Hur vi löser cyklisters "laglöshet"
Av något skäl anser en grupp människor att det är viktigt att cyklister slutar bryta mot lagen så *fruktansvärt* *ofta*. Att verkligheten visar att alla andra trafikanter bryter mot lagen minst lika ofta är oftast helt irrelevant för den här gruppen. Att cyklisters laglöshet är ett av de minsta problemen när det gäller trafiksäkerhet är också något som verkar vara helt oviktigt. Det är tydligen ändå viktigast att börja med att se till att cyklister lyder lagen exemplariskt, istället för att exempelvis lära bilister det så att verkliga dödsfall skulle kunna undvikas. Jag kan inte låta bli att citera en kommentar på Twitter om vad som sades i samband med en polisinsats i Stockholm nyligen:
548 bilister kör för fort, 148 kör rattfulla och 80 cyklister kör mot rött. Polisen:"Cyklisternas beteende är oroande"
Men jag ska inte vara den som är den. Om vi kan vara överens om att cyklister är det enskilt viktigaste problemet att lösa, att det är viktigare att se till att cyklister uppför sig för sakens skull än att exempelvis minska fortkörande eller rattfylleri med plåtburkar som väger över ett ton och som skördar hundratals liv årligen så kör till. Varför inte, liksom?
Låt oss börja med att fundera på vilka lagar cyklister bryter mot. Det är oftast rödljus, cykling på "fel" ställe, mot enkelriktat och liknande. Om man vill lösa problemet så bör man ju veta varför det uppkommer. Det finns en utmärkt berättelse för det (som jag naturligtvis snott, och även översatt):
På ett campus så skulle det byggas lite gångväg. Och planeraren valde att lägga ut gångvägen som ett "L" runt en gräsmatta, mellan byggnaderna. När allt var klart så visade det sig att eleverna helt ignorerade den fina gångvägen och istället genade över gräsmattan längs en tänkt hypotenusa till kanterna med stenläggning. Man försökte komma till rätta med problemet genom att plantera buskar för att försöka guida eleverna rätt, men det hjälpte inte. Eleverna trängde sig igenom buskarna och gjorde hål så att de kunde fortsätta gena. Nästa ansats blev att sätta upp stängsel. Detta började eleverna hoppa över tills det blev alltmer böjt av påfrestningen. Vid det här laget hade skolledningen tröttnat och anlitade en arkitekt för att lösa problemet. Arkitekten lät riva stängselt och tog bort buskarna. Gångvägen placerade hon... längs triangelns hypotenusa.
http://washcycle.typepad.com/home/2008/07/the-myth-of-the.html
Vad vi har är egentligen exakt samma problem, fast i en annan miljö. För alla som har cyklat i någon större stad är det uppenbart. Hur många gånger har man inte hamnat i en korsning där man vet att det utan problem går att cykla över, men att man på grund av dåligt programmerade gatljus och stelbenta principer utformade för fordon där förarna har typ en tredjedel av cyklistens sikt? Det är som att stå vid det där "L"-et. Man ser den helt säkra och mycket smidigare vägen längs hypotenusan, men av någon princip ska man ändå gå omvägen, helt i onödan. Ett annat exempel kan vara när man står vid ett rödljus och väntar för att få svänga höger upp på en cykelbana. Man ska inte ens ut i biltrafiken som ljusregleras! Det är helt säkert att göra manövern, det handlar om stelbenthet och en lag som inte är utformad att ta hänsyn till cykelns flexibilitet.
Lösningen är helt analog med berättelsen ovan. Och den finns redan implementerad i Idaho, och Carlifonien funderar på att införa den. Lösningen är helt enkelt att tillåta det under ordnade former. Låt cyklister tolka STOP-skylt som väjningsplikt och rödljus som stopplikt. En ytterligare utvidning skulle kunna vara att dessutom införa "right turn on red", vilket medför att rödljus blir väjningsplikt om man ska höger. Vidare då också att tillåta cykling mot enkelriktat där det är lämpligt (tilläggsskylt som i ex Danmark), och tillåta cykling överallt, trottoar som cykelväg som bilväg. Trottoar då med väjningsplikt mot allt annat och i gåtempo, helt analogt med "gångfartsgata", fast överallt.
Cyklisters laglöshet är nämligen inte farlig. Under ordnade former så effektiviseras flödet för alla. Bilister slipper en massa cyklar framför sig i en cykelbox om cyklister får dra nytta av sin enormt mycket större flexibilitet och sikt. Jag plädderar inte för att man ska bryta mot lagen, utan för att lagen ska ta hänsyn också till cykelns unika förutsättningar, inte bara till fyrkantiga dödliga och bensinslukande plåtmonster.
