Min Vision

Som ingenjör blir jag lycklig varje gång jag ser innovativ kreativitet. Jag är ju problemlösare, eller ska i alla fall vara, och jag inspireras av alla nya tankar och idéer som strömmar förbi mig. En sak som länge hängt med i trafikdebatten är att bilväg är så viktig för att "nödvändig" trafik måste komma fram för att en stad ska fungera. Denna trafik måste av något skäl alltid vara bilbunden anser de som anför detta. Det är något slags underförstått axiom, eller så.

Men det måste den inte alls vara. Jag har själv funderat på att man skulle kunna konstruera städer så att det byggdes ett inre hållbart distributionssystem som fraktade varor och annat in och ut. I utkanterna skulle ett gränssnitt för detta system kunna finnas i form av logistikhubbar med anslutning till järnväg, väg och kanske hamn.

Jag är tydligen inte ensam om att tänka så. På Ecoprofile diskuteras några intressanta idéer i ett inlägg. En idé var att utnyttja spårvagnsnätet och köra in godsspårvagnar in i staden och lasta om dessa till mindre transportfordon. Ett projekt testade detta, tyvärr floppade det. Men idén är enligt mig inte så tokig. Jag tror någonting i implementationsfasen gick snett.

Jag gillar idén att utnyttja spårvagnsinfrastruktur, men projektets lösning krävde att man lastade om godset för sista lilla biten. Om man istället konstruerade container-blocken så att dessa också fungerar som fordon förenklar man processen. Man skulle kunna skapa teknik för automatisk avlastning och sedan köra tingestarna fram till lastzonen. De skulle kunna vara eldrivna och laddas via spårvagnens ström-länk. Detta skulle också ge många aktörer möjlighet att delta då man bara skulle behöva specifiera ett gränssnitt, dvs hur fordonet måste se ut för att fungera på spårvagnen. Antingen kan man hyra in sig flera aktörer på en gods-spårvagn eller så kan aktörer skaffa sig egna spårvagnar och hyra in sig på spårnätet företrädelsevis sen kväll och tidig morgon samt kanske mitt på dagen.

En idé som diskuterades i kommentarsfälet var postlåda på spårvagnar. Vilken utmärkt idé! Spårvagnarna i Göteborg var utrustade med detta för 100 år sedan. Numera har utvecklingen tyvärr gått bakåt. Men det kan man ändra på. Jag tänker mig att det är lite irriterande att behöva stå och vänta på postlådan dock, men jag har en lösning på det. Jag tänker mig att vissa spårvagnar kan utrustas med en sektion för post. En post-insamlare kan åka med dessa spårvagnar som schemaläggs på vissa turer så att de täcker in hela staden. Längs rutten är postlådor utplacerade vid hållplatserna. Under stoppen kan då post-insamlaren hoppa av och samla upp breven som lagts där och föra dem ombord på vagnen. Att samla in post tar inte många sekunder så spårvagnens totala stopptid på hållplatserna borde inte påverkas alls. Slutligen lastas vagnarna av vid postcentralen. Kapaciteten på vissa vagnar minskar något, men det kan kompenseras. Utrymmet i gaturummet växer då man får bort mer av den så "otroligt oersättliga" biltrafiken. Luften blir också bätte och post-insamlarna slipper framföra ett fordon och kan istället mellan stoppen exempelvis ta fikapaus eller lösa korsord. Kort sagt: En bra idé!

Biltrafiken i städerna är till stor del inget nödvändigt ont som måste vara där. Den som påstår det har dålig fantasi och är dessutom en lögnare. Lägger man lite tid på det finns helt klart idéerna. Att omsätta dem till verklighet är kanske komplicerat, men det är inte trivialt att lösa säkerhetsproblemen eller avgasproblemen bilar har heller. Jag tror det i längden är lättare att få bort bilarna än att hålla på och försöka förebygga deras negativa konsekvenser. Lastbilar är inblandade i 6 av 7 dödsolyckor för cyklister i Stockholm. Att få bort lastbilar från stadsgatorna är en fråga om att rädda människoliv förutom att rädda innerstadsmiljön. Jag tycker helt klart att det borde satsas mycket mer på att titta på alternativ till lastbilen som bättre passar in i ett hållbart samhälle. För förr eller senare tar oljan slut. Och när oljan tar slut är det nog roligare att ha distribution som fungerar ändå än att stå med skägget i brevlådan. De ekonomiska vinsterna vi kan göra av att ha ett fungerande samhälle när världen stannar är obegränsade, ett tillfälle som är så nära efterkrigstidens glansår vi kommer.