma med ett bra alternativ. Sverige är ett land med en stark kollektivistisk tradition. Människor känner sig hemma i trygghetssystemen och i den politik som socialdemokratin en gång representerade. Den går att göra relevant idag, det är jag övertygad om. Men i så fall måste man lyckas med att formulera en vision som skiljer sig mer än kaffepengar budgetmässigt från alliansen. SAP måste hitta tillbaka till kärnan i sin politik och göra den relevant för 2000-talets utmaningar. Man måste hitta väljargrupper och definiera en politik som dessa grupper kan ta till sig. Just nu upplever jag att man tappat kontakten med vilka ens väljare är och därför så har man helt misslyckats med att formulera en politik.

Jag uppskattar personligen inte SAP och deras politik, men jag tror det finns många som gör det, jag tror det går att skapa en socialdemokrati som är relevant för dagens samhälle. Men det kräver att man studerar uttrycket "all makt utgår från folket" istället för att behandla väljarna som någon slags grupp zombies som vart fjärde år ska lockas åt rätt håll med godis. Problemet är i varje fall långt djupare än Juholt, och faktum är att det är fler än Juholt som borde lämna sina poster. Åtminstone är det min känsla.