Min Vision

Jag har skrivit en hel del om stadsplanering på sistone. Delvis infrastrukturfrågor, delvis stadsplaneringsfrågor och delvis något slags hållbarhetsperspektiv. Det har blivit mycket detaljer och mycket av vad som kan upplevas som klassiskt oppositions-klagande. Klagande trots att man inte har något bättre förslag själv. Jag tror jag har ett bättre förslag själv. Jag väljer det lite slitna och lite missvisande ordet "Urbania" som namn på min idealstad. Lite modernistiskt, fast för typ fyra decennier sedan. Då trodde man att en stad faktiskt blev klar, att det fanns ett idealtillstånd. Jag tror inte det. En stad befinner sig i utveckling och evolution. Urbania för mig är en riktning, inte ett slutgiltigt mål.

De visionerna jag har för mitt Urbania är många. Jag ser en stad för människor, en stad för möten och utbyte av varor, tjänster, idéer, kreativitet och innovation. En stad som förkortar avstånd istället för att förlänga dem. Jag ser en stad som tillåter vila, avkoppling och rekreation samtidigt som den tillåter snabb utveckling, effektivitet och stressiga verksamheter. Det finns båda delar, som plus och minus på ett batteri. Jag ser framför mig en tillgänglig stad, där gammal som ung har stor rörelsefrihet. Agda 82 kan själv tryggt ta sig runt i samhället utan att oroa sig för att bli nedmejjad på ett övergångsställe och hon kan tryggt släppa sitt barnbarn Kalle 7 att gå själv till skolan utan att oroa sig för att han ska bli påkörd av stressade föräldrar som skjutsar sina barn. Jag ser slutligen en stad som uppmuntrar hållbara val och livsstilar, som minskar vår påverkan på vår miljö istället för att öka den. Det är i stort dessa visioner som ligger bakom de inlägg jag skriver. Men det är ganska flummiga begrepp, så jag tänkte konkretisera vad jag tror man får i verkligheten.

Evolution och variation
Det viktigaste för en lyckad stad är att den kan utvecklas över tid. Urbania ska tillåta naturlig evolution, för en stad blir aldrig färdig. Det innebär att NIMBY får en något svagare ställning. Stadens olika delar ska byggas med varierad design och varierade material, och att något är "unikt" är inte ett argument för att det ska stå kvar. Rivning är en naturlig del av staden, lika naturlig som att bygga och att bygga om. Det betyder inte att man ska få rivnings-fnatt och riva hela stadsdelar. Jag pratar om enskilda fastigheter. På tal om enskilda fastigheter ska i möjligaste mån staden byggas upp av relativt små tomter och inte miljonprojektsenklaver. Olika små entreprenörer ska kunna vara med och bygga. Man ska inte behöva ha ekonomiska muskler i 100-miljardersklassen för att få vara med och bygga. Arkitekten ska också ges större inflytande under hela processen. Olika arkitektoriska stilar ska ges utrymme och få berika staden. Moderna utopiska glasfasader och funkisputs ska få möta traditionella träfasader och vackra stenbyggnader. I en salig blandning.

Tät Blandstad
Som jag skrivit tidigare tror jag på blandstad. Mitt Urbania är en tät blandstad. Det finns många skäl till det. För det första är blandstaden attraktiv. När man tittar på vart efterfrågan är som störst så ser man att det är "centrala lägen", "innerstad" och liknande. Det som utmärker innerstad och skiljer det från förort är att den är en blandstad. Där finns företag, kvartersstad med öppna kvarter och affärslokaler i botten, bostäder och intressanta aktiviteter. Service-nivån är hög. I förorten bygger man istället slutna och introverta bostadsenklaver, och avsikten är att ingen utom just de som bor där ska röra sig i området. Det gör det svårt, eller omöjligt, för näringsidkare att verka. Det uppstår oftast "naturliga monopol". Det blir exakt en pizzeria, exakt en frisör, och exakt en livsmedelsbutik. Det händer inte på samma sätt i blandstad.

För i blandstaden rör sig mer människor vid fler tidpunkter på dygnet. Även om de boende i stadsdelen åker iväg och jobbar över dagen kommer det andra som har sin arbetsplats där. Helt plötsligt skapas det utrymme för ett matställe till, eller flera. Eftersom blandstaden också byggs som sammanhängande kvartersstad blir upptagningsområdet större för varje småhandlare. Det blir inte bara den lokala enklaven som är avgränsad med stora skogspartier som kan tänka sig att ta sig till pizzerian eller det andra matstället. Man kan beskriva det där formellt som att barriärerna minskar. 

Tittar man på kollektivtrafiken så ser man också en positiv effekt. Istället för att alla åker från boendedelar till arbetsdelar eller tvärt om på morgonen respektive kvällen så åker ungefär lika många från blandstadsdel 1 till blandstadsdel 2 som tvärt om. Vi får en mycket jämnare beläggning helt enkelt. Det finns också energivinster att göra. Företags största energiproblem är ofta att kyla medan privatpersoners största problem är att värma. 

Anledningen till att blandstataden ska vara tät är att det skapar en stad som förkortar avstånden. Med tät avser jag inte nödvändigtvis skyskrapor. Det kommer väl inte bli envåningshus direkt, men täthet avser inte bara höjden på byggnaderna även om det är en del. I mitt Urbania kommer mindre utrymme att användas till bulkiga trafiklösningar och parkering. Mindre utrymme kommer också tillåtas bli det som i engelskan kallas "Wasteland", impediment på svenska. Mark som inte kan utnyttjas helt enkelt. Det rör sig om ganska små slattar, men de finns i stort sett överallt, och skulle kunna användas till högkvalitativa parker eller till att bygga hus på om de hade hängt samman. De lämnas ofta för att det ska skapas "grönområden". Områden som i praktiken bara blir barriärer och som uppmuntrar bilberoende ytterligare. 

Parker
En viktig del av staden är parkerna. Det är i parkerna som återhämtning och vila finns. De gröna rummen som parkerna utgör är livsviktiga bokstavligt talat. Men det är skillnad på "park" och "grönområde". En park är avsiktligen designad för sitt ändamål och erbjuder vila och rekreation, medan ett grönområde ofta är en gräsmatta invid en trafikled eller ett stycke orörd skog som man bara lämnat. Parken inbjuder människor att röra sig i den. I de olika parkerna finns sammantaget måna kvaliteter: Intima rum för enskilda samtal, ytor för lek och stoj, möjlighet att se vackra arrangemang med växtlighet, närhet till vatten, tillgång till skog, utrymme för evangemang, motion och mycket mera. Inte allt i varje park, men sammantaget alltså. Parkerna finns självklart tillgängliga nära stadsbebyggelsen. Det ska vara lätt att nå parken utan att ta bilen. Inte som Stockholms så kallade "stadspark" som ligger så långt från staden att det är svårt att ta sig dit. Parker är en integrerad del i staden i Urbania.

Service
I begreppet "service" rymms många olika saker. Det är ett ganska stort begrepp. Den service jag ser framför mig är till stora delar lokal. Ska man köpa sin matkasse ska det naturliga vara att gå till en närliggande butik, inte att plocka fram bilen och åka två mil till en köplada. På samma sätt ska det finnas dagis, parker, lekytor, skolor med mera lokalt. Självklart kommer det skapas ett "city" med ett rikare utbud av nöjen, men de verksamheter som krävs för att vardagen ska gå ihop ska finnas närmre. Samma sak med rekreation. Istället för att sitta i bilkö för att få sitta på en stillastående cykel så ska man i alla fall kunna cykla eller gå till den enkelt. Det ska finnas utrymme för lokala sportklubbar och gym.

Blandstaden erbjuder tillräcklig täthet och underlag för en basservice som jag tror de flesta nöjer sig med. Det blir för omständigt och dyrt att faktiskt åka till en köplada i Urbania jämfört med att utnyttja det lokala. Köpladan kanske man nyttjar inför de stora festerna, men inte för att fixa kvällsmaten. Även annan ytkrävande shopping integreras bättre i staden. Möbelvaruhus kan kanske förmås köpa fastigheter i centrum och bygga en hel demoanläggning i fullskala?  Där kan man gå och shoppa och välja bland produkterna för att sedan beställa hem. Kanske går det att hitta möjligheter till samarbete mellan flera aktörer för att få den utvecklingen?

Infrastruktur
Det förvånar väl inte någon här att jag i mitt Urbania söker att ha en hög andel cyklande. Jag vill att cykelinfrastrukturen ska vara sammanhängande och av hög kvalitet. Det ska finnas bra och säkra parkeringar som är väderskyddade eller rent av uppvärmda beroende på läge. Det blir dock markant billigare än att hålla på och dalta med bilar. Jag skulle vilja säga att det är ungefär samma krav som en bilist skulle ställa på bilinfrastruktur dessutom. Jag vill inte att cykeln ska bli ett beroende i stil med bilberoendet vi har. Cykeln ska vara en del och inte prioriteras särskilt. Men redan genom att prioritera cykeln lika mycket kommer cykeln att bli väldigt attraktiv. I alla fall tror jag det.

Jag vill också sätta människor i fokus mer. Det knyter an till min vision om möten och utbyte i staden. Jag vill att fler gator ska vara gågator eller cykelfartsgator med butiker, caféer, serveringar och andra extroverta näringar naturligt anslutna. Detta gör att gatorna blir mer än bara gator. De blir rum för möten och kreativt utbyte. Det ska också skapas utrymme för flera torg av samma skäl. Rikt affärsliv och gott om utrymme för möten, men också för livskvalitet.

Kollektivtrafiken ska i möjligaste mån vara spårbunden för att göra den tyst och också attraktiv. Den ska också i möjligate mån placeras i markplan. Det finns ett viktigt ideologiskt skäl till det. När man gräver ner eller lyfter upp en kollektivtrafikhållplats blir ytan under oftast också bilgenomfart. Det är därför man försöker flytta på kollektivtrafiken, för att öka bilgenomströmningen. Och då blir ju platsen primärt en bilgenomfart istället för primärt ett resmål. De som faktiskt ska till området får längre och krångligare väg medan de som ska hasta igenom får kortare väg. Vad som implicit händer när man planerar platser idag är ofta att trafikkontoret börjar med att sätta upp krav på vart bilarna ska få plats och sedan får man designa platserna runt det. Då kommer ju människor, möten och rum för kreativitet långt ner på listan med saker man vill skapa. Följden blir att många platser blir tomma och avfolkade betonggetton. Det vill inte jag ha, jag tror det motverkar stadens syfte och förlänger avstånden mellan människor samt uppmuntrar till en ohållbar livsstil och skapar osunt bilberoende.

I mitt Urbania ska det inte finnas ett tvångsmässigt bilberoende. Bilen kommer inte vara förbjuden, men det kommer att finnas andra sätt att klara av sin vardag. Bilen kommer att få finnas, men inte på bekostnad av annat, utan på andra trafikslags villkor. Parkeringsplatser för bil kommer på sammas sätt inte att förbjudas, men inte heller framtvingas eller subventioneras som sker idag. Bilister får i Urbania betala marknadspris för sin parkering och hur mycket parkeringsytor som ska finnas blir en sak mellan entreprenörerna som bygger och potentiella kunder.

Ett viktigt inslag i infrastrukturen kommer att vara järnvägen. Den kommer att vara den centrala infrastrukturen för att transportera varor och människor till och från Urbania. Centralstationen är centralt placerad. När man anländer till den ska man med några fotsteg hamna "mitt i smeten". Det är ingenting som avviker från hur städer brukar vara designade. Många städer har växt upp just runt en järnvägsstation. Från Urbanias centralstation är det naturligt att byta till cykel eller kollektivtrafik om man ska längre än promenadavstånd. Dit ankommer och avgår komfortabla snabbtåg med topphastigheter över 300km/h. Viktiga närliggande utvecklingscentra ska gå att nå på ett par/tre timmar. Om Urbania ligger i Sverige betyder det snabba anslutningar till exempelvis Tyskland och andra delar av kontinenten, anslutning till Stockholm och Götebort med mera. Det finns kanske också en flygplats, men målet ska vara att tåget ska gå snabbare och konkurrera ut flyget på de kortare sträckorna. Det finns ett problem med järnväg, och det är barriäreffekterna. Men lyckligtvis är de långt mindre än för stora genomfartsleder á la Essingeleden eller liknande leder och ger större kapacitet. 

Mötesplatser
En central komponent i Urbania är en diversitet av mötesplatser. Det kan vara gågator, torg, parker, fik eller annat. De flesta platser ska planeras med mötesplatser i första rummet. Det skapar en stad för människor, men också en stad som fungerar effektivare. Jag tror utbytet mellan människor ökar om rummen i staden uppmuntrar det. Det offentliga rummets utformning tror jag spelar en ytterst stor roll i hur effektiv staden blir när det gäller att skapa tillväxt, innovation och mervärde. Det är viktigt att platser inte blir trafikkontorets sak i första hand, att bilarna ska in först, utan att platser blir främst platser för människor. Jag tror vi har råd att tillåta alla format på mötesplatser, från små gränder med plats för uppstartande entreprenörer, konstnärer och små verksamheter till stora torg med fontäner och kanske omgärdat av skyskrapor och levande handel.

Slutligen
Jag beskriver här en ideal stad. Den finns inte i verkligheten, och kommer heller aldrig att finnas. Däremot så kan man utveckla befintliga städer mer eller mindre åt det hållet. Jag tror idealiseringar är användbara när man ska ta beslut. Vilket ideal vill man gå mot? Tar vi oss närmre eller längre ifrån vårt ideal? Därför tror jag fler av oss behöver formulera ideal, sätta namn på vad som vi tycker är viktiga kvaliteter i en stad. Mitt Urbania är inte det enda som finns. Jag tror det finns lika många Urbania som människor. Men jag tror också vi kan hitta många likheter som vi kan använda för att formulera åt vilket håll samhället och våra städer ska utvecklas. Så jag vill uppmuntra dig som läser att tänka på det när du går runt på gatorna. Vad tar dig med storm och vad vill du helst slippa se?