Min Vision

DN tar upp elcyklar i en artikel. Det konstateras att intresset är stort för elcyklar, men att den försäljningsboom som inträffat på kontinenten inte propagerat hit. Sen spårar man ur i något slags förtal av cykelkulturen. Man påstår att "alla" som cyklar är träningsnarkomaner och att ökningen av cykling i Stockholm mest kan relateras till någon träningstrend. Och så allmänt förtal av medelålders män i cykeloutfit. Att vara medelålders man i Sverige kan inte vara lätt. Allt man gör är fel. Tar man bilen så förtalas man för det och tar man cykeln, ja då förtalas man för det också! Tur att jag inte är medelålders man (än).

Hur det än är med det så funderar jag kring det här med att intresset finns men att försäljningen inte ökar så mycket som förväntat. I procent är ökningarna ännu stora, men i absoluta antal cyklar så är det fortfarande blygsamt. Det verkar helt enkelt ännu inte vara attraktivt. Men det är faktiskt inte så konstigt som man kan tro. Den förklaringen jag ser är att intresset är stort för att människor uppriktigt tycker elcyklar verkar bra och egentligen vill ha en, men att försäljningen går trögt för att cykling i verkligheten fortfarande är för komplicerat, otryggt, osäkert och osmidigt.

För hur attraktivt är det egentligen att ta cykeln när cykelvägen har 10 gånger fler farthinder än bilvägen? Hur attraktivt är det att cykla när beläggningen är livsfarlig (orsak till ungefär hälften av alla singelolyckor vilka i sin tur utgör cirka 70% av alla cykelolyckor)? Eller hur attraktivt är det att cykla när man ständigt och jämt hamnar fel för att man haft oskicket att försöka följa den skyltning som finns? Det finns otroligt mycket med cykelinfrastrukturen som är under all kritik, och jag tror att det är klart över smärtgränsen för den grupp människor som skulle kunna tänkas börja använda elcykel för sin dagliga transport. Det blir helt enkelt för roddigt. I alla fall om man jämför med de raka, jämna och smidiga bilvägarna som jag kan tänka mig att många som funderar på elcykel är vana vid.

Det behövs krafttag för att komma tillrätta med problemet. Cykelinfrastrukturen måste bli bättre! Den måste bli bättre än vad den är nu och bättre än bilinfrastrukturen, åtminstone i och omkring större tätorter och städer. Cykelinfrastrukturen måste vara sammanhängande och inte ett lappverk, upplevelsen måste vara smidig och farthindrena måste vara få. Beläggningen och underhållet måste vara på en hög nivå så att man inte riskerar att skada sig på grund av den.

En annan orsak är säkerligen att bilister får betalt för att ta bilen till jobbet. Man får göra avdrag för resor till sitt jobb om kostnaden överstiger något visst belopp. Om man väljer ett klimatosmart och dyrt sätt att transportera sig så får man alltså betalt av samhället. Väljer man däremot cykel så går man på en nitlott. I exempelvis Danmark får man dra av baserat på antalet kilometer och inte på hur mycket man förstör miljön (kostnad är i stort sett bensin, däck/underhåll, värdeminskning och de två förstnämnda är samma sak som miljöförstöring).

DNs artikel visar på ett intressant fenomen, nämligen att marknaden finns, men efterfrågan bromsas kraftigt av att den inte är kompatibel med vår tids tänk på området; nämligen att folket ska köra bil, skita ner miljön och bidra till stora säkerhetsrisker i trafiken.