Min Vision

Jag kan inte mycket om vare sig integritetsfrågor, säkerhetspolitik eller inkrökt juridik. Därför blir det inte mycket bloggande om detta. Jag försöker hålla mig till områden jag behärskar bättre. Det är ju orimligt att kunna allt! Men jag har ändå känt att något fel har hänt, något märkligt. På olika sätt har obekvämare övervakningslagar och kränkningar i den personliga integriteten lobbats igenom och antagits av riksdagen, detta helt emot folkets vilja! Man har kört över opinionen, och idag finns inget riksdagsparti som ifrågasätter lagstiftningen som i praktiken misstänkliggör hela svenska folket för brott. Trots detta möter jag många människor som liksom jag känner att något är fel, människor som känner sig förbannade, osynliggjorda och svikna av sina förtroendevalda ombud. Att FRA-lagen antogs under många mystiska och dunkla omständigheter är ingen nyhet.

Det som dock är en nyhet (eller ja, jag har vetat om det någon vecka av ren slump) är att en man fått nog och slagit näven i bordet på riktigt. Han har med stöd i Europakonventionen stämt svenska staten. Michael Gajditza heter den person som lämnat in en stämningsansökan till tingsrätten. Den är tresiffrigt sidor lång, men finns att läsa på nätet för den som är intresserad. Google får vara er vän. Han förklarar varför på bland annat Newsmill i en debattartikel.

Det är skönt att det finns vissa som står upp och ifrågasätter. Varje sund demokrati behöver kritiska röster. Jag hade önskat att kritiken fanns i den politiska debatten också, men när inte så sker är det viktigt med medborgares initiativ för att lyfta frågan. Det tror jag kommer bli den viktigaste effekten av det här. Debatterna omkring internet och övervakning sker inte med ett medborgarperspektiv närvarande vid förhandlingsborden. Där sitter upphovsrättsindustrin och makthungrande politiker. Jag blir mörkrädd när jag tänker på det. Inte för att jag har något att dölja utan för att det strider mot viktiga demokratiska principer. En demokrati förutsätter ett fritt folk som inte lever under rädslan och hotet att det man säger hörs av "storebror".

Som jag skrev så kan jag inte ett dyft om sånt här. Jag försökte läsa sammanfattningen av målet och fastnade någonstans halvägs genom juridiskt fikonspråk. Man kan ju faktiskt fundera på varför fikonspråket är så inkrökt, när varje svensk förväntas ha koll på lagen och förväntas kunna agera i egen sak. Visst, det finns advokater, men... det känns ändå väldigt märkligt att man ska behöva ha akademisk utbildning för att kunna förstå när man potentiellt blir utsatt för rättsövergrepp och dyl, speciellt av sin egen stat! Dock är det ett sidospår så jag lämnar det.

Jag kommer att försöka hålla ett öga på detta, för jag tror att det kan bli ett intressant mål. Det skulle inte förvåna mig om det tar sig hela vägen upp till Högsta Domstolen för att juridiken ska få sig ett prejudikat. Om den går igenom öppnar det för en kollektiv stämmning med hela folket som kärande. Lite som vissa stora mål mot stora företag som Grisham beskriver i sina böcker. Av det skälet kommer det knappast att gå igenom. Hur skulle det se ut om staten plötsligt blev skyldig att betala hundratusentals kronor till varje medborgare?! Jag lämnar det som ett tankeexperiment för den intresserade. Men nu är det tid att luta sig tillbaka och observera händelsernas utveckling.