Min Vision

Det är på tapeten att införa det frivilliga året i förskolan i skolplikten så att alla barn måste gå i skolan ytterligare ett år. Detta kan man läsa om i en artikel i DN. I praktiken innebär detta bara en formalisering av verkligheten. Över 90% av alla barn i sexårsåldern går redan i förskoleklass. Förslaget är naturligtvis lagt med alla tänkbara goda intentioner. Med ett obligatoriskt år till så kommer man ju hinna lära ut mer, och barnen kommer klara sig bättre och allt vad det heter.

Fantastiskt, eller?

Det finns ett stort men, i alla fall tycker jag det. En bild som jag inte riktigt får ihop. Det som inte riktigt går ihop kan få illustreras av den 11-åriga flicka som skickade brev till stadsministern. Skoltröttheten kryper allt längre ner i åldrarna helt enkelt. Jag påstår att detta är en av skolans största utmaningar, att allt fler tröttnar allt fortare. Jag tror inte det beror på att ungdomar har mer datorspel nu, eller att de har mobiler eller vad det nu är. Jag tror skoltröttheten beror på att barnen från dagisålder har fått se sin barndom söndertrakasserad av så kallade "pedagoger". Lek har blivit lärande och vips så blev dagis skola. Barn får helt enkelt inte vara barn längre. Detta har sedan fortsatt in i en snart sagt oändligt lång "utbildning" där inlärning per tidsenhet snart närmar sig noll.

Jag tror det är farligt att gå vägen mot fler år som lösning på problemen, för jag tror inte tiden egentligen är ett problem, i alla fall inte på det sättet. Problemet är snarare att skolan har blivit en sörja med allt mer ändlöst nonsens. År efter år har lagts på, kanske inte i skolplikten, men i praktiken, och ändå faller kunskapsnivåerna. Lärandet tar allt längre tid. Skolan har hamnat i ett slags lågintensivt läge. Det tror jag är det verkliga problemet. Att allting går för långsamt, tempot för lågt. Att i det läget addera ännu ett år skapar bara ytterligare utrymme för temposänkningar. Snart ska vi väl börja skolan när vi föds och vara där tills vi fyllt 30. För att lära oss allt det som våra föräldrar lärde sig på 9 år grundskola.

Mitt förslag har hela tiden varit att förkorta skolan. Detta förslag kommer sig inte av att jag bär på kunskapsförakt, utan för att jag tror att man kan ha en högre intensitet under en kortare period. Jag tror att barn som får vara barn färdigt är öppnare, nyfiknare och mer redo för lärande såsom det sker i skolan. Jag tror att lärande kräver insatser både av lärare OCH ELEV. Att tvinga skoltrötta elever att sitta och rulla tummarna, för det är ungefär vad man orkar göra när man är skoltrött, är helt uppåt väggarna! Det är slöseri. Det är slöseri med pengar och resurser, lärares tid och energi, samt de skoltröttas tid och energi.

Och sedan när skoltröttheten kommer, för den kommer förr eller senare hos många, så vill jag att man ska ha hunnit så långt att man kan utföra enklare arbeten. För när man tittar på skoltrötthet så visar det sig att en lösning är att ta ett "mellanår". Tänk om man efter högstadiet inte var tvungen att gå vidare direkt till gymnasiet utan kunde utföra enkla jobb mot skamlön. I den åldern bor man ju hemma, och har egentligen inga stora kostnader. Och skamlönen gör att jobbet är roligt och spännande ungefär ett år. Sen vill nog de flesta återvända till gymnasiet för att kvalificera sig för jobb som ger anständig lön. Den här typen av detaljer kan man också specifiera i en speciell anställningsform "friåranställd" eller något i den stilen. Där kan man också reglera anställningstid och villkor för att förhindra lönedumpning och exploatering från arbetsgivarens sida.

På så sätt kan man motverka skoltröttheten och även göra gymnasiet till en effektivare och mer lönsam investering från statens sida. Underliggande premiss är att nyfiken och kunskapstörstande elever tar bättre vara på den utbildning som ges än skoltrötta.

Mitt förslag är kontroversiellt, men det är inte taget helt ur luften. Jag har bara använt en helt annan angreppsvinkel än vad som är vanligt. Det jag säger skulle kunna kokas ner till en enkel princip som handlar om att investeringar bör göras när de har som störst potential att bli lönsamma. Utbildning är en stor investering. Att investera i skoltrötta barn är i min mening helt bortkastade pengar. Om jag får välja så investerar jag hellre i kunskapstörstande barn än i skoltrötta barn. Jag säger inte att skoltrötta barn inte är värda utbildning, men jag säger att jag tror att de skulle kunna vara kunskapstörstande under rätt förutsättningar. Och jag tror att vi genom att designa systemet kan skapa mer av den ena eller andra typen av barn. Tricket är att skapa rätt förutsättningar.

Och om man synar förslaget om att förlänga skolplikten i det ljuset och ställer den enkla frågan "kommer det här att generera i större eller mindre potential för investeringarna som görs?" så är i alla fall mitt svar tyvärr att det kommer generera mindre potential.

Enough said.